Gå till innehåll
Just nu i M3-nätverket

Spaning: Varför är folk så aggressiva?


Semmelman

Rekommendera Poster

Titta lite på tevesoffan i ettan nyss, de pratade om dom där fotbollsspelarna som sparkade ner domaren med flera sparkar så han blev medvetslös, för en dömning i en match som ju är en sport/lek dvs på skoj eller underhållning. Vidare prata dom om huliganer och dom liksom jag förstår inte varför en lek kan upphöjas till något så viktigt så leken är viktigare än andra människors liv, så svårt att förstå liksom.

 

Men det är ju inte bara inom vissa s k sporter som detta förekommer, och inte bara bland undomar, det ska komma ett program där Aschberg ska göra underhållning av grannfejder, vuxna människor som inte kan bo grannar i fred, sjukt båda grejerna liksom. Jag har oxå hört talas om föreningar där det blir bråk bland de boende, ofattbart.

 

När man kör bil, räcker med att man inte håller högsta hastighet på en väg så kan man få fingret. Får någon motorstopp vid rödljus så tutar folk som om bilen kunde höra tuten, istf att hjälpa till. Helt fantastisk stört beteende.

 

Krogen, det vet ju alla att alkoholen flödar och misshandelsbrotten blir fler, vi kan inte längre träffas och umgås och ha trevligt på krogen ens längre utan att det ska slåss varje kväll, och det låter nästan trevligt med slåss men idag så betyder slåss att man sparkar folk sönder och samman så de får suga välling med sugrör resten av livet.

 

Läste en artikel igår om hur kriminella subkulturer fångar upp unga män som vill få bekräftelse och status. Var är dom goda föredömena?

 

Vänsteraktivister mot högeraktivister.

 

Religiösa grupper mot icke-religiösa.

 

Fler misshandelsbrott av unga barn anmäls.

 

Etc etc, ni kan säkert tänka ut mycket mer. Men varför jag startar denna tråd är för att se ifall några har några idéer om hur vi kan vända denna trend av ökande meningslös aggression? Kan man göra nåt, eller är människan i grund å botten så här aggressiv, låt idéerna flöda. Kan man skapa ett Nobelpris i fred mellan människor t ex?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • Svars 71
  • Created
  • Senaste svar

Bra initiativ men ett oändligt brett ämne,

 

jag kan tänka mig att det är lättare att låta känslorna flöda eftersom man så snabbt når fram med sina reaktioner. Ett mail, en mobilfilm, ett foruminlägg etc gör att man mister tiden av eftertänksamhet. Den tiden hade man kanske behövt många gånger. Eller, som man sa förr, låt inte solen gå ned över din vrede...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag tror det bottnar i att folk inte är tillfreds med sin situation, sitt liv, sin verklighet

och att de inte kan se hur de ska komma ur den situation som de befinner sig i.

 

Det kan också ha att göra med att de inte ser en mening med all sin strävan och

all den energi de lägger ned på att komma närmare en förändring i det lilla och i det stora.

En känsla av fundamental maktlöshet i sin roll i samhället, i världen, där de finner

att vad de än gör blir det inte bättre. Ingenting spelar någon roll eftersom

de inte kan påverka vare sig sitt liv eller vart världen är på väg.

 

Hur förklarar man och visar att det verkligen går att få till en förbättring, att

kunna stanna klockan och gå i motsatt eller annan riktning än den som leder till

ruin och kollaps för oss alla?

 

Det enda jag, som enskild, kan erbjuda är en obotlig optimism, en tro på framtiden och

på mänsklighetens inneboende godhet.

Att människan vill och kan göra vad som är rätt och riktigt och vad som befrämjar oss alla.

 

Att, trots all ondska som finns runt oss, människan är en vänlig, god och rättvis vandrare

på denna lilla blå vattenbärande sten, snurrande runt i det stora, stora svarta universum.

 

Att le, istället för att visa upp ett surt ansiktsuttryck, kräver färre muskler och mindre energi.

Säger inte det mycket?

Och att vara vänlig mot en medmänniska, vare de befinner sig i nöd eller inte,

ger oss så mycket tillbaka, förutom tacksamhet.

 

Man sover så mycket bättre på natten efter att ha spritt lite vänlighet och glädje runt sig.

Är det inte underbart att le mot en medmänniska och få ett leende tillbaka.

Är det inte skönt att se hur glad en äldre dam eller herre blir då man visar dem respekt.

