Värst av allt är ensamheten

[snowreeler]

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3354836.ab

 

Vissheten om att ingen skulle märka när man dog måste ha varit skrämmande, eller befriande, beroende på hur man har för inställning till det som man visste skulle hända. Kanske båda känslorna i en följd. Det tog i alla fall flera månader innan någon ens lade märke till att den här kvinnan saknades, så ensam var hon. Nåt liknande hände även en gång så firade kändisar som Georg Rydeberg och Gunnar Wiklund. Det händer då och då att ensamma människor dör utan att nån märker det trots att man kan bo mitt i centrum av en storstad.

 

Vi är flockdjur som har behov av andra människor, även om vi lever ensamma. Interaktion kallas det med ett fint ord, vanligt folk kallar det umgänge. En del har mindre behov av det än andra, andra tror att de klarar sej på egen hand. Men gemensamt för båda dessa grupper är att de någon gång behöver andras närhet och omtanke. I ett modernt urbant samhälle som detta finns risken att man förnekas båda delarna. Jag vill inte kasta någon skuld på någon, några eller något, jag bara påpekar att vissa människor blir förlorare på detta vis. Att acceptera att man blir ensam i världen är dock inte samma sak som att man klarar av det och gillar det. Det visar ovanstående exempel på, anser i alla fall jag.

 

Nu tänker jag gå ut hårt när jag kallar detta resultatet av vad jag kallar det autistiska, egocentriska samhället. Undermedvetet blir många uppfostrade med tankarna att ensam är stark, jag är min egen gud och vad jag gör ska andra skita i. Resultatet blir att man inte bryr sej tillräckligt mycket om när något händer. Vi har våra egna bubblor som vi ibland släpper in andra i så vi bildar en större bubbla, en familjebubbla. Det värsta intrånget i den bubblan är när myndigheter och annat tycker att vi ska göra saker som stör vår världsbild eller när nåt hemskt händer i ens närhet, kanske t o m spräcker ens egen bubbla på köpet.

 

Det är konstaterat att vi behöver ett visst avstånd till andra människor, ett rent fysiskt säkerhetsavstånd som vi sällan släpper på, annat än vid artighetsgester som att skaka hand eller i förökningssyfte, som också innebär en gemensam njutning men det är en annan sak. Detta säkerhetsavstånd har dock misstolkats och blivit till en del av denna bubbla som vi även använder som försvar mot allt annat som vi ser, hör och läser om i samhället.

 

Detta låter som en paradox, ett samhälle uppbyggt på tanken att alla är får utan egen vilja eller individualitet, samtidigt som vi är väldigt individuella och har stora försvarsmurar gentemot andra individer. Men det senare är en försvarsmekanism skapad för att man ska klara av fårmentaliteten. Att följa den stora gruppen, falla för grupptryck har inget med detta att göra. Det är en annan försvarsmekanism som hjälper en att överleva, den är mer grundläggande och äldre än denna bubbla. Jag har inga direkta lösningar på problemet men ett förslag på hur man ska rätta till detta har jag, att man pratar mer med folk på gatan, gör lite spontana saker med dom, hjälper dom att bära matkassar. Att visa att vänlighet och artighet finns utan bakomliggande motiv. Då kanske de inte överlever längre men de kan dö med vissheten att någon i alla fall hjälpte en de sista dagarna av ens liv. En omtanke så god som någon.

[alle112]

Jag lästa detta tidigare idag och vad förskräckligt att något sådant kan hända !

[daphox]

Mycket fint & bra skrivet Snowreeler. Försöker leva lite som det du skrev om. Därför äger jag ingen TV sen många år, & använder inte internet som "kontakt"-redskap längre. Ringer eller träffar hellre bekanta. TYVÄRR, har jag upptäckt att många är avtrubbade för "fysisk" kontakt & värdesätter den inte så mycket. Dock är många inte medvetna om detta utan spenderar hellre tiden framför datorn eller TVn i hemmets lugna vrå.

Trist!!!

[ClCdCm]

Tror det skulle ta närmare en vecka innan nån hade hittat mig.

[Pocahontas]

Tyvärr alltför vanligt, inte bara här i vårt land, rätt vanligt förekommande i många i-länder.

