Hur många tjeckiska operetter kan du nämna?

[Semmelman]

Jag ber om ursäkt! Jag kan reglerna, men jag har lite svårt att tillämpa de och dem på korrekt sätt!

Konstigt nog så hade jag gått igenom flera årskurser innan läraren lärde ut att det inte heter "dom", utan "de" och "dem"! :S

 

Jag är skadad för livet!

OT: Men känner du att du inte kan de och dem som rinnande vatten så kör dom, det är inte fel, bara om du tänkt bli ny Strindberg eller annan finkulturpersonlighet. Det är så jobbigt med alla kids som skriver dem fel det går inte att läsa för det stoppar upp, minst lika irriterande som särskrivningar, använd ordet dom istället så slipper du tänka och andra irriteras. Varför krångla till om man inte behöver?

[JonasForss]

Du <JonasForss> har en hel del specialkunskaper som du, i just den här specifika diskussionen,

inte kan förvänta dej att kreti och pleti också ska besitta.

Ja, visst besitter jag en hel del sådana, men jag försöker ju förklara vad jag tycker,

jag är ledsen om det uppfattas som om jag mästrar...

Hur kommer det sej att du söker gemensamma drag hos J.Å. och iMatte?

Jag delar de flesta av iMattes åsikter utom på en - för mig (som du kanske förstår) - mycket viktig punkt,

nämligen synen på konst- och kulturpolitik och/eller kanske framförallt synen på konstnärer.

Det var inte min avsikt med tråden att på något sätt bunta ihop iMatte med Jimmie Å,

utan det gjorde han ju faktiskt själv i sitt första inlägg.

i ett senare skriver han:

Tja, har man sett en operett så har man sett alla, per definition.

Man kan inte gå genom livet och ständigt upprepa misstag.

Du vaknar väl inte varje morgon och tar en tugga av ditt eget bajs?

iMatte fullständigt osar (ja, bokstavligt! ) av förakt gentemot sådant jag ägnat mitt liv,

och mot de människor (konstnärer) som varit mina kolleger och arbetskamrater.

I denna sin attityd är han faktiskt mycket lik Jimmie Å, om än långt bättre på formulera den.

(missförstå mig nu inte som att jag skulle brinna extra häftigt inför just 'tjeckiska operetter' )

 

Konstnärerna är långt från några vinnare under de senaste trettio årens samhällsutveckling,

det finns åtskilliga utredningar gjorda som visar detta (jag har i tidigare trådar länkat till några).

Ändå pyr det svenska konstnärsföraktet under ytan för att ibland, som i fallet med upphovsrätts-

debatten eller nu med borttagandet av de sk "livslånga inkomstgarantierna för konstnärer",

brisera i ganska osmakliga krevader.

 

När den borgerliga regeringen i Danmark för några år sedan försökte göra det den svenska nu gör,

(dvs i ett penndrag ta bort dessa livslånga inkomstgarantier) väcktes en folklig vrede, kanske t o m

grundad i stolthet över sina belönade konstnärer, som omintetgjorde planerna. Här möts samma

"reform" med en - i bästa fall loj, i värsta fall ogin - likgiltighet.

 

"lekare ligge ogill"

 

På just denna punkt, kanske långt mer än i flykting- och invandrarfrågan, kommer förmodligen

SD:s inflytande att göra skillnad. Vinden blåser redan kallare, och har så gjort rätt länge.

Jag antar att iMatte är ganska likgiltig inför den utvecklingen.

 

/J

[ClCdCm]

Tycker personligen det är rätt självklart att vi inte ska subventionera kulturformer. Är det inte självbärande, så får man acceptera det och byta spår. Däremot kan man få subventionera mer generella saker, som scen/konsertlokaler och sånt, som inte riktar sig till en viss grupp eller inriktning.

[JonasForss]

Nja, det är inte så svårt att få ordning på det där - det är samma skillnad som mellan du och dig (de och dem).

Men 'tema'… det där är ju svårt…

 

Jag brukar använda han/honom eller hon/henne som 'språköreledare'

 

Det brukar funka utom t ex i fallet "Han är äldre än…"

"Vi är fler än…"

där vi ju börjar få en flytande övergång, med två tillåtna varianter

 

/J

[snowreeler]

Jag har lite av ett mellanspår att komma med här. Jag är ingen beundrare av operetter (även Offenbach gjorde en del kul saker) men jag tycker nog att det har sin plats här i samhället, försvarbart ekonomiskt sett eller ej. Det är lite desperation över herr Åkessons attack på vad han tänker sej vara finkultur.