Är det inte kul att se hur ett barn lyser upp när man talar vänligt och värdigt till det.

 

Hälsa på, le mot och bekräfta den person som du möter.

 

"Smile and the world smiles at you" :geros:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Vad man ska göra åt dem som idkar våld i mer organiserad folk lämnar jag. Inte för att det inte är viktigt utan för jag har tror det finns en ganska enkelt förhållningssätt som kan dämpa den allmänna aggressionsnivån. I längden ger påverkar det rekryteringen till den organiserade aggressionen. Och problemet är inte bara dessa grupperna - jag tycker att det rent allmänt har blivit mycket mer aggressivt

 

Det handlar om att försöka reagera mot aggressiva vardagshandlingar så ofta man orkar. Det kan handla om den irriterade tonåringen som slänger en replik mot/bakom en på bussen för att inte passagen var fri snabbt nog - se på personen, le lite och lugnt säga att orden sårat en. Pensionären som ska komma fram första och använder kundvagnar som hälsenskapare - stanna upp, se och säga att till att det gjorde ont. Säga till på jobbet att man inte tycker om samtalstonen/skämten eller vad det kan vara.

 

Sist men inte minst markera mot egna barn vad som är tillåtet att uttal hemma och inte. För jag tror inte att "det bara är ord" - ord är mycket viktigare än så!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Var är kärleken?

Hur många föräldrar har tid att visa sin barn kärlek och respekt.

Kallas det kärlek att överösa dem med prylar eller sätta dem framför TV:n när man hämtat hem barnet från förskolan klockan 17.

Nej föräldrarna överlåter det ansvaret till "samhället" och tror att deras barn blir lyckliga och harmoniska av att vistas där från klockan 7-17 bland 14-16 andra barn och tre vuxna.

Hur arbetsmiljön är på en förskola behöver väl jag inte dra.

 

Det är de första åren i en människas liv som sätter sin prägel på resten av livet, det är jag övertygad om

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Mm, det kanske var lite väl brett. Allting kanske inte kan lösas med en mirakelmetod. Men så kom oxå en el två lösningar och en förklaring, bra!

Saknas det tro, på sin framtid, för lite kärlek... tittar på Upp till kamp nu, de hade nåt att samlas runt gemensamt och hur rätt eller fel de hade och hur överdrivna en del var så trodde de att de jobbade för att förändra, förbättra, för andra, vilka gör det idag? Deras uppsåt var gott, men de hade oxå föräldrar som brydde sig, något mer än idag. (gäller inte alla förstås) Eller jag vet inte, bara ett inhopp, fortsätt kom på idéer el nåt.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Var är kärleken?

Hur många föräldrar har tid att visa sin barn kärlek och respekt.

Kallas det kärlek att överösa dem med prylar eller sätta dem framför TV:n när man hämtat hem barnet från förskolan klockan 17.

Nej föräldrarna överlåter det ansvaret till "samhället" och tror att deras barn blir lyckliga och harmoniska av att vistas där från klockan 7-17 bland 14-16 andra barn och tre vuxna.

Hur arbetsmiljön är på en förskola behöver väl jag inte dra.

 

Det är de första åren i en människas liv som sätter sin prägel på resten av livet, det är jag övertygad om

Bättre fråga är vad kärlek är...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Vissa mediciner kan ge aggressivitet på en del personer. Cipramil är en av dom.

Dopningsmedel är ett annat ämne. Anabola steroider.

 

Annars så handlar det nog ofta om stor trötthet på grund av olika orsaker

som t.ex sjukdom mm.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag tror det bottnar i att folk inte är tillfreds med sin situation, sitt liv, sin verklighet

och att de inte kan se hur de ska komma ur den situation som de befinner sig i.

 

Det kan också ha att göra med att de inte ser en mening med all sin strävan och

all den energi de lägger ned på att komma närmare en förändring i det lilla och i det stora.

En känsla av fundamental maktlöshet i sin roll i samhället, i världen, där de finner

att vad de än gör blir det inte bättre. Ingenting spelar någon roll eftersom

de inte kan påverka vare sig sitt liv eller vart världen är på väg.

 

Hur förklarar man och visar att det verkligen går att få till en förbättring, att

kunna stanna klockan och gå i motsatt eller annan riktning än den som leder till

ruin och kollaps för oss alla?