 

Har ett fall tvärsöver vägen här, den ensamma udda kvinnan, drygt 50 år, vägrar att betala alla räkningar, kör obesiktigade,oskattade bilar, ingen el, strömmen avstängd, ingen telefon osv...möjligen har hon mobil, dock inget jag vet, jobbar gör hon, på "nåt skumt ställe", har ingen kontakt med människor här på området, får aldrig besök...så kolar hon vippen så lär det dröja inan någon här saknar henne....

 

Hon vill ha det så...har försökt vara henne till hjälp men hon vill bara inte

[rickard1234]

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3354836.ab

 

Vissheten om att ingen skulle märka när man dog måste ha varit skrämmande, eller befriande, beroende på hur man har för inställning till det som man visste skulle hända. Kanske båda känslorna i en följd. Det tog i alla fall flera månader innan någon ens lade märke till att den här kvinnan saknades, så ensam var hon. Nåt liknande hände även en gång så firade kändisar som Georg Rydeberg och Gunnar Wiklund. Det händer då och då att ensamma människor dör utan att nån märker det trots att man kan bo mitt i centrum av en storstad.

 

Vi är flockdjur som har behov av andra människor, även om vi lever ensamma. Interaktion kallas det med ett fint ord, vanligt folk kallar det umgänge. En del har mindre behov av det än andra, andra tror att de klarar sej på egen hand. Men gemensamt för båda dessa grupper är att de någon gång behöver andras närhet och omtanke. I ett modernt urbant samhälle som detta finns risken att man förnekas båda delarna. Jag vill inte kasta någon skuld på någon, några eller något, jag bara påpekar att vissa människor blir förlorare på detta vis. Att acceptera att man blir ensam i världen är dock inte samma sak som att man klarar av det och gillar det. Det visar ovanstående exempel på, anser i alla fall jag.

 

Nu tänker jag gå ut hårt när jag kallar detta resultatet av vad jag kallar det autistiska, egocentriska samhället. Undermedvetet blir många uppfostrade med tankarna att ensam är stark, jag är min egen gud och vad jag gör ska andra skita i. Resultatet blir att man inte bryr sej tillräckligt mycket om när något händer. Vi har våra egna bubblor som vi ibland släpper in andra i så vi bildar en större bubbla, en familjebubbla. Det värsta intrånget i den bubblan är när myndigheter och annat tycker att vi ska göra saker som stör vår världsbild eller när nåt hemskt händer i ens närhet, kanske t o m spräcker ens egen bubbla på köpet.

 

Det är konstaterat att vi behöver ett visst avstånd till andra människor, ett rent fysiskt säkerhetsavstånd som vi sällan släpper på, annat än vid artighetsgester som att skaka hand eller i förökningssyfte, som också innebär en gemensam njutning men det är en annan sak. Detta säkerhetsavstånd har dock misstolkats och blivit till en del av denna bubbla som vi även använder som försvar mot allt annat som vi ser, hör och läser om i samhället.

 

Detta låter som en paradox, ett samhälle uppbyggt på tanken att alla är får utan egen vilja eller individualitet, samtidigt som vi är väldigt individuella och har stora försvarsmurar gentemot andra individer. Men det senare är en försvarsmekanism skapad för att man ska klara av fårmentaliteten. Att följa den stora gruppen, falla för grupptryck har inget med detta att göra. Det är en annan försvarsmekanism som hjälper en att överleva, den är mer grundläggande och äldre än denna bubbla. Jag har inga direkta lösningar på problemet men ett förslag på hur man ska rätta till detta har jag, att man pratar mer med folk på gatan, gör lite spontana saker med dom, hjälper dom att bära matkassar. Att visa att vänlighet och artighet finns utan bakomliggande motiv. Då kanske de inte överlever längre men de kan dö med vissheten att någon i alla fall hjälpte en de sista dagarna av ens liv. En omtanke så god som någon.

 

Så du säger att det är fel att tänka på sig själv i första hand?

[daphox]

Så du säger att det är fel att tänka på sig själv i första hand?

Det verkar verkligen vara en hårddragen tolkning. Hur fick du det till detta? Jag tror inte det var det inlägget handlade om...

