Jump to content
Just nu i M3-nätverket

Varför klumpar moln ihop sig till moln?


Semmelman

Recommended Posts

Ja, moln uppkommer ju av att vattenångpartiklar typ fastnar på små partiklar i luften om jag kommer ihåg rätt, men liksom som när man häller mjölk i kaffet och allt blandas till en jämn ljusbrun vätska under omrörning borde det ju bli på liknande sätt om man tillsätter vattenånga i luft, luften är ju under omrörning av vindar men ändå så gyttrar ångpartiklarna ihop sig till olika molnformationer istf att bara blandas ut till nåt liknande mer homogen dimma, förstår ni frågan? Har ni ett svar jag kan förstå?

Link to comment
Share on other sites

när det är kallt så vill inte molekylerna röra på sig, de vill stå stilla och "hålla om varandra" när det är varmt (i kaffet) så får molekylerna en jädra energi så de springer runt hit och dit, dessutom har mjölk och kaffe snarlik densitet och det har inte vatten och luft. som att hälla olja i vatten, så är det med molnen med.

 

 

jag tror det är så här, skriv ingen avhandling på min fakta, så säker är den inte :P

Link to comment
Share on other sites

Vissa moln gör precis så - bildar en homogen dimma. De kallas ofta stratusmoln. När såna moln nuddar marken upplevs de som just dimma - i själva verket är dimma ofta (inte alltid) moln på marknivå!

 

Andra bildas ovanför vertikala luftströmmar, och är helt enkelt bubblor av varm och fuktig luft som stiger och tränger in i ett kallare luftskikt. Där börjar de kylas av och nå daggpunkten, som är temperaturen där vattnet börjar kondenseras (dvs luftfuktigheten blir 100 %). När vattnet kondenserar frigörs latent värme som värmet upp luftmassan mer, vilket får den att röra sig uppåt snabbare, och hela tiden avsätts vattendroppar i luften eftersom luftbubblan kyls av. Den höjd där det börjar kondensera kallas molnbasen, och är ofta en ganska platt yta på undersidan av stackmoln, eller cumulusmoln som de också kallas. Beroende på den stigande luftbubblans storlek och temperaturskillnad, så når den en viss höjd där den inte längre skiljer sig från den omgivande luften vare sig när det gäller temperatur eller relativ luftfuktighet. Då upphör stigningen och molnets topp blir till.

 

Är det en ganska torr och solig dag blir det ett fåtal ganska tydligt avgränsade stackmoln, som i vissa fall kan växa till sig till större stackmoln som det faller regn från. Utvecklas de ännu mer blir de till åskmoln (cumulonimbus).

 

Dagar med fuktigare luft kan få mer sammanhängande skikt med cumulusmoln, som då kallas stratocumulus.

 

Ett vanligt misstag är också att tro att cumulusmolnen är statisk. Tvärt om är den mycket dynamisk, och ser man på dem under lång tid ser man att de ofta är stationära, men nybildas undertill och försvinner upptill. Ett varmt område på marken kan ge en stabil vertikal luftström under lång tid, och då fortsätter molnet ovanför att nybildas hela tiden.

 

Olika molntyper kan bildas när kallfronter och varmfronter möts. Men där beror det på att den varmare luftmassan skjuts upp över den kalla, som tränger in under som en kil. Den upplyfta luften kyls då av och släpper ut ganska mycket vattenånga, som snabbt kan bilda stora molnformationer med regn och ibland åska.

Link to comment
Share on other sites

Tänk dig att du är en liten, liten vattenmolekyl.

Alldeles ensam i den stora, stora svarta natten.

Du svävar runt, runt, runt och tittar på alla fåglar, träd och människor som finns så långt, långt där nede.

 

Vad gör man då?

Ett genomträngande rop av torrkande länktan efter andra plaskiga, H2O molekyl kompisar:

Blupp, blupp, blupp :unsure::(

(var är ni, var är ni, var är ni?)

 

När ni slutligen står där i skyn, negativ elektron mot positivt laddade sammaledes, och lovar att

aldrig, aldrig mera vara från varandra är lyckan som grädde på en våffla med hallonsylt.

Ni svävar tillsammans, alla 7.536.944.573 st av er, och allt är vacker, underbart, härligt, mysigt

och tryggt och och ... :cry: av lycka formas tårar i kanten av era neutrinos och djävlar i Grythyttan :chock: :chock:

Här faller ni alla som spillning från aschlet på en fet-kanin med rännskita. post-15957-1218751508_thumb.gif

 

Ennnnsammmmmmm igennnnnnnn.................. :(

Link to comment
Share on other sites

Då hade de gamla som hittade på ordet moln inte så fel ändå. De tänkte sej molnen som resultatet av mald luft eller vattenånga. Luften maldes ner och blev moln, enligt dom.