 

 

"Smile and the world smiles at you" :geros:

 

Precist utryckt, min tanke är liknande. Idag vet/ser man "allt", "helheten" de finns inte plats för hemliga drömmar som kanske kan förverkligas som genom ett under! ........... :D

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Vissa mediciner kan ge aggressivitet på en del personer. Cipramil är en av dom.

Dopningsmedel är ett annat ämne. Anabola steroider.

 

Annars så handlar det nog ofta om stor trötthet på grund av olika orsaker

som t.ex sjukdom mm.

 

så många månniskor kan inte vara sjuka på en fotbollsmatch????? :stjarnsmall:

 

Med Vänlig Hälsning

Olli

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

så många månniskor kan inte vara sjuka på en fotbollsmatch????? :stjarnsmall:

 

Med Vänlig Hälsning

Olli

 

Där handlar det väl om fanatiska orsaker?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Hörde på TV nu att de s.k Firmorna har c.a 624 medlemmar i Sverige, och de kostar oss skattebetalare 50 miljoner kronor om året...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Tänkte på det där med aggressivitet i kombination med fylla/krogen.

I helgen så var jag ute en vända i stan och var en av de minst berusade i hela lokalen. Till mitt försvar vill jag säga att det saknades rolig öl, varför jag fick nöja mig med två Piña Colada. Hur som helst, lokalen var full av folk som hällde i sig öl (25 kr/glas) och bland annat spelade biljard. I vissa fall verkade det handla om spel, med främlingar, om pengar eller nästa öl, vilket jag efter en stunds studerande insåg var nästintill livsfarligt. Folk kommer inte ihåg regler, fuskar, tappar balansen, drar misslyckade skämt osv. Det i kombination med alkohol är inte nyttigt alls. Jag gick och köpte en korv istället.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det där med huliganism är i stort sett samma sak som hände vid Nürnbergdagarna 1933, en sorts masspsykos. Man upphör att vara enskilda individer och blir en enda stor kropp utan hjärna. Tankeförmågan har man emellan sej och den går enbart ut på att försvara sej själv mot yttre hot, i fotbollshuliganers fall rör det sej om andra lags "supportrar".

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Läste för omkring 15 år sedan något som gick ut på att människan i grunden var snäll och att ondska/elakhet mer eller mindre var resultatet av dålig uppfostran.

 

Annars antar jag att det där med huligangrupper av olika slag är lite som fåglarna som sitter tätt i samma träd eller fiskstim, något i stil med att vi är så många så jag är säker. Skulle tro att den känslan var något som gamla tiders, ungefär från de gamla grekerna till införandet av motoriserat infanteri, militära befälhavare ville ha hos infanteriet, för att få dem att hålla leden raka.

 

Läste en artikel igår om hur kriminella subkulturer fångar upp unga män som vill få bekräftelse och status. Var är dom goda föredömena?

Men det där är antagligen lika självklart som tragiskt, växer man upp i ett område där alla är arbetslösa och man ända sedan man lärt sig prata blivit kallad något i stil med 08a, @#%!!! eller sillstrypare så fort man lämnat mammas gata så har man antagligen tappat tron på samhället redan innan man hoppat av högstadiet. Frågan är väl bara vem som först raggar upp personen i fråga, knarkhandlare, bankrånare, kvinnoimportörer eller "religiösa" bombtokar? De kan faktiskt erbjuda något som folk vill ha, ett jobb.

Om inte staten kan upprätthålla ordningen och tillhandahålla grundläggande samhällsservice så kommer andra att göra det och det innebär ett stort steg bakåt i utveckling samt att landet existens på sikt hotas.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

I vårt samhälle är det aldrig tyst, aldrig mörkt och aldrig stilla. Även om vi inte medvetet märker det är vår hjärna ständigt utsatt för störande signaler. Jag tror att det bidrar till ilska och ökad aggressivitet. Samma effekt som dom flesta känner igen; när man är trött är man mer lättretlig.

 

Jag bor i mitt föräldrahem och om jag jämför då och nu är det skillnad.

60-talet: inga gatlyktor, enstaka bilar på natten, ett ensamt kylskåp som brummade i köket.

I skolan skrev man på papper och öppnade fönstret för att ventilera.

nu: gatlyktor, de flesta har utebelysningen på hela nätterna,rätt många bilar, snöskotrar, fyrhjulingar på natten, sus i elementen från cirkulationspump, kylskåp, böndernas höfläktar och sädestorkar,

I skolan ett ständigt brus från datorer, skrivare och ventilationsanläggning.

