snowreeler Postad 30 november, 2007 Share Postad 30 november, 2007 Jag gick en kurs i turism i Sälen för snart 10 år sen, en kurs som jag inte haft nån nytta av alls. Nåväl, det handlar inte om det utan om att jag en dag skulle berätta en anekdot som hade med ämnet att göra. Några dagar senare frågade en tjej, mycket trevlig liten blond (sic!) sak, om jag hade några fler såna där ankedotter att berätta. Det tog mej ett tag att fatta vad hon var ute efter men sen fick jag hålla mej hårt för att inte asflabba där jag stod. Detsamma gällde för de andra som hörde henne säja detta ord. Sen dess har jag kallat det för ankedotter för det var ett så sött ord. Detta ovan är nu i sej en anekdot, eller ankedott, som jag vill dela med mej av. Har församligen nåt att tillägga? Jag kan tillägga att jag har gjort en sån sak som man annars bara läser om på supportforumens avigsidor. Det var så här: Jag hade beställt digital-TV via bredband men det funkade inte så vi reklamerade det. Saken var den att när jag hade kopplat ur allt funkade inte modemet och routern. Jag prövade allt, i med kablarna till datorerna på olika vis, försökte koppla dom på annorlunda sätt mot de vanligen var kopplade. Jag ringde då supporten för routern för en sån hade nåt år tidigare gått sönder och tagit med sej modemet. Dom lovade att skicka ut lappar så jag kunde skicka routern gratis för inspektion. Kort efter det samtalet var över frågade min mamma mej om jag hade prövat att sätta i elsladdarna i vägguttaget. Jag kollade...ridå!!! Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
Pocahontas Postad 30 november, 2007 Share Postad 30 november, 2007 Påminner mig om en händelse på jobbet. (Drifttekniker på sjukhus) En läkare på ögonkliniken ringer och säger att hon inte får något ljus i sitt mikroskop. (Det man sätter ansiktet emot och de lyser in i ögat) Jag svarade att jag inte på studs kunde släppa det jag höll på med, utan skulle komma en halvtimma. - Du måste komma, omedelbart! Patienten sitter i stolen och hon har rest lång väg, och jag kan inte skicka hem henne. Och de andra rummen är upptagna.. Har ni kollat säkringarna i bordet? frågar jag Nähä, de vågar jag inte röra, man kan få en stöt.. (det är 12 Volt över den kretsen) Rätt snorkig alltså , och på ett tyket sätt. Så jag ringde på min kollega, som fick komma och ta över mitt jobb, så att jag kunde knalla över till ögonkliniken som låg på andra sidan Lundbyleden, en liten promenad, i regn dessutom minns jag. Väl där knäppte jag på knappen..nä, inget ljus, lyfte på ett litet lock i bordet som mikroskopet står på för att kolla säkringarna..såg OK ut..och lyfter blicken för att följa elsladden väg utefter golvet och ser att stickproppen inte sitter i vägguttaget... Sätter in kontakten i vägguttaget och lämnar läkare och patient som står där som två fån. Jag säger ett ord när jag går därifrån.. Adjö Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
friend Postad 30 november, 2007 Share Postad 30 november, 2007 En kille som jag talade med på banken hade liknande erfarenhet av tiden då han jobbade med dator support. ............................ En mycket irriterade man ringde och klagade högljut på den dåliga dator de hade sålt honom, vilken överhuvudtaget inte fungerade, sa han. Efter att ha frågat lite allmänna frågor, för att lokalisera felet/problemet föreslog killen att de skulle ta det steg för steg för att eliminera allt som kunde påverka. -Vi tar det helt från början. Sitter strömkabeln i urtaget? Kunden mer eller mindre skriker:Det är väl för tusan självklart. Tror du jag är en idiot? - Nej, självfallet inte. Jag tar det bara steg för steg, så att vi täcker alla tänkbara möjligheter. Då fortsätter vi: Har du tryckt på Powerknappen, alltså startknappen. -Nej och det ska jag väl för fan inte behöva göra heller. Vad är det här, skriker kunden? Här köper man en dator för dyra pengar och sen kan den inte ens starta på egen hand? Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
DCLXVI Postad 30 november, 2007 Share Postad 30 november, 2007 Vilka ankedöttrar ni kommer med! Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
Kabo Postad 30 november, 2007 Share Postad 30 november, 2007 Om detta ord får genomslag i framtiden kommer språkforskarna att tvista om: Ordet är en avledning från anka, som i pressanka eller folklig missuppfattning av ordet anekdot. Då får vi hoppas att ALLA våra inlägg på detta forum är sparade så kan någon forskare gräva fram det här och doktorera i ämnet. Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
