Gå till innehåll
Just nu i M3-nätverket

Är det rätt att gallra bland 9-åringar?


snowreeler

Rekommendera Poster

12 år är lagom, tycker jag. Och man ska inte göra det öppet, utan privat och individuellt, i samråd med föräldrarna. Inte inför kompisarna.

 

Vid 14-15 har de flesta idrottsintresserade mognat tillräckligt för att tåla en seriös elitsatsning, och om man då skiljer ut dem vid 12 blir det en lagom övergång över två års tid.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Personligen har jag svårt att se nöjet med (elit-)sport. Fattar inte hur folk kan bli så exalterade över hur det går för "deras" lag.

 

Många små knattar slutar med idrott just för att det är så resultatinriktat. Varför inte träna och tävla för att det är roligt/socialt? Varför inte nöja sig med hälsofördelarna?

 

Därför svider det i hjärtat hos mig varje gång en liten kille/tjej slutar med sin idrott... Mer idrott åt folket!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

9-års stadiet är det bara lek som gäller.... håller med ClCdCm att 12 år och uppåt är

att föredra... ^_^

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Personligen har jag svårt att se nöjet med (elit-)sport. Fattar inte hur folk kan bli så exalterade över hur det går för "deras" lag.

 

Det finns fler sporter än lagsporter... ;)

 

Jag tycker personligen bäst om friidrott och alpint. Korta grenar. Snabba och tydliga resultat. Individuella prestationer (i de flesta grenar). Inga bedömningsregler som i simhopp, backhoppning och liknande, som annars också är snabba och tydliga, på sätt och vis.

 

Sen kan jag imponeras av andra sporter. En cykelbekant tyckte det var fasen så mycket gnäll på fotbollsspelarna när det blev lite varmt under en match i somras. Han menade att de stod stilla en hel del, sprang lite då och då, och gjorde det bara under knappt 90 minuter, och då dessutom med en lång paus i mitten. I jämförelse har du en elitcyklist under Girot som ligger nästan konstant på kanske 80-90 % (stundom på 100 %) av sin maxkapacitet i 3-5 timmar i sträck, utan paus, och i en värme som ofta är minst lika "extrem" som den under fotbollsmatchen. Och detta gör man utan att gnälla...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det finns fler sporter än lagsporter... ;)

Absolut.

 

Jag lade felaktigt in en värdering som inte hade med tråden att göra. Min syn på den stora massans fascination över våra idrottshjältar hade inte med tråden att göra. My bad!

 

Men, i egenskap som gammal idrottsledare, så anser jag mig kunna bidra till debatten kring elitsatsning rent generellt. Jag var instruktör för barn-/ungdomsgrupperna i en kampkonstsförening förr i tiden. Och jag tycker mig uppleva att många av våra ungdomar tyckte det var skönt att slippa den "hets" som de stora folksporterna kunde stressa fram. Vi var i och för sig tacksamma, för när medelmåttorna "slängdes ut" så stod vi där med öppna armar. Givetvis hade vi krav på kidsen, men det var krav på självdisciplin, uppförande osv.

 

Den största nackdelen med elitsatsning är att många barn och ungdomar då väljer att sluta motionera. De upplever att de inte platsar och slutar helt med idrott. Vilket jag tror är en jättestor samhällsekonomisk förlustaffär!

 

Sen tror jag också att idrottsföreningarna skjuter sig själv i foten med en för tidig elitsatsning. Jag anser att det är ställt utom allt rimligt tvivel att en 13-årig medelmåtta kan utvecklas till en spjutspets som 17-åring. Om han/hon bara får chansen att utvecklas.

 

Jag brukar undra ibland för vems skull barnen tränar? Är det den halvfeta hockeytränaren som vill uppfylla sin förlorade barndomsdröm genom att driva på barnen? Han kanske skulle börja träna själv för att må bra. Den överambitiösa hockeypappan som står vi sargen och skriker "domarjävel!" för att hans son dömts till utvisning. Vad är hans ambition? Har dom barnens intresse i första rummet?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Håller med dig i det mesta där. Många ser nog sina barn som en sorts pensionsinvestering nästan. De hoppas att just den egna lille killen ska bli nästa NHL-stjärna à la Foppa, och dra hem miljoner som sen lilla pappsen får en del av...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Absolut.

 

Jag lade felaktigt in en värdering som inte hade med tråden att göra. Min syn på den stora massans fascination över våra idrottshjältar hade inte med tråden att göra. My bad!

 

Men, i egenskap som gammal idrottsledare, så anser jag mig kunna bidra till debatten kring elitsatsning rent generellt. Jag var instruktör för barn-/ungdomsgrupperna i en kampkonstsförening förr i tiden. Och jag tycker mig uppleva att många av våra ungdomar tyckte det var skönt att slippa den "hets" som de stora folksporterna kunde stressa fram. Vi var i och för sig tacksamma, för när medelmåttorna "slängdes ut" så stod vi där med öppna armar. Givetvis hade vi krav på kidsen, men det var krav på självdisciplin, uppförande osv.