[rickard1234]

Det verkar verkligen vara en hårddragen tolkning. Hur fick du det till detta? Jag tror inte det var det inlägget handlade om...

 

Undermedvetet blir många uppfostrade med tankarna att ensam är stark, jag är min egen gud och vad jag gör ska andra skita i. Resultatet blir att man inte bryr sej tillräckligt mycket om när något händer.

 

Måste man bry sig om andra (o deras problem)? Vet andra vilka ev. problem jag/man har? Nej, o därmed så är det ingen som bryr sig om mig. Man / jag har bara ett litet liv som man vet om på denna jord. Jag tycker att jag / man ska få leva det som man vill, så länge man inte medvetet skadar nån annan.

 

Jag har självklart vänner, som jag bryr mig om och som bryr sig om mig, men det är inte vad det handlar om, ifall jag utläst TS första inlägg rätt.

 

Så återigen, min fråga, är det fel att tänka på sig själv i första hand?

[snowreeler]

Måste man bry sig om andra (o deras problem)? Vet andra vilka ev. problem jag/man har? Nej, o därmed så är det ingen som bryr sig om mig. Man / jag har bara ett litet liv som man vet om på denna jord. Jag tycker att jag / man ska få leva det som man vill, så länge man inte medvetet skadar nån annan.

 

Jag har självklart vänner, som jag bryr mig om och som bryr sig om mig, men det är inte vad det handlar om, ifall jag utläst TS första inlägg rätt.

 

Så återigen, min fråga, är det fel att tänka på sig själv i första hand?

 

Nej, det är inte fel att tänka på sej själv i första hand. Det är sej själv man ska tänka på först för det är sej själv man ansvarar främst inför. Det har inte med saken att göra, dock, för här handlar det om egocentrism och oförmågan att sätta sej in i hur andra har det med sina problem. Att tänka på sej själv är självbevarelsedrift. Egocentrism är ren jävelskap.

[Telly82]

Så återigen, min fråga, är det fel att tänka på sig själv i första hand?

Det beror på vad du menar.

Att tänka på sig själv kan vara själviskt, dvs om det sker på andras bekostnad så är det fel. Om du stöter ut andra ur gemenskapen eller trycker ner andra är det fel.

Men om det inte är att betrakta som själviskt så är det väl normalt att tänka på sig själv?

 

EDIT: Snowreeler hann visst några sekunder före.  

[rickard1234]

Nej, det är inte fel att tänka på sej själv i första hand. Det är sej själv man ska tänka på först för det är sej själv man ansvarar främst inför. Det har inte med saken att göra, dock, för här handlar det om egocentrism och oförmågan att sätta sej in i hur andra har det med sina problem. Att tänka på sej själv är självbevarelsedrift.

Håller med..

 

 

Egocentrism är ren jävelskap.

men här är jag inte alls med.

 

Som jag säger; så länge man lever sitt liv som man vill och inte medvetet skadar nån annan, hur kan det vara fel?

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Egocentrism

[rickard1234]

Det beror på vad du menar.

Att tänka på sig själv kan vara själviskt, dvs om det sker på andras bekostnad så är det fel. Om du stöter ut andra ur gemenskapen eller trycker ner andra är det fel.

Men om det inte är att betrakta som själviskt så är det väl normalt att tänka på sig själv?

 

EDIT: Snowreeler hann visst några sekunder före.  

Om man tänker på sig själv på andras bekostnad? Jag är inte alls med på hur du menar.

 

Och om jag stöter ut andra från "gemenskapen"? Det finns väl ingen gemenskap om man tänker på ett egocentriskt sätt?

[Telly82]

Som jag säger; så länge man lever sitt liv som man vill och inte medvetet skadar nån annan, hur kan det vara fel?

Man kan också omedvetet skada någon genom obetänksamhet. Så det gäller att tänka på vad man gör så man blir medveten.

Så om man verkligen tänker sig för så man inte skadar någon, så är det inte fel att leva sitt liv precis som man vill.

 

Om man tänker på sig själv på andras bekostnad? Jag är inte alls med på hur du menar.

