Hur långt ser småfåglar?

[nabben]

Vad häftigt! Har varit fältbiolog i många år och skådat fågel en hel del men bara sett havsörnen ett par gånger. kanske man skulle ta med sig kikaren när man är ute och promenerar

-Gör du det man ser mycket fåglar man inte sett förut vid den nya fågeldammen strax bredvid Gropbron på fastlandssidan.

[Mattiasgbg]

Men du tror att kråka och gråsparv är det (samma sak alltså...)?

Tja, ingen av dem har ju motor.

[iMatte]

Tack å bock.

 

 

Men du, det kan inte va så att deras skrik påminner om marskattens skrik?

 

Jo, det är inte helt omöjligt, men den förklaring jag gav är vad jag lärt mig en gång. Äldre svenska namn på arten har varit Kattuggla, Skrikuggla, Nattuggla och Haruggla (enligt Sven Nilsson i Skandinavisk Fauna från tidigt 1800-tal). Kanske har namnet Kattuggla förankring i svenskan innan det vetenskapliga namnet trasslade till det. Förmodligen får man gå till Linné för att ta reda på sanningen eftersom det var han som gav det vetenskapliga namnet.

[iMarc]

Det beror på vad man lägger in i ordet. Jag har varit väldigt intresserad av fåglar, däggdjur, insekter, fiskar, växter, mineraler, kvalster, diverse småkryp, groddjur och kräldjur allt sedan barnsben. Något av de första saker jag sparade veckopeng för att kunna köpa var böcker om fåglar, djur och insekter (typ "Fåglarna i färg") och det långt innan jag kunde läsa. men jag är inte ornitolog av den sorten som är med i 300-klubben och åker fyrtio mil över helgen för att få in en Korttålärka i tubkikaren. Däremot kan jag nog artbestämma de flesta svenska häckfåglarna om jag ser eller hör dem ordentligt. Och det är väldigt fascinerande att se folk i denna tråd som inte ens kan skilja på kaja och kråka. För mig är det som att inte kunna skilja bil från cykel, typ.

Vad kul, har typ samma intressen

Jag minns när jag var 8 och köpte Alla europas fåglar i färg, det var en riktig högtiddsstund! På senare år har jag fastnat för parakiter och papegojor, har fött upp undulater bla och haft några nymfkakaduor samt en splendidparakit som var väldigt trevlig som mestadels promenerade runt på golvet.

Nu är det många år sedan jag skådade fågel på allvar, sist så fick jag syn på småfläckig sumphöna vill jag minnas.

 

Edit: Glömde ta med boken Vad jag finner i sjö och å, som var min favoritlektyr under några år

[iMarc]

-Gör du det man ser mycket fåglar man inte sett förut vid den nya fågeldammen strax bredvid Gropbron på fastlandssidan.

Nu ska vi se, menar du typ vid gångvägen som går mot Vattenpalatse?

[johnalder]

Namnet skulle alltså egentligen vara Skrikuggla - ett namn man lätt köper om man har haft ett par såna ugglor nära huset. Det är rent ut sagt ett jäkla liv på dem, nästan året om.

Vet inte om det var Kattuggla, men för något år sedan så hade ett par ugglor övningsflygning med sin unge utanför vårt sovrumsfönster. De satt i varsitt träd och ungen flög fram och åter, ivrigt påhejade av de stolta föräldrarna. Detta skedde till vår stora glädje inte på dagtid kan tilläggas...

 

Som tur var så var ungen tydligen normalt bildbar, för det pågick bara ett par nätter!

[johnalder]

Havsörnen är tillbaka igen. Väldigt roligt. Har sett den flera gånger runt Vassbotten. Den ska häcka i Vänersborgsviken igen. Det ska visst inte ha hänt sedan 50 eller 60-talet.

Men då måste det väl vara dags för lite skyddsjakt?

[iMatte]

Vad kul, har typ samma intressen

Jag minns när jag var 8 och köpte Alla europas fåglar i färg, det var en riktig högtiddsstund! På senare år har jag fastnat för parakiter och papegojor, har fött upp undulater bla och haft några nymfkakaduor samt en splendidparakit som var väldigt trevlig som mestadels promenerade runt på golvet.

Nu är det många år sedan jag skådade fågel på allvar, sist så fick jag syn på småfläckig sumphöna vill jag minnas.

 

Edit: Glömde ta med boken Vad jag finner i sjö och å, som var min favoritlektyr under några år

 

Kul! Jag har haft diverse djur ur svensk fauna hemma - allt från exoxar, småfiskar och vattensalamandrar till just kattugglor, tjädrar, harungar och kråkor. Just kråkfåglar är väldigt roliga att ha tama eftersom man får en personlig relation. De är minst lika läraktiga som en genomsnittlig knähund.