 

Den största nackdelen med elitsatsning är att många barn och ungdomar då väljer att sluta motionera. De upplever att de inte platsar och slutar helt med idrott. Vilket jag tror är en jättestor samhällsekonomisk förlustaffär!

 

Sen tror jag också att idrottsföreningarna skjuter sig själv i foten med en för tidig elitsatsning. Jag anser att det är ställt utom allt rimligt tvivel att en 13-årig medelmåtta kan utvecklas till en spjutspets som 17-åring. Om han/hon bara får chansen att utvecklas.

 

Jag brukar undra ibland för vems skull barnen tränar? Är det den halvfeta hockeytränaren som vill uppfylla sin förlorade barndomsdröm genom att driva på barnen? Han kanske skulle börja träna själv för att må bra. Den överambitiösa hockeypappan som står vi sargen och skriker "domarjävel!" för att hans son dömts till utvisning. Vad är hans ambition? Har dom barnens intresse i första rummet?

:yeahbaby:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Många små knattar slutar med idrott just för att det är så resultatinriktat. Varför inte träna och tävla för att det är roligt/socialt? Varför inte nöja sig med hälsofördelarna?

Du menar en tävling där alla vinner? :P Pesonligen tycker jag att tävlingar där priser delas ut hela vägen ner till sistaplatsen är bra för barn. Det är motiverande och höjer värdet i att delta även för de som är dåliga men tycker det är kul ändå.

 

Sen kan jag imponeras av andra sporter. En cykelbekant tyckte det var fasen så mycket gnäll på fotbollsspelarna när det blev lite varmt under en match i somras.

Det får mig att tänka på att jag har hört att en del ishockeyspelare klagat på för tidig matchtid för välkänd match om gick riktigt dåligt (behöver nog inte säga att det var Sverige vs Vitysslnad). Är man professionell idrottare kan man förbereda sig för en tävling vilken tid som helst på dygnet, och idet här fallet var det ändå på förmiddagen, inte alls orimligt tidigt (typ 10 tror jag). Dessutom var medierna direkt oförskämda så det kanske bara var en undanflykt för att försöka få tyst på dom, det vet inte jag.

 

 

För att svara på ursprungsfrågan, 9 år tycker jag nog är lite väl tidigt att börja elitsatsningen. 12 år, som ClCdCm sa, låter som en bättre gräns att börja visa vad det är, men även det är alldeles för tidigt för att börja gallra. Kroppen är inte på långa vägar fullväxt för en 12-åring. Notera att jag skiljer på att elitsatsa, och att visa vad elitsatsning är. Inte heller vi 12 är barn egentligen mottagliga för elitidrott, och jag tror nog att det i många fall kan vara skadligt för kroppen, med den överbelastning som antagligen kommer ske. Generellt tror jag att runt 15 är lagom att börja.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Björn Nordström

Individualist som jag är säger jag ändå definitivt nej till att gallra och toppa lagen bland 9 åringar. Det är viktigt att alla som vill skal få vara med. Med tiden vaskas talanger fram ändå och det blir tävling på allvar.

 

Dessutom rekommenderar jag verkligen lagsporter för barn då de oftast är roligast att hålla på med, främjar kamratskap och fostrar till att ta hänsyn till andra. Kan vara en viktig erfarenhet för en del att inse att om laget skall vinna, måste hela laget vara bra; det räcker ofta inte med individuella prestationer. (Sa jag att jag var individualist? ^_^ )

 

Det viktigast med idrott är

1. att det är kul

2. att det är skoj

3. att det är roligt

4. att det är säkert

5. att träna, bli bättre, få motion och styrka

6. att vinna

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Dessutom rekommenderar jag verkligen lagsporter för barn då de oftast är roligast att hålla på med, främjar kamratskap och fostrar till att ta hänsyn till andra.

 

Fast där håller jag inte med. Det beror VÄLDIGT mycket på barnet. Jag, till exempel, har alltid avskytt lagsporter, och vantrivdes alltid fruktansvärt mycket i skolidrotten när det var lagsportsdags. Det enda vettiga är att låta barn få testa så många olika idrottsformer som möjligt, och sen låta dem välja själva efter vad de tycker bäst om. Det ger sig mycket snabbt vilka som passar i lagsporter och vilka som är utpräglade individualister. Skulle nog säga att det står klart redan i lågstadieåldern för de allra flesta!

 

Fördelarna du räknar upp får man inte om barnet vantrivs!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Dessutom rekommenderar jag verkligen lagsporter för barn då de oftast är roligast att hålla på med, främjar kamratskap och fostrar till att ta hänsyn till andra.