Exempel: Om du och en annan konkurrerar om en tjänst på ditt arbete och du pratar illa om den andre personen bakom dennes rygg, då gör du något på dennes bekostnad.

Och om jag stöter ut andra från "gemenskapen"? Det finns väl ingen gemenskap om man tänker på ett egocentriskt sätt?

Nu var det inte jag som använde ordet "egocentrisk". Jag använde ordet självisk. Och det är ingen positiv egenskap, eller hur?

[Gäst]

Märkligt att hon i så fall måste ha varit helt skuldfri, utan obetalda räkningar.

[rickard1234]

Man kan också omedvetet skada någon genom obetänksamhet. Så det gäller att tänka på vad man gör så man blir medveten. Så om man verkligen tänker sig för så man inte skadar någon, så är det inte fel att leva sitt liv precis som man vill.

Men nu blandar du ihop omedvetenhet med att vara medveten. Sen finns det dom som säger att oavsett vad man gör, medvetet eller inte, så finns det alltid en risk att skada andra. Där går gränsen i diskussionen för mig, när det blir alltför filosofiskt.

 

Exempel: Om du och en annan konkurrerar om en tjänst på ditt arbete och du pratar illa om den andre personen bakom dennes rygg, då gör du något på dennes bekostnad.

Jag förstår.

 

Nu var det inte jag som använde ordet "egocentrisk". Jag använde ordet självisk. Och det är ingen positiv egenskap, eller hur?

Om man bara har sig själv så ser jag inget fel i att vara varken egocentrisk eller självisk.

[Telly82]

Men nu blandar du ihop omedvetenhet med att vara medveten. Sen finns det dom som säger att oavsett vad man gör, medvetet eller inte, så finns det alltid en risk att skada andra. Där går gränsen i diskussionen för mig, när det blir alltför filosofiskt.

Nej, det är rent praktiskt. Jag har omedvetet sårat personer jag inte velat såra, just för jag inte tänkt efter vad mitt handlande fått för konsekvenser. För dem är det nästan lika illa som om jag medvetet sårat dem. Så nu hoppas jag att jag tänker efter litet mera innan jag gör något.

 

Men jag tror vi är så överens som man kan bli utan att (som du säger) blir alltför filosofisk, så jag avslutar diskussionen här.

[Telly82]

Märkligt att hon i så fall måste ha varit helt skuldfri, utan obetalda räkningar.

Autogiro på alla räkningar?

[Gäst]

Autogiro på alla räkningar?

Jo så är det säkert.

[Pocahontas]

Nej, så är inte fallet, hela hennes brevlåda fylls med krav från inkasso, Kronofogden, Trafikförsäkringsföreningen, på 100.000 tals kronor, för hon har inte betalt försökringen på en enda bil..

Jag vet för att jag har råkat öppna hennes brev som hamnat i min låda...

 

Jag har vid ett tillfälle tagit ner hennes brevlåda för hon rör den aldrig, men jag satte upp den igen vid det tillfället när jag frakta bort hennes bilar till skroten, och det var en bil som bilskroten inte kunde ta utan jag hade ägarbeviset, och det lova hon skaffa, och ringa om...men det kom inget ägarbevis så bilen står kvar ett år senare...och numera bär vi ner all hennes post och hänger på hennes grind, de hänger där jämt..hon rör dem inte, så jag överväger att ta ner brevlådan, den hänger bredvid min...brevbäraren är inte vidare glad över att den är så full...bättre att det ingen är alls tycker hon med...

 

Så skulder har hon, och sitter där i mörkret hela vintern, det enda hon har är kalllt vatten, trädgården ser ut som Törnrosas..

 

soporna töms inte heller, för hon betalar ju inte....

[Pocahontas]

Kan väl tillägga det ang. min granne, att Mizhou och jag hade säkert varit rörande överens om diagnosen på denna damen, men ingen kan tvinga in henne i gemenskapen, myndigheterna gör inget heller, vilket jag hade önskat.

Varje människa har rätt till ett drägligt boende och el och värme, möjligen en "god man" som reder ut hennes ekonomi, men hon vägrar..vad gör man..?

