Alkohol & Narkotikatråden

[iMarc]

Det finns stout på bolaget nu med en alkoholhalt på omkring 18 %, för några år sedan var nästan all stout runt 4 %.. Jag kan ju säga att jag dricker dem på väldigt olika sätt, och det är inte bara priset som är orsaken.

 

En av dem kan delas på två-tre personer och värmer kinderna väldigt trevligt.

Alkohol ja..men hallucinoger är det alltid lite rysk roulette för psyket med.

[iMarc]

Vart handlar du ditt gräs?

Den tiden är förbi, handlar inte längre. Du får väl fråga nån kran om den har skunk, white widow,svart afghan eller bubbel. Inget jag rekommenderar dock.

[Tok_Pelle]

Den tiden är förbi, handlar inte längre. Du får väl fråga nån kran om den har skunk, white widow,svart afghan eller bubbel. Inget jag rekommenderar dock.

Det var väl inte menat så egentligen... jag vill inte köpa något:D

tyckte mer att det lät osannolikt att man kan få ett lsdliknande rus av att röka cannabis, men det kanske är så för en del.

Redigerad 17 januari, 2012 av Tok_Pelle

[iMarc]

Det var väl inte menat så egentligen... jag vill inte köpa något:D

tyckte mer att det lät osannolikt att man kan få ett lsdliknande rus av att röka cannabis, men det kanske är så för en del.

Oh ja, visst kan man få det, lyckligtvis varar ju inte cannabisruset mer än 2-3 timmar medan LSD sitter i 6-10 timmar. Dock är LSD annorlunda det är konstanta hallucinationer och man kan inte styra ruset utan ruset styr dig.

[Alix]

Jag ser fram emot att få ersätta mina mediciner med öl och en flaska whisky, som vanliga karlar fixar ångesten och stressen...

[iMarc]

Jag ser fram emot att få ersätta mina mediciner med öl och en flaska whisky, som vanliga karlar fixar ångesten och stressen...

Ja du Alix jag tror ibland det är bättre, dessa skitmediciner gör varken till eller ifrån, tror ibland de skapar ångest. Enda som funkar är bensodiazepiner, men det är ju knark och då är det bättre å ta sig en fylla istället egentligen. Haken är bara att man kan varken köra bil eller jobba med alkohol i kroppen.

[Alix]

Ja du Alix jag tror ibland det är bättre, dessa skitmediciner gör varken till eller ifrån, tror ibland de skapar ångest. Enda som funkar är bensodiazepiner, men det är ju knark och då är det bättre å ta sig en fylla istället egentligen. Haken är bara att man kan varken köra bil eller jobba med alkohol i kroppen.

Öl, whisky, och Sobril skulle jag ha skrivit... Nej, skämt åsido, alkohol är ingen lösning på problem, inte alls, men i avkopplande syfte är det okej, med måtta, plus att det smakar godare, lamotrigin är hemskt beskt... Jag har som tur är inga svårigheter med att förbli måttfull, och eftersom det har visat sig att jag inte har någon "organisk" psykisk sjukdom behöver jag inga behandlande psykofarmaka, bara lugnande (Sobril som är en bensodiazepin) emellanåt, förhoppningsvis mer sällan (inte för att jag räds den utan för att slippa orsak att ta den...). Summa summarum, ett par tre öl och/eller ett par pinnar whisky, beroende på sammanhang och fest, det ger mig en god känsla i kroppen. Med det sagt vill jag inte lura andra att tro att de kan göra och känna som jag, var och en får göra en ärlig bedömning av sina egna möjligheter till avkoppling och välbehag genom laglig alkoholkonsumtion. Illegala droger är alltid fel.

Redigerad 17 januari, 2012 av Alix

[iMarc]

Lamotrigin är ett rävgift Alix, om du inte behöver den så sluta med den.

Ja det finns inga bra illegala droger, bara skit alltihop som förstör.

Jag som har konstant ångest är tyvärr förpassad att äta lyrica och antidepressiv medicin varje dag+att jag behöver benso emellanåt men inte ofta längre

[Alix]

Lamotrigin är ett rävgift Alix, om du inte behöver den så sluta med den.

Ja det finns inga bra illegala droger, bara skit alltihop som förstör.

