Upphovsrätten bör upphöra den dag skaparen av ett verk dör

[Semmelman]

Sedan förstår jag inte varför en del av er tramsar om skruvdragare, pillertrillare och oppfinnarjockar. Vad har prylmarknaden med konstnärlig och litterär verksamhet att göra?

Om du designat en väggkrok eller uppfunnit nån slags pacemaker eller om du skrivit ett musikstycke, skulle inte du vilja åtnjuta ungefär samma rättigheter oavsett vad du gjort, varför ska musikstycket skyddas så mycket längre än din pacemaker, skulle inte du bli ungefär lika sur om nån snodde din väggkrok eller pacemaker som om de snodde ditt musikstycke? Svara på det gärna.

[tjorven]

Vet inte vad du dillar om men detta var inte vad jag menade med Walt Disney-exemplet, vad jag menade var att Walt Disney var de drivande bakom att förlänga upphovsrättstiderna så att de skulle kunna tjäna pengar på sina verk längre tid, samtidigt som de ju snor gamla musikverk rakt av utan att betala ett vitten, fullt med klassisk musik i deras filmer, det är de som hittat på de långa tiderna och som nu många verkar acceptera.

 

Jag menar bara att det måste finnas nån sorts rimlighet i allt, en uppfinning ska inte skyddas bara i tio år om ett musikaliskt verk skyddas i hundra år, ni som försvarar denna ojämlikhet kan ni klämma fram ett enda argument varför ett musikverk är så mycket viktigare än en uppfinning? Jag begär bara ett enda bra argument så är jag nöjd.

 

 

ja alltså du kan ju "sno" vilken musik som helst om skyddet tagit slut. trixet är ju att du inte kan använda någon annans inspelning sålänge som den personens upphovsrätt av inspelningen fortfarande är i kraft.

du får göra en egen inspelning helt enkelt.

 

sen är det ju ingen slump att disney bara gjort filmer från GAMLA sagor istället för att hitta på egna storys. du får göra hur många animerade snövitsfilmer du vill, så länge de baserar sig på grimms klassiker så finns det ju ingen copyright kvar.

naturligvis har ju disney copyrighten på själva snövits utseende från filmen.

 

personligen lägger jag mig inte i vilka skydd uppfinnarna har. more power to them om de vill få igenom bättre rättigheter för sig själva.

[Semmelman]

Vad jag menade med Disneyexemplet var bara att de snor klassisk musik friskt men fick till upphovsrättslagarna så inga andra ska kunna sno nåt från Disney på väldigt länge, de är ju som hökar minns Arne Anka t ex, det är de som varit med att fixa upphovsrättstider á 50 eller 75 år eller vad de är för det passade dem och nu tror vi att det som passade dem passar oss. Tycker bara att Disney inte ska diktera villkoren (hur mycket nu de var inblandade), vi andra kanske tycker nåt annat, vad de ska va det vet jag inte, tycker kanske de snart börjar bli lite väl långa, speciellt med tanke på om man tittar på vad uppfinnarna får för skydd, därför jag hakade på den jämförelsen, upphovsrätt som upphovsrätt liksom, heter olika saker kanske men det är ju samma idé, att skydda nåt man gjort för en tid. Flundrar fortfarande på varför Alix inte tycker de olika områdena kan jämföras?

Men jag vet inte.

[Alix]

Om du designat en väggkrok eller uppfunnit nån slags pacemaker eller om du skrivit ett musikstycke, skulle inte du vilja åtnjuta ungefär samma rättigheter oavsett vad du gjort, varför ska musikstycket skyddas så mycket längre än din pacemaker, skulle inte du bli ungefär lika sur om nån snodde din väggkrok eller pacemaker som om de snodde ditt musikstycke? Svara på det gärna.

