Gå till innehåll
Just nu i M3-nätverket

Vad diggade du på 70-talet?


Axelman
 Share

Rekommendera Poster

imatte

och andra som är intresserade av de italienska band jag nämnde i ett tidigare inlägg:

en liten varning kan vara på sin plats: några av grupperna ballade ur efter att ha gjort några riktigt bra skivor. De övergick ofta till mer kommersiell musik (kanske tvingade av skivbolagen?). En rättelse: såg att jag skrivit Odessa - det skall vara Osanna (var man med på 70-talet så må det väl vara förlåtet med en släng av Alzheimer!)

 

Här några rekommenderade skivor utan rangordning (alla finns på cd). Kan vara svåra att få tag på i Sverige, men åtminstone några (PFM (sök på P.F.M.) och New Trolls) finns hos www.recordheaven.net :

 

Il Balletto di Bronzo: YS (italienska versionen)

 

Banco del Mutuo Soccorso: Banco del Mutuo Soccorso

Darwin!

Io sono nato libero

(de två förstnämnda finns i nyinspelningar, från 1991 tror jag, undvik dem)

 

Il Rovescio della Medaglia (RDM): Contaminazione

 

Museo Rosenbach: Zarathustra

 

New Trolls: UT

 

Osanna: Palepoli (dålig ljudkvalitet, om det inte kommit någon ny remastering)

 

Premiata Forneria Marconi (PFM): Storia di un minuto

Per un amico

L´Isola di niente

 

Semiramis: Dedicato a Frazz

 

Ett nyare italienskt band värt att kolla upp är Deus ex machina. t.ex. skivan Equilibrismo da Insofferenza med intensiv och ganska tung musik med tydlig dragning åt jazzrock.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Mina favoriter är:

Ducks Deluxe

Flaming Groovies

Brinsley Schwartz

Gram Parsons

Creedence

listan kan göras lång 70-talet var ett av dom bättre som slutade med Clash-London Calling bara det säger mycket

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Var och hälsade på hos Lundsten i hans rosa (!) hus en gång på 80-talet...en MAGISK upplevelse B)

Väggarna var tapetserade med egna lp skivor..en energisk och fritänkande människa såvitt jag förstår.

...Lassie ?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

edit: försökte länka till en QT film :huh:

 

FYI klicka på: "multimedia/videoClips/Let there be music"

Redigerad av Anders.L
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • 9 months later...
Björn Nordström
Var och hälsade på hos Lundsten i hans rosa (!) hus en gång på 80-talet...en MAGISK upplevelse  B)

Väggarna var tapetserade med egna lp skivor..en energisk och fritänkande människa såvitt jag förstår.

...Lassie ?

Hittade en artikel om Ralph Lundsten och hans smått fantastiska rosa hus med Andomedastudion i senaste numret av Residence (nr 6, 2004). Jag förstår att mötet med honom och besöket i hans hus gav ett bestående intryck; bilderna från hans hem står i klar kontrast till de i övrigt mycket asketiska, nästan sterila interiörerna i tidningen. Ralph Lundsten verkar vara en konstnärssjäl och en mycket kreativ man. I artikeln får man också veta att han gjort filmmusik till The Shining och att Ralph är kompositör till Ut i vida världen som används som signatur i svenska utlandsradion och är världens mest spelade melodi enligt Guiness Rekordbok med 6,4 miljoner spelningar. Lundsten har för övrigt hunnit med att skriva 600 opus och gjort 91 skivor vilket lär vara flest i Sverige om jag är rätt underrättad.

 

Mindes att någon på forumet besökt huset och kunde inte låta bli att skriva om det nu när jag såg artikeln och den otroliga inredningen. Passa på att gratisglo nu när blaskan ligger i butik! ;)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Bo Hansson gjorde en musikupplevelse med sin "Ur Trollkarlens Hatt"

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jeff Waynes oförglömliga musikalversion av "The War of the Worlds" kom 1978 på en dubbel LP

Richard Burton medverkade, liksom Julie Covington...

 

Den har jag lyssnat på många gånger...borde nog se till att få över den på CD... :)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

På 70-talet växte jag upp och fick lära mig att alla var lika mycket värda. Jag fick också lära mig att ekonomisk vinning inte är allt - utan att det finns andra värden i mänsklighetens historia. Jag fick helt enkelt lära mig förnuft - jag blev bra uppfostrad - jag blev en god medborgare...inte en som slår sönder telefonkiosker eller en som spelar på mervärdet av produktion och spottar på alla som inte orkar producera mervärdet som gör dom rika.

 

Jag är alltså väluppfostrad.

 

70-talet är:

 

Pink Floyd, Genesis, Yes, Jethro Tull, Gentle Giant, Van Der Graaf Generator, Brand X, Styx, Uriah Heep, Nazateth, Deep Purple, Led Zeppelin, Black Sabbath........helt enkelt grunden av vad kiddsen egentligen hör på idag....via punk - via grunge - via allt.....