Jag som har konstant ångest är tyvärr förpassad att äta lyrica och antidepressiv medicin varje dag+att jag behöver benso emellanåt men inte ofta längre

Jag är nere på 50 mg av ursprungligen 400 mg lamotrigin nu. Ska sluta helt i februari, började trappa ned i augusti! Det har varit svårt att trappa ned nu det sista, från 100 till 50, riktigt avigt, med konstiga symtom. Bland annat känns skägget som jag antar att en katt upplever sina morrhår, så jag är skäggig nu... Det märks att det är starka grejer som påverkar hjärnan grundligt...

[Balooba]

Jag är nere på 50 mg av ursprungligen 400 mg lamotrigin nu. Ska sluta helt i februari, började trappa ned i augusti! Det har varit svårt att trappa ned nu det sista, från 100 till 50, riktigt avigt, med konstiga symtom. Bland annat känns skägget som jag antar att en katt upplever sina morrhår, så jag är skäggig nu... Det märks att det är starka grejer som påverkar hjärnan grundligt...

 

Nu kan jag ju knappt något i ämnet, men en liten erfarenhet har jag då jag i mitten på nittitalet gick in i väggen. Läkarna letade efter kroppsliga orsaker, jag genomtestades grundligt men hade bra värden på allt. Alltifrån panikångest till att jag hade fysiska känningar av blodproppar, hjärtinfarkt, cancer, yrsel, hjärtklappning etc etc. När läkarna inte hittade något så sa jag att är det inte fel på kroppen så är det fel på knoppen.

Jag i princip beordrade läkaren att skriva ut psykofarmaka, och på bara några dagar blev jag frisk! Biverkningen av psykofarmakan var ju att jag inte kände mig fullt närvarande, som bomull i öronen. Läkaren, som inte hade någon erfarenhet av psykofarmaka bytte mediciner allteftersom, alla med biverkningar som som gjorde att jag inte kände mig själv. Till slut skrev han ut de då ganska nya "lyckopillren", full dos på en gång, och min reaktion blev den värsta panik man kan tänka sig. Jag ringde akut till psyket för att fråga om jag kunde ta någon av de gamla medicinerna för att ta bort verkan av den nya, och möttes av en urskällning för att min läkare skrivit ut full dos till mig.

Efter det, då jag nu visste att det var en kemisk obalans i knoppen så slutade jag med all medicinering. Vid nästa "hjärtattack" så viftade jag bort det hela med att det var psykiskt, och då försvann attacken omgående. Så höll jag på i två år och lyckades "vifta" bort mina symtom. Alltså bara insikten att det var huvudet som spelade mig spratt gjorde att jag successivt kunde återgå till att fungera normalt.

Inte en dag som sjukskriven, och min omgivning märkte aldrig av mina problem.

Jag påstår inte att mitt självkurerande kan gälla för alla andra, men jag, iom min erfarenhet, såg snart samma symtom hos några kollegor. Några sjukskrev sig, och kom aldrig igen, medan andra som gjorde som jag lyckades så småningom ta sig ur skiten. Jag tror att man måste möta depressionen, inte ge efter för den. Lättare sagt än gjort, men bara det att jag fick insikten att det hela berodde på en kemisk obalans i hjärnan gjorde att jag kunde hantera det. Men som sagt, det tog två år innan jag kände mig återställd, och hade sen under några få år efter det några enstaka "anfall".

Hade jag under tiden fått en riktig hjärtinfarkt så hade jag troligen försökt vifta bort den också, så jag hade väl tur att det aldrig inträffade.

[Mattiasgbg]

Alkohol ja..men hallucinoger är det alltid lite rysk roulette för psyket med.

Det mesta är väl lite rysk roulette om man inte vet vad det är.

 

Jag ser fram emot att få ersätta mina mediciner med öl och en flaska whisky, som vanliga karlar fixar ångesten och stressen...

Om jag gör det så blir jag en fet alkis.

 

Jag var på hälsoundersökning idag, alla värden var OK, men magen lite stor och jag ska tänka på alkoholkonsumtionen, något som jag redan gör. Jag blev "underkänd" på AUDIT-delen, så det handlar tydligen om primärprevention.

Mitt EKG såg inte alls bra ut, tyckte jag...

[iMarc]

Nu kan jag ju knappt något i ämnet, men en liten erfarenhet har jag då jag i mitten på nittitalet gick in i väggen. Läkarna letade efter kroppsliga orsaker, jag genomtestades grundligt men hade bra värden på allt. Alltifrån panikångest till att jag hade fysiska känningar av blodproppar, hjärtinfarkt, cancer, yrsel, hjärtklappning etc etc. När läkarna inte hittade något så sa jag att är det inte fel på kroppen så är det fel på knoppen.

