Dagens Guldkorn

[Pocahontas]

Den försiktiga

 

Du, min flicka, du, min röda blomma,

aldrig satt ännu, och aldrig omsatt,

ej med svala flöden än begjuten

än ej plockad, än för ingen doftfull,

aldrig kysst ännu och aldrig famnad,

sköna, finge jag dig en gång kyssa !

 

 

Finge det, du gode, efter önskan,

stötte endast till din äng min trädgård;

komma skulle jag att blommor vattna,

du att föra hästarna på bete:

kunde då mig kyssa efter önskan,

borde blott bita mig i kinden,

att min mor ej finge skåda märken

 

 

 

Grumla icke flickans själ

 

Flickan satt vid bäckens strand,

tvådde sina fötter där.

Sjöng en fågel ovanför

"Flicka, grumla bäcken ej,

himlen syns ej mer i den!"

 

Flickan slog sitt öga opp

talade med sårad blick:

"Sörj ej över bäcken, du,

bäcken klarnar snart igen

När du såg mig stå här en gång

vid en yngling vid min sida här,

du till honom tala bort:

Grumla icke flickans själ,

aldrig skall den klarna se´n

aldrig spegla himlen mer !"

 

 

Johan Ludvig Runeberg

[friend]

ELIZABETH

 

 

by Edgar Allan Poe

(1850)

 

Elizabeth, it surely is most fit

[Logic and common usage so commanding]

In thy own book that first thy name be writ,

Zeno and other sages notwithstanding;

And I have other reasons for so doing

Besides my innate love of contradiction;

Each poet - if a poet - in pursuing

The muses thro' their bowers of Truth or Fiction,

Has studied very little of his part,

Read nothing, written less - in short's a fool

Endued with neither soul, nor sense, nor art,

Being ignorant of one important rule,

Employed in even the theses of the school-

Called - I forget the heathenish Greek name

[Called anything, its meaning is the same]

"Always write first things uppermost in the heart."

[friend]

Ditty of First Desire

In the green morning

I wanted to be a heart.

A heart.

 

And in the ripe evening

I wanted to be a nightingale.

A nightingale.

 

(Soul,

turn orange-colored.

Soul,

turn the color of love.)

 

In the vivid morning

I wanted to be myself.

A heart.

 

And at the evening's end

I wanted to be my voice.

A nightingale.

 

Soul,

turn orange-colored.

Soul,

turn the color of love.

Federico García Lorca

[friend]

Om aftonen

 

Det var om aftonen som sommaren flög rakt i famnen min,

och jag log som i min späda barndomstid,

och röda, röda blomster i mitt hjärta gingo in

som en doft som var som evighetens frid.

 

Det var om aftonen jag älskade som jag ej älskat förr

och all världen var min sköna mörka brud,

och mitt hjärta stod på gavel som en salighetens dörr

med en ingång till förbarmandet och Gud.

 

Och jag hörde gamla sånger komma åter hemifrån,

och av det ljus jag drack blev själen stor och ny,

och alla gamla, gamla träd och alla glänsande strån

de sjöngo in mig i min barndoms gröna by.

 

Det var om aftonen, när vinden mot det blåa havet drog

som denna glädje lik en ängel grep mig fatt,

och jag förstod att vår Herre varje dag sin tjänare slog

för att spara all hans glädje tills i natt.

 

 

 

Och jag dansade bland träden och jag sjöng för ljung och sten,

och min visa var så hög som aldrig mer,

och den slocknade som glansen av himlens sista sken -

det var om aftonen, då solen hon gick ner.

 

Dan Andersson

 

Redigerad 29 december, 2006 av friend

[Pocahontas]

Tanken

 

 

Tanke, se, hur fågeln svingar under molnet lätt och fri;

även du har dina vingar och din rymd att flyga i

 

Klaga ej, att du vid gruset som en fånge binds ännu;

lätt som fågeln, snabb som ljuset, mer är båda fri är du.

 

Är det gladt på jorden, hvila

bland dess fröjder glad också;

är det sorgligt, ila ila

bort till högre världar då!