Dä ä svårt att förklar' för den som int' begrip'. Men kort uttryckt kan man säga att konsten; bilder, skrift, ljud, hör till vår kultur sedan urminnes tider, något vi identifierar oss med, något vi skapar. Idén med pilbågen eller plogen är något alla använder för att klara av vardagen eller för att kriga. Fast ingen tänker: Jag har en pilbåge, alltså är jag pilbågian. Det finns ingen identitet i det. Men Kalevalaeposet skapar en finsk identitet. Guernika. Äsch, man kan nämna hur mycket texter, bilder och musik som helst, som betyder hur mycket som helst för vår kulturella identitet. Och det är därför vi värnar om den, och vi värnar om dess upphovsmän. Det som händer nu är att en hel värld "parasiterar" på alla kulturyttringar, vilket sänker värdet av kulturellt upphov. Ända tills allt har konsumerats. Tills allt är tråkigt. "Mata mig med mer" är ropet som kommer att skalla världen över. Men vem vill och kan skapa, om ingen upphovsrätt ger dem möjlighet till det? Således, i det här perspektivet: Vilken vikt har konsten visavi tekniken? Alltid tyngre. Vem bryr sig egentligen om varsel på Volvo när man kan se på Melodifestivalen? Vad engagerar? Kultur eller vardag? Kultur eller teknik? Svaret är givet, men man kan hitta på en alternativ fantasivärld för att motivera inför sig själv att fortsätta parasitera. Ondskan i form av likgiltighet och lust.

[ClCdCm]

Men ingens kreativa lust kan väl ändå begränsas av att upphovsrätten för verket upphör när skaparen dör? Tanken är helt befängd!

[Pocahontas]

Har käftats länge om upphovsrätt. 300 år minst...

[Alix]

Men ingens kreativa lust kan väl ändå begränsas av att upphovsrätten för verket upphör när skaparen dör? Tanken är helt befängd!

Nej, det är den inte. Försök se det utifrån ett bredare perspektiv. Upphovsmannen kan sälja rätten till sitt verk för att skapa sig ekonomi för att fortsätta skapa. Det händer hela tiden. Den som köper rätten till verket hoppas givetvis tjäna pengar på rätten till sitt verk, annars skulle h-n inte köpa verket. Därför finns det regler för hur länge ett verk skyddas av upphovsrätten. Vissa verk betalar sig inte förrän efter en längre tid. Alla inköpta verk blir inga succéer. Det vore befängt att tro det. Andra verk blir rena förluster. Den här mekaniken (bäst att använda ett sådant ord) rör givetvis alla upphovsmän, och den gör så att de kan förutse vad som kan hända, så att de vågar satsa. De allra flesta konstnärer börjar skapa på spekulation, och saknar resurser i början. Marknaden bygger på ett slags modifierat mecenatsförhållande. Köparna av verken uppskattar kultur, det är därför de sysslar med det, men de omfattas likväl av marknadens villkor för att överleva.

[Semmelman]

Dä ä svårt att förklar' för den som int' begrip'. Men kort uttryckt kan man säga att konsten; bilder, skrift, ljud, hör till vår kultur sedan urminnes tider, något vi identifierar oss med, något vi skapar. Idén med pilbågen eller plogen är något alla använder för att klara av vardagen eller för att kriga. Fast ingen tänker: Jag har en pilbåge, alltså är jag pilbågian. Det finns ingen identitet i det. Men Kalevalaeposet skapar en finsk identitet. Guernika. Äsch, man kan nämna hur mycket texter, bilder och musik som helst, som betyder hur mycket som helst för vår kulturella identitet. Och det är därför vi värnar om den, och vi värnar om dess upphovsmän. Det som händer nu är att en hel värld "parasiterar" på alla kulturyttringar, vilket sänker värdet av kulturellt upphov. Ända tills allt har konsumerats. Tills allt är tråkigt. "Mata mig med mer" är ropet som kommer att skalla världen över. Men vem vill och kan skapa, om ingen upphovsrätt ger dem möjlighet till det? Således, i det här perspektivet: Vilken vikt har konsten visavi tekniken? Alltid tyngre. Vem bryr sig egentligen om varsel på Volvo när man kan se på Melodifestivalen? Vad engagerar? Kultur eller vardag? Kultur eller teknik? Svaret är givet, men man kan hitta på en alternativ fantasivärld för att motivera inför sig själv att fortsätta parasitera. Ondskan i form av likgiltighet och lust.