Link to comment
Share on other sites

CIC... du borde bli meteorolog

 

Tror mycket också att han är bra på att använda wikipedia, men en bra förklaring var det onekligen. Du skulle säkert också kunna förklara ett fenomen som jag undrat över länge, som vår fysiklärare inte kunde förklara:

När solen står som högst på himlen ser den ju inte så stor ut, men när den går ner ser den bra mycket större ut (tänk solnedgångsscener från Afrika). Varför är det så? Har det nåt att göra med hur ljuset bryts i atmosfären kanske?

Link to comment
Share on other sites

Alltså, jag har ju läst grundläggande meteorologi och klimatologi under min utbildning, så lite har allt fastnat. Wiki och google använder jag normalt bara för att kolla stavningar eller exakta siffror (när det behövs och jag inte kan dem). Skrev till exempel cumulunimbus först, men cumulonimbus skulle det ju vara!

 

Vad gäller solen, så är det främst en synvilla, men det finns även en optisk effekt som gör solskivan mindre på himlen. Tror dock att effekten är så liten att man i grova drag kan ignorera den som orsak. Det handlar om några procent, vill jag minnas.

 

Solnedgångsscener filmas med kraftiga teleobjektiv. Ju längre brännvidd, desto större blir solen i bilden, men flyttar man bak kameran långt från motivet, minskar inte solen i storlek. Förändringen i avstånd till solen är ju procentuellt sett försumbar om man flyttar sig en kilometer bakåt, medan att gå en kilometer bort från en elefant gör en enorm skillnad!

Link to comment
Share on other sites

Månen blir ju alltid större när den står lågt.

 

Testa att hålla armen utsträckt och jämför tumnagelns storlek med månens, både när mänen står högt och när den står lågt.

Orsaken är tydligen att när månen står högt ser du bara månen, och lite stjärnor, du kan alltså inte jämföra månens storlek med något annat (förutom tummen). När den står lågt jämför du den med träd, byggnader och liknande.

Link to comment
Share on other sites

Är det inte enklare att uttrycka att molnen skapas när kondensationstemperaturen uppnås? Fukten i den varma luften finns där, men är osynlig, men när temperaturen sjunker så kondenseras den och det bildas ånga. Samma fenomen som när du andas inne resp ute en kylig höstkväll.

Alltså är det lufttemeperaturens sänknig som skapar molnen. En effekt såg jag i somras vid kusten där jag satt i eftermiddagssolen och molnen närmade sig inifrån land, men bara långsamt. Utåt havet var det molnfritt mot den nedåtgående solen. När solen sänkte sig mer blev hela himlen inom bara några minuter, "plötsligt", helt molntäckt då solens värme inte längre räckte till.

Luften går ju i strömmar, luftmassor, som i denna massa håller samma temperatur och därför också ger samma betingelser för om fukten skall kondenseras eller ej. Trycks en luftström av någon anledning upp i högre kallare lager kondenseras fukten och det bildas moln.

 

(Vet inte om det blev enklare, men jag försökte i alla fall.) :wacko:

Link to comment
Share on other sites

Köper inte alls den där förklaringen om månen, det är ju solklart (!) att ibland är månen mycket större än annars och oftast vad jag märkt när den står lågt, man kan t o m blott med ögonen se tydligt månens kratrar vilket är svårare annars. Jag tror att precis som att solen blir röd och stor när ljuset går genom mer atmosfär (och färgas av föroreningar) så förstoras oxå månen av ljusets vinkel mot mera atmosfär ljuset färdas genom, ungefär som ljuset bryter när det passerar vattenytan typ eller som i en lins helt enkelt.

 

 

Sen finns det en liten brist kanske iofs i molnförklaringen ang min frågeställning, när det blåser så ändrar ju såna där vanliga Simpsonmoln inte formen nämnvärt utan glider vidare liksom påputtade av vinden, om det hade varit mjölk i kaffet och skeden agerat vind hade ju ganska snart de där molnen blandats ut och blivit en grådaskig dimmhistoria, men det måste bero på som nämnts att partiklarnas dras till varandra och inte gärna slits isär? (alltså det Friend försökte berätta :)) (och jazo)

Link to comment
Share on other sites

Vinden blåser inte på molnen, utan molnen befinner sig i den luftmassa som är i rörelse. Därför finns det ingen deformerande effekt av vinden (jämför med en luftballong som inte känner av nån relativ vind alls - den rör sig med luftens egen rörelse). Därför behåller också molnen formen hyfsat väl.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

-Äh det vet väl alla att det är Frigga som spinner molnen på sin spinnrock!

Ibland är hon jätteflitig och ibland har hon en "lazyday"

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...