 

Märkligt förresten hur många främlingsmisstänksamma det kommer från de yngsta provinserna av detta land...

[JonasForss]

Tycker personligen det är rätt självklart att vi inte ska subventionera kulturformer.

Är det inte självbärande, så får man acceptera det och byta spår. Däremot kan man

få subventionera mer generella saker, som scen/konsertlokaler och sånt, som inte

riktar sig till en viss grupp eller inriktning.

Och jag har heller inget problem med att du tycker så,

det rimmar väl med dina åsikter i andra frågor…

 

Jag delar däremot inte denna din åsikt, och tänker fortsätta argumentera för min syn på saken.

 

men det var inte poängen med just den här tråden.

Poängen är i st att just 'tjeckiska operetter' inte är ett exempel på subventionerad kultur,

utan för det mesta på dess 'självbärande' motsats.

/J

[JonasForss]

Märkligt förresten hur många främlingsmisstänksamma det kommer från de yngsta

provinserna av detta land...

Är det inte därifrån det berömda uttalandet:

"Om det fortsätter så här i Sverige så ska jag emigrera till ett land

där man inte tar emot invandrare" härstammar?

(eller är det en skröna?) /J

[snowreeler]

Är det inte därifrån det berömda uttalandet:

"Om det fortsätter så här i Sverige så ska jag emigrera till ett land

där man inte tar emot invandrare" härstammar?

(eller är det en skröna?) /J

 

Nej, det stämmer faktiskt. Det var ur debattprogrammet "Svar Direkt" med Siwert Öholm nån gång på 1980-talet. Nåt långhårigt satt där i studion och snackade om just detta att han inte ville bo i Sverige mer för det var för många invandrare och att han ville komma till ett land där man inte tar emot invandrare.

 

Den logiken alltså....

[JonasForss]

Tycker personligen det är rätt självklart att vi inte ska subventionera kulturformer.

Är det inte självbärande, så får man acceptera det och byta spår.

Det är lätt att stirra sig blind på stora, kostsamma, olönsamma och personalintensiva

teatrar, operor och konserthus med symfoniorkestrar och de blir ofta tacksamma

mål för nyliberala attacker.

 

men,

filmstödet då… - ska vi avveckla det också?

presstödet, (Svenska Dagbladet bl a skulle ryka direkt, men - som sagt -

"Är det inte självbärande, så får man acceptera det")

distributionsstödet till kulturtidskrifter?

Public service-TV (o dito radio)?

Ska vi ha bibliotek öht?

 

och går vi vidare till andra sektorer när det gäller det olönsamma…

 

lokaliseringsbidrag? (sån't som IKEA får i Borlänge och Haparanda)

jordbrukssubventioner?

etc etc,

 

"Är det inte självbärande, så får man acceptera det"

 

/J

[tema]

"Om det fortsätter så här i Sverige så ska jag emigrera till ett land

där man inte tar emot invandrare" härstammar?

:D (Låter väldigt svenskt att klaga på allt och "hota" med utlandet där allt är bättre. Smart kille!)

 

Jag brukar använda han/honom eller hon/henne som 'språköreledare'

Problemet är att skillnaden mellan subjekt och objekt håller på att försvinna helt i svenskan. Det finns många som inte ser något fel med meningen "Jag såg han på stan" till exempel. Snart får vi väl även se de ännu tydliga skillnaderna mellan jag och mig, du och dig, vi och oss samt ni och er också börja försvinna… Eller så stannar det bara i tredje person (han/hon/de). För egen del tycker jag nog att det vore dags att avskaffa "de/dem" och ersätta det med "dom" eftersom i princip ingen längre uttalar det de(m). Saol listar även "dom" som en vardaglig form av pronomenet, så det finns ingen anledning att skilja på de och dem annat än om man har en lärare eller arbetsgivare som kräver det.

 

Hmm, man kanske skulle skriva ett blogginlägg om detta istället för att kommentera det varje gång.

 

Det brukar funka utom t ex i fallet "Han är äldre än…"

"Vi är fler än…"

där vi ju börjar få en flytande övergång, med två tillåtna varianter

Det vanliga talspråkliga svaret på ovan är att använda objektsformerna dig, dem, osv. men det korrekta svaret är att använda subjektsformen eftersom vad du egentligen vill säga är ju:

Vi är fler än de är. (analogt "Jag är äldre än du är.")