 

Absolut inte hela förklaringen men jag är övertygad om att det bidrar.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det där med huliganism är i stort sett samma sak som hände vid Nürnbergdagarna 1933, en sorts masspsykos. Man upphör att vara enskilda individer och blir en enda stor kropp utan hjärna. Tankeförmågan har man emellan sej och den går enbart ut på att försvara sej själv mot yttre hot, i fotbollshuliganers fall rör det sej om andra lags "supportrar".

 

 

Läste för omkring 15 år sedan något som gick ut på att människan i grunden var snäll och att ondska/elakhet mer eller mindre var resultatet av dålig uppfostran.

 

Annars antar jag att det där med huligangrupper av olika slag är lite som fåglarna som sitter tätt i samma träd eller fiskstim, något i stil med att vi är så många så jag är säker. Skulle tro att den känslan var något som gamla tiders, ungefär från de gamla grekerna till införandet av motoriserat infanteri, militära befälhavare ville ha hos infanteriet, för att få dem att hålla leden raka.

Men det där är antagligen lika självklart som tragiskt, växer man upp i ett område där alla är arbetslösa och man ända sedan man lärt sig prata blivit kallad något i stil med 08a, @#%!!! eller sillstrypare så fort man lämnat mammas gata så har man antagligen tappat tron på samhället redan innan man hoppat av högstadiet. Frågan är väl bara vem som först raggar upp personen i fråga, knarkhandlare, bankrånare, kvinnoimportörer eller "religiösa" bombtokar? De kan faktiskt erbjuda något som folk vill ha, ett jobb.

Om inte staten kan upprätthålla ordningen och tillhandahålla grundläggande samhällsservice så kommer andra att göra det och det innebär ett stort steg bakåt i utveckling samt att landet existens på sikt hotas.

Vi har faktiskt ganska lite läktarvåld i Sverige jämfört med andra Europeiska länder. Det är, enligt mig, skillnad på supportrar och firmor. Supportrar är på matcher, hejar på sitt lag, och önskar laget framgång. Firmor är sällan på matcher, utan ses på annan plats enbart för att slåss. Det anser inte jag vara supportrar utan ett sökande efter en anledning att slåss.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Intressanta synpunkter, ang aggressivitet anser jag det är samma sak som djurens, ett försvar för sig själv eller sitt revir. Sen blir det mer komplicerat när det appliceras på människan men det utgår från den innersta och äldsta reptilhjärnan - den del som är kvar i funktion när alkoholen bedövat resten av hjärnan t ex...

 

 

Funderar på i italien finns det "långsamma städer" där maten ska tillverkas lokalt och ekologiskt och all snabbmatsgrejer är förbjudna, det var nån stad i Sverige som nappade på det kommer inte ihåg vilken. Men jag funderar på om det finns några kriterier man kunde sätta upp på en kravlista för städer som vill ansluta sig till en "kärleken och omtankens städer" där inget våld eller överdrivna meningslösa aggressioner får förekomma.

Egentligen borde ju våra lagar räcka för de ska ju egentligen förhindra våld, men helt uppenbart så räcker de ju inte ser vi ju varje dag överallt, så vad krävs? Ah, förr, då var ju tio guds bud och löftet om himlen och hotet om helvetet en pådrivare som fick folk att skärpa sig och bry sig kanske om andra, nu i vår sekulariserade samtid är tio guds bud ersatt med bara våldsamma filmer och läran om att bli tevekändis och snuskigt rik på andras bekostnad och dylikt, finns ingen idag förutom kanske en del föräldrar som lär ut hänsyn och medmänsklighet.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jorå, men kärlek för dig kanske inte är samma sak som för mig. Kärlek för någon skulle kunna vara att hatad av den man älskar eller nåt annat helkonstigt...

Men då rör det sig ju om en missuppfattning. Precis som om man köpte en dator i tron att man köpte en dammsugare.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det där med huliganism är i stort sett samma sak som hände vid Nürnbergdagarna 1933, en sorts masspsykos. Man upphör att vara enskilda individer och blir en enda stor kropp utan hjärna. Tankeförmågan har man emellan sej och den går enbart ut på att försvara sej själv mot yttre hot, i fotbollshuliganers fall rör det sej om andra lags "supportrar".

Precis! De triggar upp varann till totalgalna individer utan självkontroll.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Arkiverat

Det här ämnet är nu arkiverat och är stängt för ytterligare svar.




×
×
  • Skapa nytt...