 

 

Johan Ludvig Runeberg

[friend]

Leaves of Grass

 

 

 

 

Come, said my soul,

Such verses for my Body let us write, (for we are one,)

That should I after return,

Or, long, long hence, in other spheres,

There to some group of mates the chants resuming,

(Tallying Earth's soil, trees, winds, tumultuous waves,)

Ever with pleas'd smile I may keep on,

Ever and ever yet the verses owning--as, first, I here and now

Signing for Soul and Body, set to them my name,

 

W. Whitman

Redigerad 30 december, 2006 av friend

[friend]

I still haven't found what I'm looking for.

I have climbed highest mountain

I have run through the fields

Only to be with you

Only to be with you

 

I have run

I have crawled

I have scaled these city walls

These city walls

Only to be with you

 

But I still haven't found what I'm looking for

But I still haven't found what I'm looking for

 

I have kissed honey lips

Felt the healing in her fingertips

It burned like fire

This burning desire

 

I have spoke with the tongue of angels

I have held the hand of a devil

It was warm in the night

I was cold as a stone

 

But I still haven't found what I'm looking for

But I still haven't found what I'm looking for

 

I believe in the kingdom come

Then all the colors will bleed into one

Bleed into one

Well yes I'm still running

 

You broke the bonds and you

Loosed the chains

Carried the cross

Of my shame

Of my shame

You know I believed it

 

But I still haven't found what I'm looking for

But I still haven't found what I'm looking for

But I still haven't found what I'm looking for

But I still haven't found what I'm looking for...

U2

 

[friend]

Nyårsklockan

av Alfred Tennyson

 

 

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten

mot rymdens norrskenssky och markens snö;

det gamla året lägger sig att dö...

Ring själaringning över land och vatten!

 

Ring in det nya och ring ut det gamla

i årets första, skälvande minut.

Ring lögnens makt från världens gränser ut,

och ring in sanningens till oss som famla.

 

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,

och ring hugsvalelse till sargad barm.

Ring hatet ut emellan rik och arm

och ring försoning in till jordens släkten.

 

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar

och forngestaltningar av split och kiv.

Ring in ett ädlare, ett högre liv

med bättre syften, mera rena lagar.

 

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,

och ring den frusna tiden åter varm.

Ring ut till tystnad diktens gatularm,

men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

 

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,

förtalets lömskhet, avundens försåt.

Ring in det rätta på triumfens stråt,

och ring till seger mänsklighetens fanor.

 

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;

det dagas, släktet fram i styrka går!

Ring ut, ring ut de tusen krigens år,

ring in den tusenåra fredens rike!

 

Ring in den tid, då andarna befrias

ur själviskhetens sammansnörda band.

Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;

ring honom in, den bidande Messias.

 

Redigerad 31 december, 2006 av friend

[friend]

Den kalla vinterdagen

i gnistrande

sol, snö

hörde vi

från en trädtopp

en fågel

Ett slags

pulserande vissling

Sedan

såg jag den

uppe i den

genom barken

grönskimrande aspen

Något större

än en småfågel

ljust lysande

bröst Sedan

ser jag i en glimt

det svarta strecket

vid ögat

En nötväcka

 

Göran Sonnevi

 

 

[friend]

"I Have Loved Flowers That Fade"

 

I have loved flowers that fade,

Within whose magic tents

Rich hues have marriage made

With sweet unmemoried scents:

A honeymoon delight--

A joy of love at sight,

That ages in an hour--

My song be like a flower!

 

I have loved airs that die

Before their charm is writ

Along a liquid sky

Trembling to welcome it.

Notes, that with pulse of fire

Proclaim the spirit's desire,

Then die, and are nowhere--

My song be like an air!

 

Die, song, die like a breath,

And wither as a bloom;

Fear not a flowery death,

Dread not an airy tomb!

Fly with delight, fly hence!

'Twas thine love's tender sense

To feast; now on thy bier

Beauty shall shed a tear.