Vad du menar skulle vara flytande med det vet jag inte riktigt.

 

Kan någon kultiverad människa föresten förklara för mig vad skillnaden är mellan en opera och en operett nu när det ändå diskuteras?

[JonasForss]

Vi är fler än de är. (analogt "Jag är äldre än du är.")

Vad du menar skulle vara flytande med det vet jag inte riktigt.

Jo, i just de här fallen stämmer inte den språkliga logiken riktigt…

 

objekten i (de fullständiga) satserna "är" någonting…

"är" kräver predikatsfyllnad, "är" - vad då?

i det första knappast "fler" som subjektet, i så fall snarare "många", vilket inte alls behöver vara fallet,

det räcker ju strängt taget med att de är(o) två (tvenne)

i det andra knappast "äldre", utan snarare "gammal" - vilket iofs kan användas även om man skulle råka vara

praktiskt taget nyfödd… ("Hur gammal är du, lille vän?" eller "hur gammalt är barnet?")

men besynnerligt blir det…

 

Alltnog, den språkliga logiken leder fram till satserna:

"Vi är fler än de är många/få/två" resp. "jag är äldre än du är gammal"

vilket är så fyrkantigt och klumpigt att språkvetarna numera också godkänner "dem" och "dig"

- vilket är korrekt språkbruk i t ex danskan.

 

Danskan går förresten ännu längre i sin användning av "dig" och "mig"

 

”Det er ikke mig eller sprogvidenskaben der bestemmer hvad der er forkert og rigtigt sprog,

det er enhver dansk sprogbruger.”

 

Den inställningen delas numera av de flesta språkvetare (även i Sverige!)

 

/J

[iMatte]

iMatte fullständigt osar (ja, bokstavligt! ) av förakt gentemot sådant jag ägnat mitt liv,

och mot de människor (konstnärer) som varit mina kolleger och arbetskamrater.

I denna sin attityd är han faktiskt mycket lik Jimmie Å, om än långt bättre på formulera den.

(missförstå mig nu inte som att jag skulle brinna extra häftigt inför just 'tjeckiska operetter' )

 

Jag förstår att det är ömma tår vi är inne och trampar på. Tongångarna är precis de samma som i diskussioner jag haft med vänner som har bestämt sig för att just de har rätt att försörja sig som jazzmusiker. Även om det inte kommer publik nog för att bekosta turnéerna så kräver de att någon ska betala kalaset. Det ska spelas jazz även om det inte finns någon där som lyssnar. Och om du upplever att jag nu "osar förakt" mot ditt skrå Jonas, så måste du förstå att jag upplever att du "osar förakt" mot något som är en otroligt viktig del av mitt liv - musiken. För precis som i alla sammanhang där skråtänkandet tar över så kommer allt annat än skråmedlemmarnas väl i bakgrunden. Ditt Prio 1 är musikerna och deras försörjning, mitt Prio 1 är musiken.

Jag har aldrig förstått varför din musik är bättre än min? Om någon bestämmer att du ska få offentliga medel för att kunna skapa och framföra din musik men att jag inte ska få det, då måste det ju bero på att din musik är bättre och viktigare än min. Enligt vilken måttstock?

[iMarc]

Vad vore forumet utan iMatte

[ClCdCm]

filmstödet då… - ska vi avveckla det också?

 

Gärna, även om det snarare kan liknas vid det jag skrev om generella stöd som inte pekar ut specifika grupper. Fast jag vet inte hur filmstödet riktas i praktiken, så jag kan inte svara tvärsäkert på frågan. Är det generellt, så kan det kanske få vara kvar. Är det riktat till "svaga" inriktningar, så ska det definitivt bort.

 

presstödet, (Svenska Dagbladet bl a skulle ryka direkt, men - som sagt -

"Är det inte självbärande, så får man acceptera det")

 

Det ska bort, självklart!

 

distributionsstödet till kulturtidskrifter?

 

Bort, bort, bort!

 

Public service-TV (o dito radio)?

 

Lite svårare. Där finns en informationsaspekt som saknas i ren underhållningskultur. Det får nog vara kvar i min värld.

 

Ska vi ha bibliotek öht?

 

Se föregående svar.

 

lokaliseringsbidrag? (sån't som IKEA får i Borlänge och Haparanda)

 

Bort!