Själv "skådar" jag aldrig numera som en isolerad aktivitet. Det är liksom integrerat i mina aktiviteter. Bland maffiga upplevelser senaste åren är tex lämmelåret 2005 när jag såg jaktfalk vid kanske tjugo tillfällen under en fjällvandring. Bla såg jag fiskmåsar attackera en ung jaktfalk som satt på backen bara ca 60-70 meter från mig. Plötsligt dök mamma Jaktfalk upp och måsarna försvann som en avlöning. Flera upplevelser med havsörn på nära håll, tex när jag slängde mig platt på backen och havsörnen gled sakta förbi bara en fem meter över mig. I somras träffade jag på ett kungsfiskarrevir och såg en fullt utfärgad kungsfiskare på riktigt nära håll för första gången. Dessutom dök den ned i vattnet och tog en liten firre.

Men de riktigt starka fågelupplevelserna - de som går rakt in i magen - är alltid när jag hör den första lärkan, den första lövsångaren och den första tornsvalan. Det blir som en elchock genom kroppen varje gång.

[iMatte]

Men då måste det väl vara dags för lite skyddsjakt?

 

Du - den pågår redan och har pågått under alla år. Det finns ett stort antal idioter till rovdjurshatare som alltid skjuter en örn om de ser den.

[iMarc]

Kul! Jag har haft diverse djur ur svensk fauna hemma - allt från exoxar, småfiskar och vattensalamandrar till just kattugglor, tjädrar, harungar och kråkor. Just kråkfåglar är väldigt roliga att ha tama eftersom man får en personlig relation. De är minst lika läraktiga som en genomsnittlig knähund.

Själv "skådar" jag aldrig numera som en isolerad aktivitet. Det är liksom integrerat i mina aktiviteter. Bland maffiga upplevelser senaste åren är tex lämmelåret 2005 när jag såg jaktfalk vid kanske tjugo tillfällen under en fjällvandring. Bla såg jag fiskmåsar attackera en ung jaktfalk som satt på backen bara ca 60-70 meter från mig. Plötsligt dök mamma Jaktfalk upp och måsarna försvann som en avlöning. Flera upplevelser med havsörn på nära håll, tex när jag slängde mig platt på backen och havsörnen gled sakta förbi bara en fem meter över mig. I somras träffade jag på ett kungsfiskarrevir och såg en fullt utfärgad kungsfiskare på riktigt nära håll för första gången. Dessutom dök den ned i vattnet och tog en liten firre.

Men de riktigt starka fågelupplevelserna - de som går rakt in i magen - är alltid när jag hör den första lärkan, den första lövsångaren och den första tornsvalan. Det blir som en elchock genom kroppen varje gång.

Intressant läsning måste jag säga! Hur gick det med harungarna, fick du de tama?

Själv har jag haft kaniner sen 10 års ålder, har även varit uppfödare.

Har varit på några skidturer i fjällen i härjedalen och sett en hel del myskoxe, det var häftigt, lite jobbigt bara när de började bli närgågna

[Pocahontas]

Talgbollarna är kassa

[nabben]

Nu ska vi se, menar du typ vid gångvägen som går mot Vattenpalatse?

Mittemot Quality hotel

[nabben]

Men då måste det väl vara dags för lite skyddsjakt?

-Om 50-60 år kanske

[nabben]

Talgbollarna är kassa

En högst egen iakttagelse; En sorts talgbollar gick inte alls när det var som kallast men går åt nu när det blivit mildare(åtminstone ensiffriga köldgrader). En annan sort vi köpte som satt i en "foderkedja, talgboll-nötter-talgboll-..." gick åt hela tiden. Bäst gick naturligtvis solrosfrön-

[Semmelman]

Nja, det där är bara revirlätet. Kattugglan har en massa andra läten för sig som är betydligt mer skrikiga och högljudda. Revirlätet kommer från hanen under några vårmånader, men de läten som brukar beskrivas som "jamande" kommer oftast från honan och det året runt. På kvällar och nätter mestadels, men inte alltid. Bla har honan ett högt och gällt läte som brukar beskrivas som "kläääviitt" och som lokalt i foktron tolkades som ett omen om kommande död ("klä i vitt") på gården.

Nu tycker jag vi har bra på fötterna för att säkerställa ett hyggligt samband kattuggla med katt, de äter båda möss som de stilla sitter å spanar efter, kattugglehonan har ett läte som kan påminna lite om en katt, bådas ögon enl min hemvävda teori borde kunna återkasta ljus om natten (?), deras förekomst är omgivet med folktro och övernaturliga saker om förebådande död eller olycka...

[nabben]

Så här ser den ut när den tagit en mus inne bland husen i min trädgård;

Foto av mig för en halvtimme sedan.