 

Robert Bridges

 

Redigerad 14 januari, 2007 av friend

[friend]

No Secound Troy

 

WHY should I blame her that she filled my days

With misery, or that she would of late

Have taught to ignorant men most violent ways,

Or hurled the little streets upon the great.

Had they but courage equal to desire?

What could have made her peaceful with a mind

That nobleness made simple as a fire,

With beauty like a tightened bow, a kind

That is not natural in an age like this,

Being high and solitary and most stern?

Why, what could she have done, being what she is?

Was there another Troy for her to burn?

 

 

Redigerad 21 januari, 2007 av friend

[Pocahontas]

Nämnde ordet Skogslycka i en annan tråd, så här beskriver Inga Lill den

Redigerad 21 januari, 2007 av Pocahontas

[Pocahontas]

Hittade inte ett, utan två st "Guldkorn" bland alla gamla böcker jag ärvt av farfar, 2 ex av denna boken som jag tänker läsa, utkom 1911.

 

 

För er som inte vet vem Dante var så kan läsa Här

Redigerad 21 januari, 2007 av Pocahontas

[friend]

11:e visan

Skulle jag sörja då vore jag tokot

 

Skulle jag sörja då vore jag tokot

fast än det ginge mig aldrig så slätt.

Lyckan min kan fulla synas gå krokot;

vakta på tiden, hon lär full gå rätt.

All världen älskar ju vad som är brokot,

mången mått liva som ej äter skrätt.

Olyckan växlar ju lika med lyckan,

allt, vad begynsel har, ändas en gång;

druckin man haver ej allestäds hickan,

lust följer gråten, gråt ändas i sång;

den som på sanningen pekar med stickan

kan lell lätt falla från sanningens spång.

 

Himmelens dagg plär på träden nerdugga,

men så snart jorden har gett dem nog saft

att de kunn` trotsa skyn,vem kan kullhugga

samma, när yxen ens har inte skaft?

Maskstungne kan man med fingrerna gnugga;

mången tror vunnit, vad ändlykten taft.

 

Dy lät man lyckan med olyckan strida,

intill jag ser, ho som vinner för mej

Ingen mått skjutshästen allt för hårt rida,

tröttar du honom, förtreter han dej;

Fast om en måste förföljelse lida,

modet blir fritt, när som kroppen är ej.

 

Dy skall mitt mod och blod osörgse vara,

Lasse räds varken hat, avund ell` tvång.

Ingen törs göra mer än han kan svara,

rätt måst (trots orätten) hava sin gång.

Fly med flit, vem som kan, slik olyckssnara,

fängsel gör längsel när lyckan är vrång.

 

Tänk min vän, att man för den skull mått liva

lustig, fast om det är mot ens behag.

Lyckan hon vandlar sig, kan sällan bliva;

vadan hon kom i går , går hon i dag.

Dy har jag hoppet, I lär en gång skriva,

att I, olycklig, är lustig som jag.

 

Lasse Lucidor

 

 

http://members.tripod.com/minata/bps_18_dec.html#v11

[friend]

"The most beautiful experience we can have is the mysterious. It is the fundamental emotion that stands at the cradle of true art and true science. Whoever does not know it and can no longer wonder, no longer marvel, is as good as dead, and his eyes are dimmed. It was the experience of mystery -- even if mixed with fear -- that engendered religion. A knowledge of the existence of something we cannot penetrate, our perceptions of the profoundest reason and the most radiant beauty, which only in their most primitive forms are accessible to our minds: it is this knowledge and this emotion that constitute true religiosity. In this sense, and only this sense, I am a deeply religious man... I am satisfied with the mystery of life's eternity and with a knowledge, a sense, of the marvelous structure of existence -- as well as the humble attempt to understand even a tiny portion of the Reason that manifests itself in nature."

 

 

[Landberg]

Vill man uppröra riktigt mycket idag,

ska man bara vara snäll.

- Thomas Di Leva

[Carlbo]

Ord.

 

Ett ord som en människa fäster sig vid

kan verka i oberäknelig tid.

