IPRED: Se upp alla ni som tankat ljudböcker natten den 1/4!

[Wheatley]

"Första Ipred-fallet är avgjort. Fem ljudboksförlag vann striden mot internetoperatören Ephone som tvingas lämna ut ip-nummer. Domen offentliggjordes på torsdagsförmiddagen i Solna tingsrätt."

 

Upphovsintrånget ska ha skett mellan klockan 03.27 och klockan 05.44 den 1 april. Det är alltså IP:n som tankat vissa ljudböcker under denna tid som ligger risigt till. Om man också har Ephone som operatör d.v.s.

 

Källa: DN.se

[ClCdCm]

Nog är det väl IP-nummer för FTP-servern de tankade från som man vill ha fatt på, och inte i första hand de som tankat???

[Sternis]

Nog är det väl IP-nummer för FTP-servern de tankade från som man vill ha fatt på, och inte i första hand de som tankat???

 

Trodde jag också det var. Iofs, när dom ändå håller på kan dom väl lika gärna be om alla IP-nummer som var kopplade dit också under den tiden.

[Wheatley]

Nog är det väl IP-nummer för FTP-servern de tankade från som man vill ha fatt på, och inte i första hand de som tankat???

 

Det är säkert troligt, men de har även rätt att begära ut namnen bakom IP-numren på de datorer som laddat ned (både tillhandahållandet och nedladdandet är ju olagligt). Förmodligen är det dock, som du säger, den som laddat upp (d.v.s. FTP:n) man främst vill åt, eftersom tillgängliggörande är ett grövre intrång i upphovsrätten än en enskild exemplarframställan (nedladdning).

[Gerhard]

Ephone kan omöjligtvis lämna ut IP:nummer på alla som har laddat från servern, då det kan tillhöra någon helt annan operatör. Självklart är det endast till den som har FTP:n som gäller. För övrigt så vore det svårt att kunna bevisa något även om man hade fått uppgifter till alla de som har anslutit sig till FTP:n, då det inte är något bevis på att man faktiskt har laddat något, och jag tvivlar på att de har tillgång till de loggar som FTP-servern för.

[ClCdCm]

Ephone kan omöjligtvis lämna ut IP:nummer på alla som har laddat från servern, då det kan tillhöra någon helt annan operatör. Självklart är det endast till den som har FTP:n som gäller. För övrigt så vore det svårt att kunna bevisa något även om man hade fått uppgifter till alla de som har anslutit sig till FTP:n, då det inte är något bevis på att man faktiskt har laddat något, och jag tvivlar på att de har tillgång till de loggar som FTP-servern för.

 

 

Det har du faktiskt rätt i! Ladda direkt från FTP i sig är inget brott, och mer än så kan de rimligen inte se från operatörens sida, och inte heller kan nån utomstående se andra användare heller. Torrent-varianten innebär ju att användare är anslutna till varandra, så att säga, så det är den kontakten som Antipiratbyrån och liknande använder.

 

Fast om FTP-servern mot förmodan loggar anslutningarna och data om trafiken, så skulle den databasen kunna följa med till polisen vid en husrannsakan. Under förutsättning att den som driver servern är korkad nog att låta nåt sånt ske...

[Spindel]

dom behövde logga in med användarnamn och lösenord på servern så dom bröt mot lagen när dom loggade in (obehörig åtkomst)

 

Exakt.

Lösenordsskyddad FTP kan väl också ses som att man INTE tillgängliggör verken för allmänheten.

[snowreeler]

Lycka till, säjer jag bara till de som tänker utnyttja denna odemokratiska lag. Inom några år kommer vi kunna se att den var helt onödig också.

[Wheatley]

Exakt.

Lösenordsskyddad FTP kan väl också ses som att man INTE tillgängliggör verken för allmänheten.

 

Det beror på hur många som har tillgång till FTP:n. Låt oss säga att den som driver FTP:n har köpt en laglig kopia av ljudböckerna. Han får då "för privat bruk framställa ett eller några få exemplar" av ljudböckerna och ge till sina kompisar (eller andra som kan anses omfattas av begreppet "privat bruk"). Är det endast dessa som har tillgång till FTP:n, så har ingen begått något brott alls.

 

Däremot kan man aldrig hävda att bara för att något delas ut enbart till de som har lösenord är det inte "tillgängliggjort för allmänheten"! Är kretsen av personer med tillgång till FTP:n större än FTP-innehavarens "rätt att framställa för privat bruk", är kopieringen illegal.

[the_fine]

Hur ni än argumenterar för denna lag så måste man ha begått dataintrång för att kunna säkra bevis. Vilket borde göra att bevisen blir ogiltiga.