 

jordbrukssubventioner?

 

Tveksamt. Risken finns dock att man offrar matproduktionen om det går för knackigt för bönderna, men det stora problemet är snarare distributörerna (t ex Arla) som styr priser och ersättningar för mycket. En friare marknad där är en bättre lösning.

[JonasForss]

Kan någon kultiverad människa föresten förklara för mig vad skillnaden

är mellan en opera och en operett nu när det ändå diskuteras?

Huruvida jag kan betecknas som 'kultiverad' får andra avgöra,

det har visat sig att många här på forumet skulle bestrida en sådan beteckning, åtminstone på mig

 

Alltnog,

 

i begynnelsen var operan, den skulle handla om höga och ädla känslor, spelas för kungar

hertigar o kejsare och innehålla gudar, gudinnor och krigande ädlingar.

 

Så småningom tröttnade den förströdda lyssnarskaran på alla dessa dödar i skönhet och då

föddes ett behov av lättare underhållning även på musikteatern område.

(Teatern hade sedan länge haft sin uppdelning i komedien o tragedien - jfr de gamla grekerna och

Shakespeare t ex)

 

Opera buffa (= kul opera) var född (typ 1700-talet) - den gamla allvarliga sorten fick namnet opera seria

 

den kul operan hade ofta inslag av talad dialog, och var kortare och glättigare och alla fick varandra på slutet.

 

redan under senare delen av 1700-talet gjorde t ex Mozart försök till genreöverskridande.

Av hans sista fyra operor är just Don Giovanni en sådan med beteckningen dramma giocosa

den nästa Cosi fan tutte en ren opera buffa|/i], Die Zauberflöte ett slags folklustspel med

talad dialog och den sista La clemenza di Tito en ren opera seria.

 

Under det romantiska 1800-talet dog sopranerna som flugor i de allvarligaste av operor och i o m Wagner

introducerades gudarna och ädlingarna på nytt i operan (mycket annat hände förstås också men då sväller

detta till en B-uppsats)

I Wien och Paris hände emellertid någonting annat. Man började introducera den tidens pop-musik i

musikteatern - i fallet Wien, wienervalsen, och i fallet Paris - can-can:en och den frivola dans- och

schlagermusiken. Operetten (eg diminutiv - 'den lilla operan') var född, sammansmält med buffan.

Strängt taget är detta operettens historia och definition.

Lättsam, underhållande musikdramatik på samtidens populära musikspråk.

Under 1900-talet har operetten fasats ut och musikalen in, men strängt taget är de samma sak.

Då hette kioskvältaren "Zigenarbaronen" av valskungen Strauss och nu "Rent" på rock- o popbas.

Man brukar ta den nu i Stockholm aktuella "My Fair Lady" av den från Wien bördige Friedrich Löwe

som exempel på den sista operetten, samtidigt som den ju betecknas som musikal.

Operett spelas (till skillnad från musikal) bara undantagsvis på de stora institutionerna,

vill man njuta wieneroperett får man vända sig till Anne-Lie Kinnunen och hennes operettensemble.

Fast på nyårsdagen firar alltid operettvännerna triumfer.

I min barndom hade radion ett veckoprogram av önskemodell som hette "För Operettvänner"

och presenterades av Bengt Haslum. Det finns inte längre, liksom han.

Själv föredrar jag alla gånger Offenbach, som var den tidens Dror Feiler, framför de tjeckiska

eller wienska överklassvarianterna.

 

Klart slut! /J

[JonasForss]

…jag upplever att du "osar förakt" mot något som är en otroligt viktig del av mitt liv - musiken.

Men iMatte… jag har väl aldrig uttalat mig om 'din' musik? (som om den inte skulle kunna vara 'min' också)

…mitt Prio 1 är musiken.

Min med…

…Jag har aldrig förstått varför din musik är bättre än min?

Inte jag heller…

Om någon bestämmer att du ska få offentliga medel för att kunna skapa och framföra din musik men att jag inte ska få det, då måste det ju bero på att din musik är bättre och viktigare än min. Enligt vilken måttstock?

Den slutsatsen är din egen, och ingen annans (i vart fall inte min).

Det jag vänder mig mot i ditt resonemang, och som åtminstone för mig verkar ogint,

är att 'får inte jag ska ingen annan ha heller', och det är olikt dig.

Du antar dessutom att jag inte vet något om din musik bara för att jag skriver om annat.