Det sista förstod jag inte vad du vill med men det i mitten om kalevalaeposet hade ju inte varit med och skapat en finsk identitet om folket inte hade fått inspirerats och använda det för att göra vävnader, målningar, dikt och musik, det är ju det som snart börjar hända här att man inte får låna en halv takt ens utan att bli stämd, det är ju faran att all kreativitet blivit dödsbusiness så konstnärer inte vågar göra nånting längre utan att bli stämd av Disney, Warner Bros, Sony etc, nu gick iofs kvinnan i trådens början till överdrift i lån tycker även jag men det hämmar ändock kreativiteten.

Och för din allra första mening:

[Alix]

Det sista förstod jag inte vad du vill med ...

Och för din allra första mening:

I rest my case. Men det var inte illa menat, det var menat som ett skämt. Jag ber om ursäkt eftersom du tog illa upp.

 

Mitt budskap är helt enkelt att det finns en historisk och komplicerad bakgrund till varför upphovsrätten ser ut som den gör, särskilt i förhållande till annan mänsklig verksamhet, och att det därmed inte finns enkla åtgärder för att ändra upphovsrätten.

[Semmelman]

 

Ja håller med och ungefär som jag försökte påvisa att Disney (eller dess gelikar) drev på detta ytterligare som det passade dom, det behöver inte betyda att det passar oss. Siffran 50 eller 75 år beroende på vad det nu är eller diskuteras ska bli så är det ändå bara en påhittad siffra, det kunde lika gärna va 63 år eller tio eller tusen år, men nånstans ska man dra gränsen av praktiska skäl, men varför ska Disney och liknande företag bestämma gränsen när det angår oss alla, du och jag har aldrig fått rösta om frågan utan det är nåt som bestämts nånstans långt bortifrån, ska det va så här? Om det då var enkelt för Disney etc att ändra upphovsrätten så det passa dom varför ska det nu va så svårt för oss att ändra det till nåt som kanske passar vår samtid bättre?

[Semmelman]

Således, i det här perspektivet: Vilken vikt har konsten visavi tekniken? Alltid tyngre. Vem bryr sig egentligen om varsel på Volvo när man kan se på Melodifestivalen? Vad engagerar? Kultur eller vardag? Kultur eller teknik? Svaret är givet, men man kan hitta på en alternativ fantasivärld för att motivera inför sig själv att fortsätta parasitera. Ondskan i form av likgiltighet och lust.

Nu har jag läst detta igen och nu förstår jag, varför jag inte först förstod var för att jag tyckte att tekniken engagera lika mycket som kulturen, det är ju stora löpsedlar varje dag om Saab och arbetslöshet å allt, så att vilket svar som var givet var först svårt för mig att förstå, men uppenbarligen anser du att det är kulturen som engagera mer, och det kanske den gör, vad vet jag, jag tycker båda engagerar, fast på olika plan förstås. Men så detta är ditt argument för att upphovsrätten ska va så mycket starkare för kulturbärare än för uppfinnare, att kulturen engagerar mera?

[Gäst]

Ska det vara så svårt att förstå vad lagen om upphovsrätt innebär? Varför upprepa alla dessa trådar som bara innebär att man får stånga pannan blodig i väggen?

[Semmelman]

Blir inte många trådar kvar då om vi inte ska få diskutera olika saker som vi har lite olika uppfattningar om...

Men okej då, jag är villig att lägga ner, har ändå fått sagt det lilla jag ville.

[Alix]

 

... Disney (eller dess gelikar) drev på detta ytterligare som det passade dom, det behöver inte betyda att det passar oss. Siffran 50 eller 75 år beroende på vad det nu är eller diskuteras ska bli så är det ändå bara en påhittad siffra, det kunde lika gärna va 63 år eller tio eller tusen år, men nånstans ska man dra gränsen av praktiska skäl, men varför ska Disney och liknande företag bestämma gränsen när det angår oss alla, du och jag har aldrig fått rösta om frågan utan det är nåt som bestämts nånstans långt bortifrån, ska det va så här? Om det då var enkelt för Disney etc att ändra upphovsrätten så det passa dom varför ska det nu va så svårt för oss att ändra det till nåt som kanske passar vår samtid bättre?