Jag i princip beordrade läkaren att skriva ut psykofarmaka, och på bara några dagar blev jag frisk! Biverkningen av psykofarmakan var ju att jag inte kände mig fullt närvarande, som bomull i öronen. Läkaren, som inte hade någon erfarenhet av psykofarmaka bytte mediciner allteftersom, alla med biverkningar som som gjorde att jag inte kände mig själv. Till slut skrev han ut de då ganska nya "lyckopillren", full dos på en gång, och min reaktion blev den värsta panik man kan tänka sig. Jag ringde akut till psyket för att fråga om jag kunde ta någon av de gamla medicinerna för att ta bort verkan av den nya, och möttes av en urskällning för att min läkare skrivit ut full dos till mig.

Efter det, då jag nu visste att det var en kemisk obalans i knoppen så slutade jag med all medicinering. Vid nästa "hjärtattack" så viftade jag bort det hela med att det var psykiskt, och då försvann attacken omgående. Så höll jag på i två år och lyckades "vifta" bort mina symtom. Alltså bara insikten att det var huvudet som spelade mig spratt gjorde att jag successivt kunde återgå till att fungera normalt.

Inte en dag som sjukskriven, och min omgivning märkte aldrig av mina problem.

Jag påstår inte att mitt självkurerande kan gälla för alla andra, men jag, iom min erfarenhet, såg snart samma symtom hos några kollegor. Några sjukskrev sig, och kom aldrig igen, medan andra som gjorde som jag lyckades så småningom ta sig ur skiten. Jag tror att man måste möta depressionen, inte ge efter för den. Lättare sagt än gjort, men bara det att jag fick insikten att det hela berodde på en kemisk obalans i hjärnan gjorde att jag kunde hantera det. Men som sagt, det tog två år innan jag kände mig återställd, och hade sen under några få år efter det några enstaka "anfall".

Hade jag under tiden fått en riktig hjärtinfarkt så hade jag troligen försökt vifta bort den också, så jag hade väl tur att det aldrig inträffade.

De sk "Lyckopillren", vet ej vad det var för idiot som myntade det uttrycket, man blir inte lycklig av dem det minsta. Japp man blir alltid mycket sämre av dem när man börjar medicinera, panikångestattacker, svettningar, darrningar, mardrömmar, illamående mm mm MEN det släpper tvärt och vänder efter 2-3 veckor, det är ganska intressant ur medicinsk synvinkel att det vänder så snabbt bara på en dag eller två, när det väl har vänt så mår man bättre (om man har en depression) och ångesten lindras. I mitt fall som har Aspergers syndrom som är ett funktionshinder (handikapp)(sorts autism) så kan jag tyvärr inte vifta bort alla mina symtom utan behöver medicin.

Men jag tycker det var starkt av dig att ta dig ur skiten utan medicin, inte alla som lyckas med det.

[Alix]

Nu kan jag ju knappt något i ämnet, men en liten erfarenhet har jag då jag i mitten på nittitalet gick in i väggen. Läkarna letade efter kroppsliga orsaker, jag genomtestades grundligt men hade bra värden på allt. Alltifrån panikångest till att jag hade fysiska känningar av blodproppar, hjärtinfarkt, cancer, yrsel, hjärtklappning etc etc. När läkarna inte hittade något så sa jag att är det inte fel på kroppen så är det fel på knoppen.

Jag i princip beordrade läkaren att skriva ut psykofarmaka, och på bara några dagar blev jag frisk! Biverkningen av psykofarmakan var ju att jag inte kände mig fullt närvarande, som bomull i öronen. Läkaren, som inte hade någon erfarenhet av psykofarmaka bytte mediciner allteftersom, alla med biverkningar som som gjorde att jag inte kände mig själv. Till slut skrev han ut de då ganska nya "lyckopillren", full dos på en gång, och min reaktion blev den värsta panik man kan tänka sig. Jag ringde akut till psyket för att fråga om jag kunde ta någon av de gamla medicinerna för att ta bort verkan av den nya, och möttes av en urskällning för att min läkare skrivit ut full dos till mig.

Efter det, då jag nu visste att det var en kemisk obalans i knoppen så slutade jag med all medicinering. Vid nästa "hjärtattack" så viftade jag bort det hela med att det var psykiskt, och då försvann attacken omgående. Så höll jag på i två år och lyckades "vifta" bort mina symtom. Alltså bara insikten att det var huvudet som spelade mig spratt gjorde att jag successivt kunde återgå till att fungera normalt.