 

70-talet var en kreativ smältdegel som vi aldrig kommer att uppleva igen. Nu har marknadskrafterna tagit över totalt. Vad man tycker om det är en sak....men dom har tagit över totalt...totalt...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ni har väl sett DVDn med Gentle Giant, live ?

Snacka om gåshud.

Där kan man snacka om "pojkband"! ;-)

Riktiga grabbar spelar på riktigt, typ.

 

Kul o se att så många gillar Hammill o Van der graf.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ni har väl sett DVDn med Gentle Giant, live ?

Snacka om gåshud.

Där kan man snacka om "pojkband"! ;-)

Riktiga grabbar spelar på riktigt, typ.

 

Kul o se att så många gillar Hammill o Van der graf.

Jisses!!! Finns det en liveDVD med Gentle Giant?! Från vilken tid är den skjuten? 70-tal? Ingen gubbig återförening från nutid hoppas jag...

 

I mitten på 80-talet var jag på Rackis i Uppsala och hörde Hammill solo med piano och ak-gura. Medborgare...hela studentstaden skakade av hans stämma...håret stod rakt upp på alla närvarande...paralyserade med ett fånigt grin i ansiktet...

 

Efteråt lyckades jag ta mig "backstage" (rummet bredvid köket, hehe) - påstod att jag var journalist och skrev för en obskyr zine. Så - jag och min flickvän satt och pratade om allt mjligt i en timme. Fri öl. Hammill var en mycket sympatisk bekantskap...en Engelsman...bildad och radikal (hade t.o.m. palestinashal, hehe). Vi fick lift med honom och hans ljudtekniker (hela turnegänget...alltså 2 pers.) till Stockholm där han skulle lira nästa kväll. Mr. Hammill - eller Peter som jag föredrar att kalla honom, hihi - genomskådade givetvis tramset om journalistik och zine, men skrattade bara och uppskattade mina nördkunskaper om hans förra skepp Van der Graf Generator. jag hade med mig några snygga svartvita bilder som en polare tagit av gänget när dom giggade i Hamburg.

 

Detta är en av mina tyngsta "Jag mötte Lassie"...den och när jag åt hamburgare med Steve Winwood...men det är en helt annan historia, hihi...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Efteråt lyckades jag ta mig "backstage" (rummet bredvid köket, hehe) - påstod att jag var journalist och skrev för en obskyr zine. Så - jag och min flickvän satt och pratade om allt mjligt i en timme.

Faktiskt ganska avis på den där upplevelsen. Hammill är sedan många år, med på listan över musiker jag beundrar mest...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag förhörde mig om vad dom andra i bandet gjorde nuförtiden (dåförtiden). Jag minns inte allt - bandet genomgick ju en hel del metamorfoser - men den gudomliga Hugh Banton - mannen som visste vad man bör göra med en Hammond B3'a - undervisade komposition på en fin musikhögskola i London...eller var det i hemstaden Manchester? Nå - det var verkligen ett stort nöje att lyssna på Hammill. Han hade ett fantastiskt flyt i sin engelska och en härlig ironi när det passade. Förbannat trevlig helt enkelt...och att han redan då betraktades som en levande legend märktes inte en sekund i hans personlighet. När jag orerade över hans obeskrivbara sång och röst minns jag tydligt att han rodnade.

 

Undrar vad han gör idag...måste surfa runt lite grann...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag förhörde mig om vad dom andra i bandet gjorde nuförtiden (dåförtiden).

Jag har hört av någon att saxofonisten David Jackson (även han gudabenådad!) har kört lastbil (eller om det var grävare) sedan VDGG lade ned i början av 80-talet. Hammill har varit rätt svårt sjuk, hjärtattack om jag inte minns fel. Därför har han legat lågt den senaste tiden.

Eftersom nu "alla andra" band har "reunions" hoppas och längtar jag efter att VDGG ska ha sin. Jag tror faktiskt att jag skulle ta mig till London eller motsvarande för att få uppleva dem tillsammans.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

mjg, jag vet inte om har dessa länkar, men ifall du missat dem:

 

Pawn Heart Archive - en ruggig samling data om VDGG, insamlad av entusiaster under årtionden. Allt du behöver veta...

 

Peter Hammills site - lika nära och personlig som hans musik

Gracias!!! Dom länkarna saknade jag.

 

Reunion?

Om detta sker kommer jag att vara på plats oavsett geografiska, medicinska och ekonomiska hinder! :lol:

Det handlar om prioritering. Prioritering!

 

Reunions kan ibland vara trista företeelser...ibland rent pinsamma. Men...vanDerGraaf...deras musik är så stor att det är fullständigt ovidkommande om gubbarna rullas upp på scenen i rullstolar, kulmagade utan ett hårstrå på skallarna. När dom väl börjar spela så tar något annat över - något som inte har med image, åldersfixering eller produktplacering att göra :lol: Undrar om Hammill har kvar TRYCKET i sin enorma röst? Undrar...och vilka texter den mannen skrev!!! Jezuz! Nobelpriset till Hammill - NU! Hallelujah!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • 14 years later...

 

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

 

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

 

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

 

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

 Share




×
×
  • Skapa nytt...