 

Fast där håller jag inte med. Det beror VÄLDIGT mycket på barnet. Jag, till exempel, har alltid avskytt lagsporter, och vantrivdes alltid fruktansvärt mycket i skolidrotten när det var lagsportsdags. Det enda vettiga är att låta barn få testa så många olika idrottsformer som möjligt, och sen låta dem välja själva efter vad de tycker bäst om. Det ger sig mycket snabbt vilka som passar i lagsporter och vilka som är utpräglade individualister. Skulle nog säga att det står klart redan i lågstadieåldern för de allra flesta!

 

Fördelarna du räknar upp får man inte om barnet vantrivs!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Dessutom rekommenderar jag verkligen lagsporter för barn då de oftast är roligast att hålla på med, främjar kamratskap och fostrar till att ta hänsyn till andra.

 

Fast där håller jag inte med. Det beror VÄLDIGT mycket på barnet. Jag, till exempel, har alltid avskytt lagsporter, och vantrivdes alltid fruktansvärt mycket i skolidrotten när det var lagsportsdags. Det enda vettiga är att låta barn få testa så många olika idrottsformer som möjligt, och sen låta dem välja själva efter vad de tycker bäst om. Det ger sig mycket snabbt vilka som passar i lagsporter och vilka som är utpräglade individualister. Skulle nog säga att det står klart redan i lågstadieåldern för de allra flesta!

 

Fördelarna du räknar upp får man inte om barnet vantrivs!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

ClCdCm spammar tråden. Jag tror han mängdtränar :D

 

Oj så tokigt det blev! :chock:

 

Jag försökte skicka inlägget, men inget hände. Sidan låg kvar, så jag tryckte igen en stund senare, och sen en gång till... Trodde inte det fastnade alls!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Men för att göra ett seriöst inlägg i debatten, jag tycker det är fel att börja gallra så tidigt. Elitsatsningar leder bara till skador och tar bort mycket av glädjen. Detta eftersom det finns så många okunniga tränare som hetsar barnen. Och så blir det pengar inblandat och det vet ju alla vad det innebär för somliga.

 

Därmed inte sagt att det inte finns de som säkert har ett vettigt upplägg för de små liven. Men de negativa effekterna måste väga tyngst i det här fallet.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Oj så tokigt det blev! :chock:

 

Jag försökte skicka inlägget, men inget hände. Sidan låg kvar, så jag tryckte igen en stund senare, och sen en gång till... Trodde inte det fastnade alls!

Jo, det har man ju råkat ut för några gånger :D

 

Men för att göra ett seriöst inlägg i debatten, jag tycker det är fel att börja gallra så tidigt. Elitsatsningar leder bara till skador och tar bort mycket av glädjen. Detta eftersom det finns så många okunniga tränare som hetsar barnen. Och så blir det pengar inblandat och det vet ju alla vad det innebär för somliga.

 

Därmed inte sagt att det inte finns de som säkert har ett vettigt upplägg för de små liven. Men de negativa effekterna måste väga tyngst i det här fallet.

Jag håller inte med om att elitsatsning tar bort glädjen, inte för dom som faktiskt vill satsa på sin idrott. Jag är dock tveksam till att det är speciellt många nioåringar som vill elitsatsa. Sen när det gäller pengar, i just fotboll (som länken handlar om) finns det pengar, men om man vill dra det till idrottande i allmänhet är det relativt många idrotter där man i bästa fall får det att gå runt ekonomiskt. Där tror jag inte att pengar är med och styr direkt ;)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Sen när det gäller pengar, i just fotboll (som länken handlar om) finns det pengar, men om man vill dra det till idrottande i allmänhet är det relativt många idrotter där man i bästa fall får det att gå runt ekonomiskt. Där tror jag inte att pengar är med och styr direkt ;)

Fast jag ser det där med pengar i en förlängning. I mitten av förra seklet eller däromkring var det ju förbjudet för senioridrottare att ta betalt. En svensk blev ju av med sin medalj av den orsaken. Och se var vi är idag. Folk är villiga att riskera hälsan med dopingpreparat för att nå framgång och ekonomiskt oberoende. Att nio-åringarna inte är föremål för ekonomisk spekulation idag är ingen garanti för att det inte blir så i framtiden. Men eftersom en majoritet verkar vara emot denna elitsatsning så tror jag ändå inte att det blir så.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det är nog väldigt få som dopar sig för pengarna. De allra flesta som tävlar, vilken sport det än handlar om, gör det för att vinna. Och det är för att lättare nå det målet som man dopar sig. Pengarna är nog en bonus för de flesta. Det är ändå bara toppskiktet inom ett litet antal idrotter som tjänar mycket pengar. Tar vi elitcykling på landsväg som exempel, så är det bara stjärnorna i de största lagen som tjänar bra. De flesta tjänar knappt mer än att det går runt ekonomiskt, och då tränar och tävlar man normalt motsvarande mer än en heltidstjänst i timmar räknat (45-55 timmar i veckan).

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Arkiverat

Det här ämnet är nu arkiverat och är stängt för ytterligare svar.



×
×
  • Skapa nytt...