 

Det kan framkalla glädje till livets slut,

det kan uppväcka obehag livet ut.

 

Ja, det påverkar livet på jorden,

Så slarva inte med orden.

 

Ord av: Alf Henrikson

[Carlbo]

Lyckans minut.

 

Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick,

att fjärdarna gnistra och jorden är varm

och himmeln utan en prick?

 

Vad är det för tid, vad är det för år,

vem är jag, vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn.

 

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst millioner år

på denna enda minut.

 

Erik Lindorm

[Carlbo]

Lyckans minut.

 

Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick,

att fjärdarna gnistra och jorden är varm

och himmeln utan en prick?

 

Vad är det för tid, vad är det för år,

vem är jag, vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn.

 

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst millioner år

på denna enda minut.

 

Erik Lindorm

478474[/snapback]

 

Jag har gjort musik till denna dikt men tyvärr så har jag den inte kvar

i datorn, efter en miss i samband med backup där allt försvann från

hårddisken, iTunes mappen, 18 GB bara dunstade bort.

Dessutom får man väl inte utan tillstånd ge ut musik till andras dikter.

 

Carlbo

Redigerad 27 januari, 2007 av Carlbo

[friend]

Nog får du tonsätta en dikt utan tillstånd.

Han inte hört annat.

Dock spelas den in måste du ge royalty till textförfattaren.

 

Skulle vara trevligt att höra din tonsättning av ovanstående dikt.

[Carlbo]

Nog får du tonsätta en dikt utan tillstånd.

Han inte hört annat.

Dock spelas den in måste du ge royalty till textförfattaren.

 

Skulle vara trevligt att höra din tonsättning av ovanstående dikt.

478562[/snapback]

 

Jag blir först tvungen att exporetera en midifil från det notskrivningsprogram

jag har, (Igor Engraver www.noteheads.com), sedan en hel del

flyttande mellan olika program innan jag har den tillbaka i iTunes mappen.

Eftersom jag förlorade 18 GB i missen vid backupen så dröjer det nog en tid

innan allt är klart. Jag måste ta det lite piano vid datorn, eftersom jag har

lite problem med el allergi. Det kommer nog att ta några månader innan

iTunes mappen är helt återställd.

 

Carlbo

[friend]

Lycka till med det.

Håll oss ajour.

[Carlbo]

Jag blir först tvungen att exporetera en midifil från det notskrivningsprogram

jag har, (Igor Engraver www.noteheads.com), sedan en hel del

flyttande mellan olika program innan jag har den tillbaka i iTunes mappen.

Eftersom jag förlorade 18 GB i missen vid backupen så dröjer det nog en tid

innan allt är klart. Jag måste ta det lite piano vid datorn, eftersom jag har

lite problem med el allergi. Det kommer nog att ta några månader innan

iTunes mappen är helt återställd.

 

Carlbo

478836[/snapback]

 

PS.

Dikten "Lyckans minut" hittade jag i Lasse Berghagens lilla utgåva av dikter

som han tyckte om, "Dikter i mitt hjärta".

 

Förutom denna dikt så har jag tonsat flera stycken till från denna bok.

Du måste ha kärlek, Det kom ett brev, Kväll i inlandet, Döden tänkte jag mig så,

En broder mer, Vid myren, Behåll dina rosor, Vi män, Han lyfte mig

Sedan gjorde jag musik till Berghagens två egna låtar, eftersom jag inte då visste

att han redan tonsatt dem. "Nu" och "Eken", men det tillåter nog inte Lasse B.

 

Jag har även tonsatt fyra dikter från Fänrik Ståls Sägner, men dom är så långa

så man orkar inte sjunga igenom alla verserna.

 

De dikter jag där tonsatt är: Fänrik Stål, Veteranen, Torparflickan och Soldatgossen.

 

DS.

[Pocahontas]

Har du bekymmer, tag då på dig ett par trånga skor, och du kommer inte att tänka på annat.

Redigerad 26 februari, 2007 av Pocahontas

[DCLXVI]

Små händer, svårt för att fatta.