Det bästa för oss bägge (och många fler) vore väl en långt expansivare kulturpolitik med

fler in- och utgångar?

 

din /J

[JonasForss]

…definitivt bort.

Det ska bort, självklart!

Bort, bort, bort!

Bort!

Tja,

Det stämmer som sagt ovanligt bra med din inställning i andra frågor…

- och vi är djupt oense… (om detta kan vi vara ense! )

 

…och jag skulle nog inte trivas så bra 'i din värld'

jag vet inte riktigt vad jag skulle hitta på

(jag prenumererar t ex på Svensk Dagbladet - jag min loser… )

 

Alltnog,

vi sammanstrålar väl på våra cyklar i någon gatukorsning,

den starkaste överlever!

 

din J

[iMatte]

Men iMatte… jag har väl aldrig uttalat mig om 'din' musik? (som om den inte skulle kunna vara 'min' också)

Min med…

Inte jag heller…

Den slutsatsen är din egen, och ingen annans (i vart fall inte min).

Det jag vänder mig mot i ditt resonemang, och som åtminstone för mig verkar ogint,

är att 'får inte jag ska ingen annan ha heller', och det är olikt dig.

Du antar dessutom att jag inte vet något om din musik bara för att jag skriver om annat.

Det bästa för oss bägge (och många fler) vore väl en långt expansivare kulturpolitik med

fler in- och utgångar?

 

din /J

 

Du missförstår min ståndpunkt. Jag tycker inte att det är "fel musik" som åtnjuter bidragen och stödet och inget skulle bli bättre om alla pengar gick till mig (förutom min privatekonomi då...). Det är själva principen att musik som inte fortlever på egna meriter ska hållas under armarna och få konstgjord andning. Musiken mår inte bra av att styras av byråkrater vilket är det oundvikliga resultatet när bidragsbudgetar ska delas ut. Konsekvensen blir musik som anpassas till bidragsreglerna, alltså inget nyskapande och vågat.

Och jag återkommer till frågan som du undviker: Vem ska bestämma vad som är bra musik? Varför ska den som vill lyssna på en opera få ett bidrag till sin biljett på åtskilliga hundralappar när jag får betala hela min kostnad för att uppleva Jon Hassell live? Varför kan det inte vara så att den dagen folk söker andra upplevelser eller tycker att ett operabesök inte är värt tvåtusen kronor också blir den dagen man får sluta spela opera? Jag menar, den dagen inte någon vill betala fyrahundra för en biljett till Jon Hassells konserter så får han sluta turnera. Och varför kan vi inte skaka fram några miljarder ur staskassan för att locka Pink Floyd till en reunion i Stockholm? Är det mindre viktigt än att köra Trollflöjten för femitioelfte gången på operan?

[Closetland]

Du missförstår min ståndpunkt. Jag tycker inte att det är "fel musik" som åtnjuter bidragen och stödet och inget skulle bli bättre om alla pengar gick till mig (förutom min privatekonomi då...). Det är själva principen att musik som inte fortlever på egna meriter ska hållas under armarna och få konstgjord andning. Musiken mår inte bra av att styras av byråkrater vilket är det oundvikliga resultatet när bidragsbudgetar ska delas ut. Konsekvensen blir musik som anpassas till bidragsreglerna, alltså inget nyskapande och vågat.

Och jag återkommer till frågan som du undviker: Vem ska bestämma vad som är bra musik? Varför ska den som vill lyssna på en opera få ett bidrag till sin biljett på åtskilliga hundralappar när jag får betala hela min kostnad för att uppleva Jon Hassell live? Varför kan det inte vara så att den dagen folk söker andra upplevelser eller tycker att ett operabesök inte är värt tvåtusen kronor också blir den dagen man får sluta spela opera? Jag menar, den dagen inte någon vill betala fyrahundra för en biljett till Jon Hassells konserter så får han sluta turnera. Och varför kan vi inte skaka fram några miljarder ur staskassan för att locka Pink Floyd till en reunion i Stockholm? Är det mindre viktigt än att köra Trollflöjten för femitioelfte gången på operan?

 

 

förstår din poäng och har själv ingen klar åsikt i frågan MEN hur hade du tänkt undvika utmattningen av smalare genrer? De genrer som är smalare än populärvalet för tillfället? Nu är jag inte heller insatt hur dessa bidrag delas ut eller fördelas men för mig är det nog ganska viktigt att lite pengar skjuts till för kulturen även om jag inte är den som brukar det mest.

