Språktråden

[Alix]

Ja, precis! Men nu har jag hört det på TV flera gånger på bara några veckor. Irriterande.

TV är alltid irriterande numera. Särskilt

när de säger något i direktsändning.

Fördumningen känner inga gränser.

 

 

[Justitia]

TV är alltid irriterande numera. Särskilt

när de säger något i direktsändning.

Fördumningen känner inga gränser.

Ja, du har tyvärr rätt

[mikaellq]

Så språk utvecklas, är inte detta normalt?

Så vi är lata och gör om ord och fraser så att de ska vara enkla att uttala.

Det låter väl bara praktiskt! Varför hetsa upp sig över något som närmast kan beskrivas som naturlag?

[Justitia]

Så språk utvecklas, är inte detta normalt?

Så vi är lata och gör om ord och fraser så att de ska vara enkla att uttala.

Det låter väl bara praktiskt! Varför hetsa upp sig över något som närmast kan beskrivas som naturlag?

Jag protesterar inte om utvecklingen går framåt, men när det blir ologiskt och risken för missförstånd ökar (särskrivning t ex) tycker jag att det behövs lite språkvård.

 

Menar du förresten att det är lathet som gör att man säger BÅDE "på grund av" och "skäl"?

[mikaellq]

Jag protesterar inte om utvecklingen går framåt, men när det blir ologiskt och risken för missförstånd ökar (särskrivning t ex) tycker jag att det behövs lite språkvård.

 

Menar du förresten att det är lathet som gör att man säger BÅDE "på grund av" och "skäl"?

Det finns mängder med ord som betyder olika beroende på sammanhanget men inget vi reflekterar över därför att vi är så vana vid det.

Jag tycker det är ok att uttrycka sig hur som helst så länge man gör sig förstådd, varför jag däremot håller med om att en viss språkvård ändå behövs.

[Alix]

Justitia skriver ett ord som förtjänar några ord.

"Lathet"* har sedan lång tid blivit vanligare,

så pass vanligt (60 000 Googleträffar) att det

har gått om det "korrekta" ordet "lättja" (36 000

Googleträffar). Det lustiga är att i SAOB anges

att "lathet" är "numera föga brukligt". Men

tiden utvisar att SAOB hade fel i längden.

Ja, språket förändras, ibland överraskande.

 

 

 

*Anges i SAOB endast som avledning (av lat)

och har därför inget eget uppslagsord (till skillnad

från lättja).

Redigerad 23 september, 2010 av Alix

[Justitia]

Justitia skriver ett ord som förtjänar några ord.

"Lathet"* har sedan lång tid blivit vanligare,

så pass vanligt (60 000 Googleträffar) att det

har gått om det "korrekta" ordet "lättja" (36 000

Googleträffar). Det lustiga är att i SAOB anges

att "lathet" är "numera föga brukligt". Men

tiden utvisar att SAOB hade fel i längden.

Ja, språket förändras, ibland överraskande.

 

 

*Anges i SAOB endast som avledning (av lat)

och har därför inget eget uppslagsord (till skillnad

från lättja).

Hahaha, där ser man!

[Alix]

Hahaha, där ser man!

Jo, jag är faktiskt ganska liberal

när det gäller språket, även om

motsatsen kan misstänkas när

jag för egen del brukar det...

[snowreeler]

I så fall, Alix, skulle du acceptera kompareringen dålig, dåligare, dåligast?

[Alix]

I så fall, Alix, skulle du acceptera kompareringen dålig, dåligare, dåligast?

Jag skulle aldrig själv skriva eller säga så,

och jag tycker att de som skriver och säger

så gör fel.

[ClCdCm]

Apropå konstigheter. Varför använder du så, ska vi säga... snäv, radbrytning, Alix? Du skriver ju tvåspaltigt utan högerspalt!

[Alix]

Apropå konstigheter. Varför använder du så, ska vi säga... snäv, radbrytning, Alix? Du skriver ju tvåspaltigt utan högerspalt!

Därför att denna iKnattars vana påminde mig om

den typografi jag behärskar. Den säger att en sats-

bredd mellan 45 och 55 tecken* per rad är mest lättläst.