Hon behöver verkligen hjälp, men tvinga på hjälp åt folk går ju inte..hur hon hamnat här hos begriper jag inte riktigt, hon bara flytta in i huset för ett antal år sedan, vem som betalade vete fan...ström har hon varit utan i över fem år eller mer..

 

Skrivit till sociala och det har inte ens svarat mig..de enda som varit här var hälsovårdsnämnden när jag ledsnade på att se 28 lidande utsvultna katter...

[snowreeler]

Poca, jag tror att Telly och Snobben tänkte på "min" kvinna i artikeln. I övrigt är det bara att beklaga din granne som lever ett "törnrosaliv" och vägrar låta någon komma henne inpå det livet. Som sagt, man kan inte tvinga sej på någon så situationen för dej och dina grannar ser ut att vara i ett dödläge. Att komma med lagen leder ingenvart.

[Mizhou]

Ta inte illa upp för detta Poca, för det är inget illa menat. Jag har bara lite knäpp humor, och du har ju också lite udda humor ibland. Alla stavar vi ju fel ibland, så även jag. I detta fallet är det alltså inte DIG jag har kul åt, utan felstavningen i sig.

för hon har inte betalt försökringen på en enda bil..

Försökringen? Är det samma sak som Large Hadron Collider? Det är ju i alla fall en stor ring, och det görs försök där. Dock skulle jag inte vilja betala den, och inte heller ha den på min bil, om jag nu hade haft en bil.

 

Kan väl tillägga det ang. min granne, att Mizhou och jag hade säkert varit rörande överens om diagnosen på denna damen, men ingen kan tvinga in henne i gemenskapen, myndigheterna gör inget heller, vilket jag hade önskat.

Jag vet inte om jag är överens eller inte faktiskt. Visst låter det som om det skulle kunna vara någon form av autism, men det kan ju lika gärna vara schizofreni, eller att hon är paranoid. Svårt för mig att säga, eftersom jag haft absolut noll kontakt med henne. Men du hade faktiskt bättre koll på det där än jag väntat mig, men jag kan faktiskt mer om autism.

 

Nej, att tvinga in henne i en gemenskap där det blir för mycket folk runtomkring fungerar inte om hon är autistisk. Däremot borde hon ju kunna ta emot besök i alla fall. Om du knackar på hennes dörr, och kommer ensam, öppnar hon inte ens då?

Jag känner många med autism som sagt, och det är bara några enstaka av dem som har isolerat sig på det sättet.

 

Visst kan damen vara autistisk, men hon kan ju dessutom ha fått någon psykos eller så, så att det är en kombination av flera faktorer.

 

Om man bara kan få henne att ta emot EN person, som hon kan få förtroende för, så kan det ju gå att lösa. Om hon däremot vägrar släppa in alla, så är det ju lite svårare.

 

Varje människa har rätt till ett drägligt boende och el och värme, möjligen en "god man" som reder ut hennes ekonomi, men hon vägrar..vad gör man..?

Ja, det tycker jag med, men som sagt så kan man inte "tvinga" någon till det. Bara finnas där och erbjuda hjälp, men vill hon inte ta emot den så...

 

Förmodligen kanske hon VILL ha hjälp, men kanske inte vågar lita på andra och därför är rädd för att ta emot hjälpen. Det gäller ju att hon får förtroende för någon först i så fall. Hade jag råd att åka ner, så skulle jag gjort ett försök att hjälpa henne.

 

Skrivit till sociala och det har inte ens svarat mig..de enda som varit här var hälsovårdsnämnden när jag ledsnade på att se 28 lidande utsvultna katter...

Nej, det är väl ungefär vad man kan förvänta sig av sociala myndigheterna tyvärr. Det sägs att det ska vara ett socialt skyddsnät, för att ta hand om de svaga i samhället, men mina upplevelser är snarare att de som kommer och BER om hjälp mer eller mindre blir ihjältrampade av dem. Jag har själv varit i den situationen. Jag har varit mordhotad i flera år, tack vare att socialen lämnade ut mitt namn med mera till en missbrukare vars barn de hade omhändertagit. Jag mådde under den perioden mycket dåligt, och sociala vägrade att hjälpa mig. Jag ville INTE att de skulle betala min hyra. Jag hade börjat plugga på komvux, och hade för avsikt att fortsätta med det, och hade tagit studielån och allt. Jag ville bara ha hjälp att byta bostad, eftersom de hade lämnat ut min adress och att det framstod som att jag hade anmält den missbrukande kvinnan. Hon hade ju uppfattningen att det var mitt fel att socialen hade omhändertagit hennes barn.