[Semmelman]

Mätt å nöjd, härligt!

[mikaellq]

Så här ser den ut när den tagit en mus inne bland husen i min trädgård;

 

Foto av mig för en halvtimme sedan.

En kattuggla tror jag, en av våra vackra rovfåglar och den som är vanligast hos oss i Sydsverige.

De kan vara både rödbruna och gråbruna.

Könen är lika.

Hanen kan på våren låta ett dallrande ho ... ho, ho, , ooo.

Ett annat läte är ett skarpt kivi'tt!

 

 

En mycket trevlig naturupplevelse antar jag?

[mikaellq]

Kul! Jag har haft diverse djur ur svensk fauna hemma - allt från exoxar, småfiskar och vattensalamandrar till just kattugglor, tjädrar, harungar och kråkor. Just kråkfåglar är väldigt roliga att ha tama eftersom man får en personlig relation. De är minst lika läraktiga som en genomsnittlig knähund.

Själv "skådar" jag aldrig numera som en isolerad aktivitet. Det är liksom integrerat i mina aktiviteter. Bland maffiga upplevelser senaste åren är tex lämmelåret 2005 när jag såg jaktfalk vid kanske tjugo tillfällen under en fjällvandring. Bla såg jag fiskmåsar attackera en ung jaktfalk som satt på backen bara ca 60-70 meter från mig. Plötsligt dök mamma Jaktfalk upp och måsarna försvann som en avlöning. Flera upplevelser med havsörn på nära håll, tex när jag slängde mig platt på backen och havsörnen gled sakta förbi bara en fem meter över mig. I somras träffade jag på ett kungsfiskarrevir och såg en fullt utfärgad kungsfiskare på riktigt nära håll för första gången. Dessutom dök den ned i vattnet och tog en liten firre.

Men de riktigt starka fågelupplevelserna - de som går rakt in i magen - är alltid när jag hör den första lärkan, den första lövsångaren och den första tornsvalan. Det blir som en elchock genom kroppen varje gång.

Du kan vara ganska underhållande med den här något brutala och temperamentsfulla berättarstilen.

[Axelman]

En mycket trevlig naturupplevelse antar jag?

 

För flera år sedan gick jag en promenad på mina ägor vid stugan och hittade ett torrträd där det satt en orädd hackspett. Sakta närmade jag mig och för varje rörelse jag gjorde avbröt sig hackspetten och tittade sig omkring men fortsatte hacka. Till slut stod jag vid trädet han hackade på utan att han flög. Jag vet inte vad det for i mig men jag gav trädet en känga. Hacke flög men ut ur ett hål längre ned anföll en stor uggla. Axelman fick hicka, duckade och stack för brinnande livet.

[Semmelman]

Naturens hämnd!

[mikaellq]

För flera år sedan gick jag en promenad på mina ägor vid stugan och hittade ett torrträd där det satt en orädd hackspett. Sakta närmade jag mig och för varje rörelse jag gjorde avbröt sig hackspetten och tittade sig omkring men fortsatte hacka. Till slut stod jag vid trädet han hackade på utan att han flög. Jag vet inte vad det for i mig men jag gav trädet en känga. Hacke flög men ut ur ett hål längre ned anföll en stor uggla. Axelman fick hicka, duckade och stack för brinnande livet.

Det här verkar misstänk likt en skröna men likväl underhållande.

Någon vaken person borde ha varit beredd med kameran....

[nabben]

En kattuggla tror jag, en av våra vackra rovfåglar och den som är vanligast hos oss i Sydsverige.

De kan vara både rödbruna och gråbruna.

Könen är lika.

Hanen kan på våren låta ett dallrande ho ... ho, ho, , ooo.

Ett annat läte är ett skarpt kivi'tt!

 

 

En mycket trevlig naturupplevelse antar jag?

Verkligen trevligt, vi hör dem på nätterna och har sett dem sitta och sova på en trädgren i trädgården på dagarna men det var länge länge sedan jag såg en Kattuggla på dagen. Fånga och äta sitt byte tror jag var första gången.

[mikaellq]

Verkligen trevligt, vi hör dem på nätterna och har sett dem sitta och sova på en trädgren i trädgården på dagarna men det var länge länge sedan jag såg en Kattuggla på dagen. Fånga och äta sitt byte tror jag var första gången.

Med tanke på de stora fördelarna ugglan har med sitt nattseende så borde den föredra nattjakt.

Kanske den du fångade i kameralinsen haft dålig jaktlycka under natten som gått....

[Axelman]

Det här verkar misstänk likt en skröna men likväl underhållande.

Någon vaken person borde ha varit beredd med kameran....

 

Jag kan bekräfta att det är 100% sant herr Skeptiker....