Minimum 35 och maximum 65.

 

Citerat ur en numera svensk klassiker:

 

"... Det är viktigt att raderna ... är lagom långa, så att

läsaren slippa vrida på huvudet och bara behöver flytta

ögonen ett par, tre gånger på varje rad. En lagom

lång rad ger en bekväm rytm åt läsningen, då ögat

med jämna mellanrum får bryta den linjära avscanningen

av raden med radbyten. ..."

 

/Typografisk handbok av Christer Hellmark.

 

Att dessutom få med en högerspalt är tyvärr för krångligt.

 

 

*Med tecken menas även mellanrum. Allt som tar plats, helt enkelt.

Redigerad 24 september, 2010 av Alix

[snowreeler]

Jag skulle aldrig själv skriva eller säga så,

och jag tycker att de som skriver och säger

så gör fel.

Varpå följdfrågan blir: Varför är det fel?

[ClCdCm]

Haha! Jag satt och läste lite om Allan Edwall, och fick helt plötsligt syn på en liten lustighet. Det är inte helt oviktigt var man placerar förklarande satser inom parantes. Följande mening blir lite märklig. Som om Kristina Lugn sköter om prostatacancern...

 

"Edwall also owned a theatre, Teater Brunnsgatan Fyra in Stockholm, which he bought in 1986 and operated until his death in 1997 of prostate cancer (It is now managed by Kristina Lugn)."

 

[Semmelman]

Därför att denna iKnattars vana påminde mig om

den typografi jag behärskar. Den säger att en sats-

bredd mellan 45 och 55 tecken* per rad är mest lättläst.

Minimum 35 och maximum 65.

 

Citerat ur en numera svensk klassiker:

 

"... Det är viktigt att raderna ... är lagom långa, så att

läsaren slippa vrida på huvudet och bara behöver flytta

ögonen ett par, tre gånger på varje rad. En lagom

lång rad ger en bekväm rytm åt läsningen, då ögat

med jämna mellanrum får bryta den linjära avscanningen

av raden med radbyten. ..."

 

/Typografisk handbok av Christer Hellmark.

 

Att dessutom få med en högerspalt är tyvärr för krångligt.

 

 

*Med tecken menas även mellanrum. Allt som tar plats, helt enkelt.

Fast vad iKnattarna pysslar med fattar jag inte, det är ju ofta ett ord hamnar ensamt på egen rad när han radbryter.

 

Men hur många tecken rymms på en boksida? Å den läser man ju mycket längre...

[Semmelman]

Varpå följdfrågan blir: Varför är det fel?

Därför det heter dålig, sämre, sämst.

[Alix]

Varpå följdfrågan blir: Varför är det fel?

Fel hur då? Olagligt? Det strider mot vår språkkänsla

och därför ska man ha bock i kanten i skolan om man

skriver så. Ytterst handlar språket om att förmedla, vilket

man gör mycket dåligt om läsaren retar sig på hur man

hanterar språket. Inte annorlunda än om texten trycks

dåligt på papper, så att man inte kan se alla orden.

 

Haha! Jag satt och läste lite om Allan Edwall, och fick helt plötsligt syn på en liten lustighet. Det är inte helt oviktigt var man placerar förklarande satser inom parantes. Följande mening blir lite märklig. Som om Kristina Lugn sköter om prostatacancern...

 

"Edwall also owned a theatre, Teater Brunnsgatan Fyra in Stockholm, which he bought in 1986 and operated until his death in 1997 of prostate cancer (It is now managed by Kristina Lugn)."

 

Meningen borde ha varit:

 

"Edwall also owned a theatre, Teater Brunnsgatan Fyra in Stockholm, which he bought in 1986 and operated until his death in 1997 of prostate cancer. (It is now managed by Kristina Lugn)."

 

En enda liten punkt alltså. Eftersom förutvarande

mening innehåller ett enda satsobjekt, syftar den nya

meningen obönhörligen till detta; teatern alltså.

 

... Men hur många tecken rymms på en boksida? Å den läser man ju mycket längre...