[Wheatley]

inte i sverige

 

i sverige så är alla bevis giltiga även om polisen mfl har sparkat in din dörr och gått iväg med din dator och sen knäckt ditt lösenord och gjort kopior på dina filer osv

 

Exakt, det kallas principen om fri bevisprövning och fri bevisvärdering. Det skall vi vara väldigt tacksamma för att vi har! Jämför med USA där uppenbara och dokumenterade brott och brottslingar riskerar att inte dömas p.g.a. något formaliefel avseende bevisningen!

[Balooba]

Exakt, det kallas principen om fri bevisprövning och fri bevisvärdering. Det skall vi vara väldigt tacksamma för att vi har! Jämför med USA där uppenbara och dokumenterade brott och brottslingar riskerar att inte dömas p.g.a. något formaliefel avseende bevisningen!

 

Du missade det viktigaste i Powers insiktsfulla inlägg!

 

"i sverige så är alla bevis giltiga även om polisen mfl har sparkat in din dörr och gått iväg med din dator och sen knäckt ditt lösenord och gjort kopior på dina filer osv"

 

Först krävs det ett beslut om husrannsakan, sen tittar nog Power för mycket på billiga TV-deckare, polisen sparkar inte in dörrar utan det kallas på låssmed, eller varför kan Power inte öppna dörren när polisen ringer på. (Alternativt sätta in nya batterier i ringverket?)

 

Alltså ganska odramatiska åtgärder och noga reglerade.

[Wheatley]

Hur ni än argumenterar för denna lag så måste man ha begått dataintrång för att kunna säkra bevis. Vilket borde göra att bevisen blir ogiltiga.

 

Det är nog ingen här som varken argumenterar för eller emot lagen, utan tråden handlar om ett enskilt fall där lagen har tillämpats. Det handlar alltså inte om "IPRED:s vara eller icke vara" utan om "Hur fungerar IPRED". Det förra frågan är dessutom helt uttjatad och det finns inte så mycket att tillägga där nu (dessutom finns det andra trådar för det).

 

Det är inte alls nödvändigt att "begå dataintrång" för att säkra hållbar bevisning. Finns en hög grad av misstanke om brott, kan polisen begära en husrannsakan från åklagarhåll. Polisen ges då rätt att söka i den misstänktes bostad och dator med stöd av s.k. laga befogenhet (BrB 24:2 och PolisL 10 §).

 

Som enskild har man ingen möjlighet att göra en "privat" husransakan. Däremot kan man yrka vid dostol att domstolen beslutar om en s.k. intrångsundersökning:

 

56 a §

Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett intrång, eller gjort sig skyldig till eller medverkat till en överträdelse som avses i 53 §, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget eller överträdelsen besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget eller överträdelsen (intrångsundersökning).

 

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

 

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §. Lag (2009:109).

 

Intrångsundersökningen får bara utföras av Kronofogdemyndigheten (kan ha Polisen som stöd); rättighetshavaren har ingen möjlighet att själv göra detta.

 

Slutligen finns, som jag skrev i ett tidigare inlägg, ingen "ogiltig" bevisning i Sverige och det borde du vara väldigt stolt över som liberal.

[Wheatley]

Du missade det viktigaste i Powers insiktsfulla inlägg!

 

"i sverige så är alla bevis giltiga även om polisen mfl har sparkat in din dörr och gått iväg med din dator och sen knäckt ditt lösenord och gjort kopior på dina filer osv"

 

Först krävs det ett beslut om husrannsakan, sen tittar nog Power för mycket på billiga TV-deckare, polisen sparkar inte in dörrar utan det kallas på låssmed, eller varför kan Power inte öppna dörren när polisen ringer på. (Alternativt sätta in nya batterier i ringverket?)

 

Alltså ganska odramatiska åtgärder och noga reglerade.

 

FEL! (och rätt).

 

Visst "krävs" beslut om husrannsakan för att polisen (och andra) skall få gå in. MEN! Om polisen (mot all förmodan!) ändå skulle gå in, finns det ingenting som säger att den bevisning som man då finner inte får användas i en rättegång!

 

(Självklart döms ju polismännen för olaga intrång/stöld/tjänstefel, men det påverkar inte bevisningen).

[Mattiasgbg]

Jag kan förstå vitsen med det här viteshotet mot operatören, men vad händer om operatören nu slänger alla IP-loggar, eller om de redan är slängda?

 

Och varför ska operatören betala rättegångskostnaden? De har väl inte gjort något fel?

[Wheatley]

Jag kan förstå vitsen med det här viteshotet mot operatören, men vad händer om operatören nu slänger alla IP-loggar, eller om de redan är slängda?