Inte en dag som sjukskriven, och min omgivning märkte aldrig av mina problem.

Jag påstår inte att mitt självkurerande kan gälla för alla andra, men jag, iom min erfarenhet, såg snart samma symtom hos några kollegor. Några sjukskrev sig, och kom aldrig igen, medan andra som gjorde som jag lyckades så småningom ta sig ur skiten. Jag tror att man måste möta depressionen, inte ge efter för den. Lättare sagt än gjort, men bara det att jag fick insikten att det hela berodde på en kemisk obalans i hjärnan gjorde att jag kunde hantera det. Men som sagt, det tog två år innan jag kände mig återställd, och hade sen under några få år efter det några enstaka "anfall".

Hade jag under tiden fått en riktig hjärtinfarkt så hade jag troligen försökt vifta bort den också, så jag hade väl tur att det aldrig inträffade.

Vid "normal" depression rekommenderar Socialstyrelsen kognitiv beteendeterapi i första hand, det vill säga just hjälp för att hantera sin nedstämdhet/ångest, inte att medicinera mot den, så du är rätt ute. Tack för din vittnesbörd.

 

... Om jag gör det så blir jag en fet alkis.

 

Jag var på hälsoundersökning idag, alla värden var OK, men magen lite stor och jag ska tänka på alkoholkonsumtionen, något som jag redan gör. Jag blev "underkänd" på AUDIT-delen, så det handlar tydligen om primärprevention.

Mitt EKG såg inte alls bra ut, tyckte jag...

Vad som är måtta, både vad gäller stress/depression och alkoholkonsumtion kan tolkas olika. Dricker man gärna av lust är tendensen att man undervärderar mängden. Jag följer min instinkt, det gör att jag långa tider inte dricker något, och ibland kan det bli lite grann varje dag någon eller några veckor. Lite grann är då för mig ett par folköl om dagen. Många dricker mycket mer och kallar det "lite grann". Just medicinska värden och intervjuresultat får man ta fasta på. Ingen har någonsin klagat på vad jag dricker eller om det påverkar min fysik, så jag håller mig gott och väl inom ramarna.

[Mattiasgbg]

Vid "normal" depression rekommenderar Socialstyrelsen kognitiv beteendeterapi i första hand, det vill säga just hjälp för att hantera sin nedstämdhet/ångest, inte att medicinera mot den, så du är rätt ute. Tack för din vittnesbörd.

 

 

Vad som är måtta, både vad gäller stress/depression och alkoholkonsumtion kan tolkas olika. Dricker man gärna av lust är tendensen att man undervärderar mängden. Jag följer min instinkt, det gör att jag långa tider inte dricker något, och ibland kan det bli lite grann varje dag någon eller några veckor. Lite grann är då för mig ett par folköl om dagen. Många dricker mycket mer och kallar det "lite grann". Just medicinska värden och intervjuresultat får man ta fasta på. Ingen har någonsin klagat på vad jag dricker eller om det påverkar min fysik, så jag håller mig gott och väl inom ramarna.

Just det är ju mitt problem, den öl jag gillar är ofta stark. Men det vanliga är inte att jag dricker mer än ett glas/flaska av varje sort. På "vanlig" krog blir det annorlunda eftersom utbudet sällan är så stort.

[Alix]

Just det är ju mitt problem, den öl jag gillar är ofta stark. Men det vanliga är inte att jag dricker mer än ett glas/flaska av varje sort. På "vanlig" krog blir det annorlunda eftersom utbudet sällan är så stort.

Desto fler sorter då, antar jag, på bättre krogar?

[Mattiasgbg]

Desto fler sorter då, antar jag, på bättre krogar?

Ja, gärna, men det blir ju så löjligt dyrt.

För övrigt är redan mer än halva min (lilla) köksbänk full med flaskor som antingen inte har testats eller ska drickas upp eftersom de inte vinner på lagring och lagringsskåpet är överfullt.

Jag har ännu inte hunnit testa all intressant julöl 2011 än, sedan har jag stora saker (bland annat belgisk saftöl, 8-9 %, i 150 cl-flaska) som jag helt enkelt behöver hjälp med att dricka. Och vanligt folk gillar inte sådan öl.