Jag tog slumpmässigt en bok (pocket) ur bokhyllan

och räknade till 59 tecken. Men det klart att förläggare

lockas till att klämma in så mycket text som möjligt

för att minska kostnaderna.

 

Därför det heter dålig, sämre, sämst.

Just det. Omne ignotum pro magnifico, skulle

man kunna säga om man talade latin, fast det

gör jag ju inte.

[snowreeler]

Fel hur då? Olagligt? Det strider mot vår språkkänsla

och därför ska man ha bock i kanten i skolan om man

skriver så. Ytterst handlar språket om att förmedla, vilket

man gör mycket dåligt om läsaren retar sig på hur man

hanterar språket. Inte annorlunda än om texten trycks

dåligt på papper, så att man inte kan se alla orden.

Det är just det jag är ute efter fast jag uttryckte mej fel. Varför skulle det strida mot vår språkkänsla? Sämre och sämst hör varken etymologiskt eller semantiskt ihop med dålig, som för övrigt tycks betyda dåsig, vimmelkantig i sin allra tidigaste form. När började detta uppkomma för den språkkänslan är inte gammal. Hur gammal den är vet jag inte men högst 300 år. Det finns exempel på att det använts i historien. Ett sånt exempel tas upp här:

http://www.kotus.fi/index.phtml?l=sv&s=1624

 

Där tycks ordets ursprungliga betydelse av dåsig, vimmelkantig komma igen på ett eller annat vis. Det går alltså att använda dåligare och dåligast på ett korrekt vis, även om det främst handlar om hur man mår.

 

Vad jag menar är att man inte ska vara för rigid vad gäller språk. Bara för att vissa ANSER att ett språk ska se ut på ett visst vis innebär det inte att det absolut är fel att uttrycka sej på annat vis. Vi uttrycker oss sällan som textböckerna anger. Den inbyggda grammatiken i ett språk är resultatet av flera seklers utveckling och människors erfarenhet av rumtiden. De senaste hundra årens strömlinjeformning av respektive språk kan inte ändra helt på det.

 

Nu låter jag raljerande och som en som ska ha rätt till varje pris (min morfar var ökänd för detta i vår familj) men jag ser inte dåligare och dåligast som sämre alternativ, bara en pikant utsmyckning av ett annars tillrättalagt och trist språk. Samma med verbformerna sam och summit som numera sällan används. Men jag förstår varför du inte gillar dessa former av dålig.

Redigerad 26 september, 2010 av snowreeler

[snowreeler]

En språkdiskussion som jag hade med en tjej i gymnasiet är den kring ett adjektiv följt av en konjunktion (uteslutande än) och ett pronomen.

 

Exempel på det vi nästan grälade om är detta: Han är större än mej, han är större än jag. Större än mej, större än jag är båda rätt enligt mitt sätt att se på saken, förutsatt att man då förstår vad som avses. Det förra syftar mer på objektet (alltså den som något är större än medan det senare syftar på egenskapen hos det som det andra är större än. Att använda jag tycker jag borde följas av ett verb, i alla fall i om man lär ut språk.

 

Hon hävdade närmast stelbent att endast "än jag" var acceptabelt. Vi kom inte fram till nån gemensam ståndpunkt. Nu har Svenska Akademien delvis gett mej rätt.

[johnalder]

 

Meningen borde ha varit:

 

"Edwall also owned a theatre, Teater Brunnsgatan Fyra in Stockholm, which he bought in 1986 and operated until his death in 1997 of prostate cancer. (It is now managed by Kristina Lugn)."

 

En enda liten punkt alltså. Eftersom förutvarande

mening innehåller ett enda satsobjekt, syftar den nya

meningen obönhörligen till detta; teatern alltså.

Fast då blir ju parentesen lite överflödig. Jag skulle ha skrivit:

 

"Edwall also owned a theatre, Teater Brunnsgatan Fyra in Stockholm, which he bought in 1986 and operated until his death in 1997 of prostate cancer. The theatre is now managed by Kristina Lugn."

 

Parenteser är bra att ha, men de kan också göra texten mer svårläst.