Anglosaxisk och kontinental (europeisk) upphovsrätt har helt skilda traditioner. I USA säljer man både ekonomisk och ideel upphovsrätt, i Europa har man alltid kvar sin ideella upphovsrätt; det vill säga att man kan förhindra eller beivra att ens verk används i andra sammanhang än de har sålts för. Disneys sätt att hantera upphovsrätten har alltså ingen betydelse för hur det fungerar här.

 

Nu har jag läst detta igen och nu förstår jag, varför jag inte först förstod var för att jag tyckte att tekniken engagera lika mycket som kulturen, det är ju stora löpsedlar varje dag om Saab och arbetslöshet å allt, så att vilket svar som var givet var först svårt för mig att förstå, men uppenbarligen anser du att det är kulturen som engagera mer, och det kanske den gör, vad vet jag, jag tycker båda engagerar, fast på olika plan förstås. Men så detta är ditt argument för att upphovsrätten ska va så mycket starkare för kulturbärare än för uppfinnare, att kulturen engagerar mera?

Naturligtvis engagerar det att folk förlorar jobben, men det handlar inte om vår identitet, vår kultur. Om var och en av dem får ett liknande jobb någon annanstans, med samma lön och arbetsvillkor, så är det ytterst få som saknar just Volvojobbet, när de formulerar sin kulturella, och därmed samhälleliga, identitet. Men om vi tar bort det som vi engagerar oss i, vår "soul food", så reagerar folk hårt, med sorg, saknad, uppgivenhet.

 

Ska det vara så svårt att förstå vad lagen om upphovsrätt innebär? Varför upprepa alla dessa trådar som bara innebär att man får stånga pannan blodig i väggen?

Det är "svårt" att förstå upphovsrätt eftersom det utgör ett hinder för fildelning.

[Semmelman]

Naturligtvis engagerar det att folk förlorar jobben, men det handlar inte om vår identitet, vår kultur. Om var och en av dem får ett liknande jobb någon annanstans, med samma lön och arbetsvillkor, så är det ytterst få som saknar just Volvojobbet, när de formulerar sin kulturella, och därmed samhälleliga, identitet. Men om vi tar bort det som vi engagerar oss i, vår "soul food", så reagerar folk hårt, med sorg, saknad, uppgivenhet.

Vet inte det, "vår" kultur eller språk är ju ofta vatten värd, skämtas mest om, all annan kultur är finare och bättre verkar det som. I det kulturlösa samhälle vi lever i så blir ock jag kulturlös, finns ingen svensk kultur längre, viktigare för mig är att kunna äta mig mätt och ha tak över huvudet. Volvo skulle jag sörja mer om det togs bort än om Operan lades ner. Så jag vet inte det där. En parentes, jag kanske tänker annorlunda imorgon.

[Gäst]

Blir inte många trådar kvar då om vi inte ska få diskutera olika saker som vi har lite olika uppfattningar om...

Men okej då, jag är villig att lägga ner, har ändå fått sagt det lilla jag ville.

Jag har inget emot att folk har olika uppfattningar eller att man får ha sin egen uppfattning. Tycker bara den här frågan har stötts och blötts så mycket att det borde vara klart vad som gäller. Om det nu verkligen är en förändring man vill ha till stånd så hjälper det inte att göra hundratals trådar här i forumet. Lösningen i det fallet är att kontakta ansvariga politiker och trycka på den vägen.

[Alix]

Vet inte det, "vår" kultur eller språk är ju ofta vatten värd, skämtas mest om, all annan kultur är finare och bättre verkar det som. I det kulturlösa samhälle vi lever i så blir ock jag kulturlös, finns ingen svensk kultur längre, viktigare för mig är att kunna äta mig mätt och ha tak över huvudet. Volvo skulle jag sörja mer om det togs bort än om Operan lades ner. Så jag vet inte det där. En parentes, jag kanske tänker annorlunda imorgon.

Visst kan man söka efter kultur som man inte tar del av, och på så vis göra kulturen oviktig. Men vi ägnar oss alla åt kulturyttringar som vi engagerar oss i, men de varierar från person till person. En del ser på tv, andra fotar fåglar, ytterligare läser thailändska i studiecirklar (det sista hittade jag bara på, jag vet inte om det faktiskt förekommer... ) Summan av kardemumman är att konstnärlig och litterär verksamhet är omistlig för oss.