 

I dagsläget händer ingenting; finns inga loggar att lämna ut, kan inte heller krävas ut något. Detta är en lucka i lagstiftningen, men kommer att "täppas" till genom det kritiserade s.k. datalagringsdirektivet som kommer att innebära att operatören är skyldig att spara uppgifterna i minst 6 mån (och högst 2 år). Detta direktiv skulle ha varit implementerat i svenska lag redan 2007 (alltså före IPRED), men svenska staten har inte hunnit göra detta (och fått böta har jag för mig!).

 

Och varför ska operatören betala rättegångskostnaden? De har väl inte gjort något fel?

 

Det är inte per automatik operatören som skall betala rättegångskostnaderna. Som vanligt inom civilrätten är det den part som förlorar målet som får stå för motpartens rättegångskostnader. I det aktuella fallet har operatören vägrat lämna ut uppgifterna direkt till rättighetsinnehavaren. Rättighetsinnehavaren stämmer då operatören vid domstol. Eftersom operatören förlorar målet, får den också stå för ev. kostnader. Dock har domstolen möjlighet att besluta att vardera part skall stå för sina egna kostnader.

[Mattiasgbg]

I dagsläget händer ingenting; finns inga loggar att lämna ut, kan inte heller krävas ut något. Detta är en lucka i lagstiftningen, men kommer att "täppas" till genom det kritiserade s.k. datalagringsdirektivet som kommer att innebära att operatören är skyldig att spara uppgifterna i minst 6 mån (och högst 2 år). Detta direktiv skulle ha varit implementerat i svenska lag redan 2007 (alltså före IPRED), men svenska staten har inte hunnit göra detta (och fått böta har jag för mig!).

 

 

 

Det är inte per automatik operatören som skall betala rättegångskostnaderna. Som vanligt inom civilrätten är det den part som förlorar målet som får stå för motpartens rättegångskostnader. I det aktuella fallet har operatören vägrat lämna ut uppgifterna direkt till rättighetsinnehavaren. Rättighetsinnehavaren stämmer då operatören vid domstol. Eftersom operatören förlorar målet, får den också stå för ev. kostnader. Dock har domstolen möjlighet att besluta att vardera part skall stå för sina egna kostnader.

Så i praktiken borde det i framtiden räcka med att upphovsrättsinnehavaren ringer till en operatör och ber om uppgifterna? Annars riskerar ju operatören att få betala rättegångskostnader. Låter i praktiken väldigt rättsosäkert.

Och operatörerna bör, av ekonomiska skäl, omedelbart börja slänga sina loggar.

 

Angende Datalagringsdirektivet så läste jag i GP om ett förslag som verkade lite skevt, informationen skulle enbart få lämnas ut till polis, alltså skulle IPRED-grejen bli ganska verkningslös. Jag utgår från att det förslaget skrevs om.

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=220&a=496175

[Wheatley]

Så i praktiken borde det i framtiden räcka med att upphovsrättsinnehavaren ringer till en operatör och ber om uppgifterna? Annars riskerar ju operatören att få betala rättegångskostnader. Låter i praktiken väldigt rättsosäkert.

Och operatörerna bör, av ekonomiska skäl, omedelbart börja slänga sina loggar.

 

Nja, operatören är ju bara skyldig att lämna ut uppgifter efter beslut av domstol. Och ett sådant beslut får domstolen endast lämna "om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller gjort sig skyldig till en överträdelse som avses i 53 §". Det krävs alltså att det föreligger en viss misstankegrad och det är upphovsrättsinnehavarens bevisbörda.

 

Vidare får domstolen bara utfärda ett sådant beslut om "sendast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse".

 

Operatören kan alltså vägra lämna ut uppgifterna om han anser sig säker på att något intrång inte kan "på sannolika skäl misstänkas" (vilket är den näst högsta graden av misstake), eller om han anser att ett utlämnande skulle innebära ett oproportionerligt stort förfång för honom. Upphovsrättsinnehavaren måste då föra ärendet till domstol. Om domstolen håller med operatören, får självfallet upphovsrättsinnehavaren, som är förlorande part, betala kostnaderna.

 

Angende Datalagringsdirektivet så läste jag i GP om ett förslag som verkade lite skevt, informationen skulle enbart få lämnas ut till polis, alltså skulle IPRED-grejen bli ganska verkningslös. Jag utgår från att det förslaget skrevs om.

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=220&a=496175

 

Jag läste artikeln du länkade till och som jag förstod det så handlar det om en "läckt" remiss från regeringskansliet. Givetvis handlar det inte om det slutgiltiga lagförslaget, men om innehållet står sig hela vägen fram till "färdig lag" så har du helt rätt i att upphovsrättsinnehavarna skulle få problem med att begära ut uppgifter med stöd av IPRED.