 

Mitt alkoholproblem är mer shoppingrelaterat än konsumtionsrelaterat.

[Mattiasgbg]

Jo, det finns ölföreningar, men det är svårt att samordna med sena jobbtider. Blir väl enklare när jag fått sparken...

[Pocahontas]

Ändå finns det de som super regelbundet och uppnår hög ålder, liksom det finns de som vare sig rökt eller druckit alkohol och dör alltför tidigt. Min mor t.ex. blev 59

[xeric]

Tycker Polisen gör ett hyggligt arbete med tanke på de resurser de har/får. Senast nu i Landskrona har de fått tag i 65 brajjamajjor efter lite spaning.

 

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/65-narkotikamisstankta-i-landskrona_6759833.svd

Här var några till nyligen gjorda tillslag. :yeahbaby:

 

150kg: http://www.expressen.se/kvp/sa-jobbade-den-skanska-knarkligan/

40 svalda kaplsar: http://www.expressen.se/gt/greps-pa-save--med-40-kapslar-kokain-i-magen/

 

:policeman:

 

 

...och båda i December, så det blev nog en "vit Jul" för många.

[xeric]

Var ju ingen liten odling de hade. 7 tält a' 9kvm ... 63 kvm

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16109076.ab

 

Gôtt att de åkte dit! Och grovt narkotikabrott... Det lär ju bli ett gäng år.

 

Att de är elitdomare förklarar ju varför en del domare dömer så konstigt.

[Zimmerman]

Själv hoppas jag vid Gud att cannabis så fort som möjligt legaliseras. Att kriminalisera flera hundra tusen medborgare är helt sjukt och rättsvidrigt - framför allt när all seriös vetenskap visar att cannabis är en av dom harmlösaste drogerna människan någonsin brukat. Att den över huvud taget blev illegal från början var ett misstag vid en internationell konferens på 30-talet.

 

Alkohol är rena heroinet i jämförelse med cannabis och kriminaliseringen av cannabis skapar enormt lidande och absurda kostnader för samhället. Kriminaliseringen av denna lätta stimulantia är människofientlig - alla upplysta vet det - t.o.m. svenska politiker - men dom törs inte driva saken då gräsrötterna är totalt oupplysta och helt fast i myter, fördomar och en lång tid av extrem desinformation. I Sverige kan man inte ens diskutera saken - det är tabu. Stora delar av väst i övrigt är dock på rak väg in i legalisering. Detta är godhet.

 

 

 

Själv nyttjar jag varken cannabis eller alkohol, men om min dotter väljer cannabis istället för alkohol när hon är vuxen blir jag nöjd - förutsatt att det då är legalt vill säga. Helst ska hon inte nyttja droger alls - som jag - men människan har alltid i alla tider nyttjat droger på olika sätt. Det verkar vara ett ofrånkomligt resultat av vår stora hjärnbark (=intelligens); nyfikenhet, sökande, alternativa tillstånd, släppa loss. Men - om hon nödvändigtvis ska nyttja en drog på t.ex. helger så ser jag helst att hon röker cannabis - med ångare så klart - eller dricker det som te. Undviker hon den tunga drogen alkohol - som står för ofattbara mängder elände, tragedi, kostnader och våld - så är jag som far nöjd och belåten.

 

 

 

Det enda problemet med cannabis är att det är illegalt. Skulle en betydande del av befolkningen nyttja cannabis istället för att dricka så skulle vi få ett sundare, fredligare och mera sansat samhälle med kraftigt reducerat offentligt och privat våld. Och minskningen av medicinska problem och kostnader kring dessa skulle vara en revolution.

Redigerad 22 januari, 2013 av Zimmerman

[Alix]

Personligen vill jag förbjuda alkohol och tobak också. Fast det skulle inte tjäna något till, folk, särskilt svenskar, är hopplösa. Särskilt det som är förbjudet ska nyttjas. Att upplysa om deras negativa hälsoeffekter, cannabis är inte nyttigt det heller, är ju helt ogörligt, det gör ju bara skiten ännu mer intressant. Vad, då, stor hjärnbark, menar du?

[Mattiasgbg]

Har inte riktig koll på det här men alkohol lämnar väl kroppen snabbare än cannabis, vilket borde göra det enklare att förutse när man är nykter igen?

[Pocahontas]

All rökning borde förbjudas.

[Alix]

All rökning borde förbjudas.

Absolut, det är det värsta. Man tvingas andas in skiten överallt, särskilt utomhus.