 

 

edit: du får gärna utveckla din tanke ifall du orkar.

[Axelman]

Jag gissar att "tjeckiska operetter" inte var tänkt att tolkas bokstavligt utan mer som en symbol för dyr finkultur som bekostas av betydligt fler än dem som njuter av den. I så fall tycker jag nog att han har en poäng. Institutionaliserad kultur har inte mycket värde enligt mig, mest en angelägenhet för de närmast sörjande.

 

Som här dalarna så envisas man med att ha en symfonietta, dvs en strypt symfoniorkester för skattepengar. Varför i hela världen ska ett landskap som oss ha en mindre symfoniorkester? Enbart för "topparna" i samhället, inget annat. Vad kostar denna lilla musikensemble....? Förr la man pengar på allmän musikskola. Idag för en smal elit.... På ca två timmar når man Stockholms Central med tåg och kan ta sig till konserhuset och insupa hur mycket musik man vill.

[climacx]

Musiken mår inte bra av att styras av byråkrater vilket är det oundvikliga resultatet när bidragsbudgetar ska delas ut. Konsekvensen blir musik som anpassas till bidragsreglerna, alltså inget nyskapande och vågat.

 

Det går absolut inte att påvisa sådana samband. Anledningen är helt enkelt att de inte finns. Möjligen och troligen endast i rent teoretiska resonemang där man genom retoriska grepp vill få med sej delar av den manipulerbara majoriteten, genom att ’påvisa’ samband, de som oratorn själv skapat, lämpliga för egna syften.

 

Förklara på vilket sätt skulle de modiga, vågade, begåvade, nyskapande, progressiva musikerna och kompositörerna hindras i sin kreativitet av att klassiska orkestrar åtnjuter ’överlevnadskit’ i form av kulturbidrag som gör det möjligt för begränsad ’elit’ (skitsnack, vilken jävla elit?) att både utöva och sprida valda delar av det västerländska musikala kulturarvet?

 

 

Edit: ersatte ett ord med ett annat, ’snällare’

[Mattiasgbg]

...

Är det mindre viktigt än att köra Trollflöjten för femitioelfte gången på operan?

En svensk nyöversättning hade världspremiär på Göteborgsoperan förra lördagen, alltså första gången. Dessutom är väl det en opera som eventuellt går med vinst (Flöjten alltså, inte Göteborgs...)?

 

I övrigt håller jag med dig, men tycker ändå att kulturstöd (eller vad man kallar det) är ganska bra, om inte annat så för att få folk att upptäcka att det finns annat än Idol, men de som fördelar pengarna bör inte lägga sig i det konstnärliga arbetet.

[Chrisse]

Som här dalarna så envisas man med att ha en symfonietta, dvs en strypt symfoniorkester för skattepengar. Varför i hela världen ska ett landskap som oss ha en mindre symfoniorkester? Enbart för "topparna" i samhället, inget annat. Vad kostar denna lilla musikensemble....? Förr la man pengar på allmän musikskola. Idag för en smal elit.... På ca två timmar når man Stockholms Central med tåg och kan ta sig till konserhuset och insupa hur mycket musik man vill.

Anledningen till att ni kan åka till Stockholm och lyssna på musik på Konserthuset är att vi som betalar skatt till Stockholms läns landsting betalar. Men jag betalar gärna för utsocknes gäster om det också finns saker där när jag kommer på besök. De som däremot struntar att betala på hemmaplan och åker hit istället ber jag gärna dra åt ...

[Mattiasgbg]

Axelman får väl åka till Berwaldhallen istället.

[Axelman]

Anledningen till att ni kan åka till Stockholm och lyssna på musik på Konserthuset är att vi som betalar skatt till Stockholms läns landsting betalar. Men jag betalar gärna för utsocknes gäster om det också finns saker där när jag kommer på besök. De som däremot struntar att betala på hemmaplan och åker hit istället ber jag gärna dra åt ...

 

 

Axelman får väl åka till Berwaldhallen istället.

 

OK. Jag är inte bevandrad i de lokalpolitiska konstellationerna.... ...min poäng är inte att belasta den lokala ekonomin i Stockholm, utan ifrågasätta nödvändigheten av en lokal symfoniorkester i dalarna. Jag skulle hellre se att de pengarna gick till 30 musiklärare som servade barn och ungdom i dalarna. Det skulle göra sån oerhörd skillnad.