snowreeler Postad 2 december, 2007 Författare Share Postad 2 december, 2007 Arne Qvist: 1981 bodde jag fortfarande i Göteborg och följde med morsan, storebror och mormor på hockey (Frölunda-Skellefteå). Jag var bara 7 år och när folk reste sej upp såg jag knappt nånting. Frölunda var totalt överlägset och gjorde mål på mål. Det kunde jag i alla fall trösta mej med. Efteråt frågade mormor oss, hon hade gravt nedsatt hörsel, varför folk hela tiden ropade efter "Arne Qvist". Hon undrade så varför de skanderade hans namn dessutom. Efter ett tag kom vi på att det var ordet "tvåsiffrigt" hon hade tolkat som ett namn. En annan gång ville min bror ha en skiva i present med Magnus Uggla. Mormor gick ut och köpte en skiva med Paul Anka. När min bror frågade om varför hon köpte den skivan sa hon: "Men du ville ha en skiva med en fågel!" Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
Agnes Postad 2 december, 2007 Share Postad 2 december, 2007 ... en tjej, mycket trevlig liten blond (sic!) sak... Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
snowreeler Postad 2 december, 2007 Författare Share Postad 2 december, 2007 Att det inte är accepterat att gå klädd hur som helst kan jag verkligen intyga. En tjejkompis till min storebror följde med ner när han skulle komma på besök hos oss när vi bodde i Skåne för många år sen. De hade kastat sej i hans bil och kört ner från Sörmland i all hast och hon hann inte byta om från den blå bikini hon hade på sej så när vi mötte dom fick vi oss en rejäl chock. Vi skulle ut och äta i samband med att de kom och det var en upplevelse minsann. Hon fick folks blickar på sej kan man lugnt säja. Som tur var hade hon kläder att byta med men det fick hon vänta med tills vi kom hem till oss för av nån anledning blev allt stressat. Hon hade dock utseendet för att ha en sådan klädsel. Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
snowreeler Postad 31 augusti, 2008 Författare Share Postad 31 augusti, 2008 En klassisk händelse i mitt liv. Året var 1983, jag bodde i Göteborg, jag och min mamma var en dag på Frölunda Torg för att handla. Där satt Ulf Lundell vid ett litet bord mitt ute på köpcentrets golv och sålde sin då nya bok. Vi gick fram för att se vad boken handlade om. Vad boken hette kommer jag inte ihåg nu men hjärta kan ha ingått i titeln. Min mamma tyckte sej inte ha råd varvid Lundell sa på sin karaktäristiska stockholmska: Scheel en, vet ja! Hur det nu var köpte vi ingen bok, vad jag vet. Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
Semmelman Postad 31 augusti, 2008 Share Postad 31 augusti, 2008 Jag skulle just skriva att stockholmska kan han inte ha snackat för han är född i Norrköping, men så för säkerhets skull tänkte jag kolla det och det är han ju inte, han är tvättäkta stockholmare! Då undrar man lite varför han skrev "Jag går på promenaden" och om hans upplevelser om skoltjejer och glassar osv i Norrköping??? Troligen har han bott några tonårs-år i Peking kan man gissa? Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
friend Postad 31 augusti, 2008 Share Postad 31 augusti, 2008 Jag skulle just skriva att stockholmska kan han inte ha snackat för han är född i Norrköping, men så för säkerhets skull tänkte jag kolla det och det är han ju inte, han är tvättäkta stockholmare! Då undrar man lite varför han skrev "Jag går på promenaden" och om hans upplevelser om skoltjejer och glassar osv i Norrköping??? Troligen har han bott några tonårs-år i Peking kan man gissa? Nja. De flesta/många texter, vi låtskrivare gör är inte tagna ur våra egna liv. Tex min låt All Our Days handlar om en kille som har schizofreni, inte något jag har. I Love Was a Song är om en äldre kvinna och ja ..... Faktum ingen av personerna på skivan jag. jag har åsikter som samstämmer med ett par av dem, men det är allt To Hanna dock är skriven för och till min lilla Hanna. Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
snowreeler Postad 31 augusti, 2008 Författare Share Postad 31 augusti, 2008 Nja.De flesta/många texter, vi låtskrivare gör är inte tagna ur våra egna liv. Tex min låt All Our Days handlar om en kille som har schizofreni, inte något jag har. I Love Was a Song är om en äldre kvinna och ja ..... Faktum ingen av personerna på skivan jag. jag har åsikter som samstämmer med ett par av dem, men det är allt To Hanna dock är skriven för och till min lilla Hanna. Denna lilla "ankedott" gör att jag får känslan av att du är influerad av Neil Peart, i alla fall i valet av ämne. Stilmässigt verkar du mer Phil Lynott och andra irländska poeter nära. Stämmer min känsla? Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
johnalder Postad 31 augusti, 2008 Share Postad 31 augusti, 2008 Tex min låt All Our Days handlar om en kille som har schizofreni, inte något jag har. Är ni helt säkra på det? Länk till kommentar Dela på andra webbplatser More sharing options...
Rekommendera Poster
Arkiverat
Det här ämnet är nu arkiverat och är stängt för ytterligare svar.