 

Som om inte detta räckte så råkade ett av barnen illa ut också, när han var på rymmen från akut- och utredningshemmet. Grabben var då nio år, och han förstod ju inte varför socialen hade sagt att han skulle bo på det där hemmet. Han ville ju bara träffa sina kompisar, så han rymde. Jag hoppar över en lååång bit av historien här.

 

Han blev i alla fall allvarligt skadade för livet, och socialen tyckte inte att det var deras fel. Oluyckan som inträffade var att han hamnde under ett pendeltåg och fick ett ben avklippt. Jag var rätt nere själv då, och inte fan mådde jag bättre av att få den nyheten av min granne då jag kom hem sent en kväll.

 

Hursomhelst så gick jag ner till socialen dagen efter, och berättade om olyckan, och jag sa rakt ut att jag tyckte att det var socialtantens fel, eftersom det var hon som var ansvarig för beslutet om omhändertagandet av barnen. Svaret jag fick, fick mig att nästan explodera. Hon sa "Det är inte vi som kör pendeltågen, så du får vända dig till SJ".

 

Där kan man snacka om att min reptilhjärna tog över. Det var ungefär som när en älg dyker upp på vägen framför bilen. Man tänker inte, utan allt går på ren reflex. Först ett par dagar senare insåg jag att jag hade kokat så mycket så att jag hade varit nära att slå ihjäl henne. Jag slog aldrig, men det hade npg inte krävt mer än ett pip till från henne, så hade det nog hänt.

 

Innan den händelsen så var jag också av åsikten att alla är ansvariga för sina handlingar. Jag var t.o.m för dödsstraff, men insåg hur nära det skulle varit att jag själv hade kunnat hamna i en dödscell efter den händelsen. Det fick mig att omvärdera en hel del. Bara för att jag har en annan syn på saken nu, innebär inte som vissa här tror (och nu menar jag INTE dig Poca) att jag har en "släpp fångarna loss"-attityd till det hela. Hade jag slagit ihjäl henne, så självklart så ska man inte gå helt fri. Då hade jag ju begått ett brott, och oavsett om det var avsiktligt eller inte så måste ju samhället vidta åtgärder, men jag tycker nog inte att man bara ska låsa in folk för att straffa dem så mycket som möjligt.

 

Hade jag slagit ihjäl henne så är jag inte mindre människa för det, och jag vill ju fortfarande bli respekterad för den jag ÄR. Däremot tycker jag att man ska utdöma straff för det jag GJORT, om jag nu hade gjort det alltså.

 

Jag hoppas att alla förstår distinktionen här. När detta hände så hade jag ett pris på mitt huvud, jag var tvungen att hoppa av mina komvux-studier, och därmed förlorade jag rätten till mina studiemedel. Jag hade inte längre någon inkomst, och socialen vägrar inse att de har gjort något fel. Detta resulterade så småningom i att jag blev vräkt, och jag blev av med preis allt jag ägde, inklusive en hel del som inte går att ersätta. Jag hade inga värdeföremål, men många barndomsminne och fotografier med mera från när jag var liten. Allt är borta. Jag har fått bygga upp hela mitt liv igen från grunden, utan någon som helst hjälp från samhället.

 

Jag hade skulder på ca hundratusen, som jag senare betalade av varenda öre på, utan någon skuldsanering eller något annat. Inte en enda ursäkt har jag fått. Inget stöd alls. Jag har varit tvungen att bygga upp mitt liv igen, efter att jag då hade djupa depressioner och jag var även psykotisk och paranoid. Paranoid blev jag pga mordhoten.