[johnalder]

En språkdiskussion som jag hade med en tjej i gymnasiet är den kring ett adjektiv följt av en konjunktion (uteslutande än) och ett pronomen.

 

Exempel på det vi nästan grälade om är detta: Han är större än mej, han är större än jag. Större än mej, större än jag är båda rätt enligt mitt sätt att se på saken, förutsatt att man då förstår vad som avses. Det förra syftar mer på objektet (alltså den som något är större än medan det senare syftar på egenskapen hos det som det andra är större än. Att använda jag tycker jag borde följas av ett verb, i alla fall i om man lär ut språk.

 

Hon hävdade närmast stelbent att endast "än jag" var acceptabelt. Vi kom inte fram till nån gemensam ståndpunkt. Nu har Svenska Akademien delvis gett mej rätt.

Det språkligt korrekta historiskt sett, är "han är större än jag", vilket egentligen betyder "han är större än (vad) jag (är). Men nuförtiden är båda varianterna fullt accepterade vad jag vet. Personligen kommer jag förmodligen fortsätta använda den "korrekta" formen, men det är jag det...

[Alix]

Språkkänsla är något flytande, flyende. Det

förändras över tid, har gjort, och ska så göra.

Jag har skrivit om exemplet, som kommer,

förut, men det förtjänar en upprepning i

sammanhanget. När jag korrekturläste sidor

före tryck i början av 2000-talet rättades fel

av typen ”han kommer gå vidare” till ”han

kommer ATT gå vidare”. Men tio år senare

har ”att komma” fått (informell) status som

hjälpverb och rättas näppeligen i tidningar

längre, undantag finns säkert där gamla

språkpoliser regerar (de har vanligen för

låg utbildning för att våga släppa det de

tror sig veta är rätt). Men ändrat är det.

[Alix]

.... Större än mej, större än jag är båda rätt enligt mitt sätt att se på saken, ...

Det språkligt korrekta historiskt sett, är "han är större än jag", vilket egentligen betyder "han är större än (vad) jag (är). ...

Fallet är en (seg) klassiker, och bland andra Bertil Molde,

legendarisk professor vid Svenska språknämnden,

har utrett saken grundligt. Dels pekar han på att det

inte finns något stöd för att ”än jag” skulle vara en

förkortning av ”än jag är”. Dels påpekar han att

nämnda grammatiska konstruktioner kan tolkas

olika ur ett lingvistiskt perspektiv. Sammantaget

finner han, och andra, att respektive konstruktion

inte kan anses vara fel, men att ”än jag” är den

konstruktion som (ännu) stör folk minst när de

läser (eller hör) text. Det sistnämnda skrev han för

några decennier sedan, och det lever kvar hos oss

som gick i skolan då (och tidigare).

 

I Språkriktighetsboken (Svenska språknämnden 2005)

har dock konflikten lösts en gång för alla (kan man ju tro):

 

”Båda varianterna Hon är längre än jag och Hon

är längre än mig är fullt korrekta i tal och skrift.”

 

Vad gäller ”mej” anses det vardagligt i såväl SAOL

som NE:s ordbok och ska därför inte användas i text

som ska läsas av allmänheten. I brev går det bra,

liksom i inlägg, antar jag.

 

Fast då blir ju parentesen lite överflödig. Jag skulle ha skrivit:

 

"Edwall also owned a theatre, Teater Brunnsgatan Fyra in Stockholm, which he bought in 1986 and operated until his death in 1997 of prostate cancer. The theatre is now managed by Kristina Lugn."

 

Parenteser är bra att ha, men de kan också göra texten mer svårläst.

Det är givetvis bättre att omformulera för

att undvika missförstånd, men min lilla

knorr handlade om ett ytterst litet slöseri

av arbete och trycksvärta...

[snowreeler]

Smaka på dessa former:

 

iögonfallande

 

iögonenfallande

 

Vilket är rätt?

 

Som Obelix säger i "Caesars lagerkrans":

 

Obsalut ferpekt!

 

(Ska tilläggas att Obelix var rätt så dragen vid tillfället)

[Semmelman]

Är det en slamkrypare? För iögonfallande är ju det enda rätta, eller?