 

Mitt beteende då var väldigt irrationellt. Visst kan nog de flesta av er förstå att man blir rädd om man är ute sent på natten i de områden som de där missbrukarna bodde i, dvs min hemkommun. Det irrationella var att jag kunde få känslan av att vara förföljd även när jag pkte hem till min mamma och hälsade på. När jag skulle gå från bussen hem till henne, i en helt annan kommun, som ligger flera mil från den kommunen som jag bodde i då. Det kunde räcka med att litet djur rörde på sig inne i en buske, så steg min puls, och man kollade lite över axeln för att se att ingen var bakom.

 

Det tog mig flera år att komma ur det beteendet, trots att jag innerst inne visste att de inte jagade mig på de platserna.

Då kan man säga att jag var till fälligt psykiskt sjuk, eftersom det inte bara var fråga om lite depression, utan även om paranoia och psykoser. Detta är dock inget som normalt ingår i min autism-diagnos.

[Gäst]

Nej, så är inte fallet, hela hennes brevlåda fylls med krav från inkasso, Kronofogden, Trafikförsäkringsföreningen, på 100.000 tals kronor, för hon har inte betalt försökringen på en enda bil..

Jag vet för att jag har råkat öppna hennes brev som hamnat i min låda...

 

Jag har vid ett tillfälle tagit ner hennes brevlåda för hon rör den aldrig, men jag satte upp den igen vid det tillfället när jag frakta bort hennes bilar till skroten, och det var en bil som bilskroten inte kunde ta utan jag hade ägarbeviset, och det lova hon skaffa, och ringa om...men det kom inget ägarbevis så bilen står kvar ett år senare...och numera bär vi ner all hennes post och hänger på hennes grind, de hänger där jämt..hon rör dem inte, så jag överväger att ta ner brevlådan, den hänger bredvid min...brevbäraren är inte vidare glad över att den är så full...bättre att det ingen är alls tycker hon med...

 

Så skulder har hon, och sitter där i mörkret hela vintern, det enda hon har är kalllt vatten, trädgården ser ut som Törnrosas..

 

soporna töms inte heller, för hon betalar ju inte....

 

 

Poca, jag tror att Telly och Snobben tänkte på "min" kvinna i artikeln. I övrigt är det bara att beklaga din granne som lever ett "törnrosaliv" och vägrar låta någon komma henne inpå det livet. Som sagt, man kan inte tvinga sej på någon så situationen för dej och dina grannar ser ut att vara i ett dödläge. Att komma med lagen leder ingenvart.

Jepp, jag menade den avlidna.

[Pocahontas]

Där ser man jag var för trött igår kväll och misstolkade inläggen..

Felskrivningarna skyller jag på mitt djäkla tangentbord..

 

Men "min" granne ska jag ta itu med igen, nu närmar sig vintern, och jag tycker inte att hon ska leva i den misär hon gör..

Jag vill inte visa med bilder, men det ser rent ut sagt för djävligt ut både utanför och inne i hennes hus..

 

Kronofogden hade för några år sedan exekutiv auktion på huset hon bor i, men han och spekulanterna fick fly ut ur huset för stanken var fruktansvärd..

jag varnade dem innan..Vem som räddade henne från att bli vräkt förstår ingen.

Det var bl.a Fortum som hade krav på obetalda räkningar, som vuxit med ränta på ränta..

 

Var i kontakt med Fortum för att vi skulle få igång strömmen till hennes hus men de vägrar av två orsaker, först måste det göras en fullständig elbesiktning av huset när nu huset varit strömlöst så länge, dels måste de ha garantier för att strömmen betalas.

Ingen vill åta sig jobbet med besiktningen, för de vet ju inte om de får betalt..Moment 22 liksom.

 

Sociala borde ju vara de som åtar sig att stå för igångsättningen..människan jobbar faktiskt, och betalar skatt..

Hennes skulder till Trafikförsäkringsföreningen ökar stadigt, kostar betydande summor varje dag man har en bil oförsäkrad..

Förstår faktiskt inte varför hon försätter sig i den situationen, när hon köpte den senaste bilen, för några år sedan, så bad jag henne ordna med försäkringen omgående, och det skulle hon göra sa hon, men inte, hon skiter i allt..

att inte betala kostar ju som alla vet har bil, avsevärt mycket mer än vad premien kostar för försäkringen

[Gäst]

Det verkar inte finnas nåt mer tragiskt fall i Sverige av den sorten. Tio i topp garanterat.