Dagens Guldkorn

[friend]

Kära forum vänner.

 

Jag vill härmed starta en tråd

där vi kan dela med oss av det skrivna ordet,

med något som kan ge oss en litterär och själslig vitamin injektion.

 

Något som kan glädja, roa , stimmulera

och som kan sprida textmässiga rosor

och ge oss ett leende på våra läppar.

 

Dela med er av era favorit dikter och verser, ordspråk, tänkvärda ord

eller kanske en kort historia.

 

Humor är bra,

men tänk på att tråden

är en tråd för njutbar läsning och reflektion.

 

Ordet är fritt....

[friend]

Jag tänkte själv bidra med en dikt av

 

Dr Maya Angelou

 

Touched by An Angel.

 

We, unaccustomed to courage

exiles from delight

live coiled in shells of loneliness

until love leaves its high holy temple

and comes into our sight

to liberate us into life.

 

Love arrives

and in its train come ecstasies

old memories of pleasure

ancient histories of pain.

Yet if we are bold,

love strikes away the chains of fear

from our souls.

 

We are weaned from our timidity

In the flush of love's light

we dare be brave

And suddenly we see

that love costs all we are

and will ever be.

Yet it is only love

which sets us free.

 

 

Maya Angelou (1928 - Present)

 

Maya Angelou was born Marguerite Johnson in St. Louis, Missouri, on April 4, 1928.

She grew up in St. Louis and Stamps, Arkansas. She is an author, poet, historian, songwriter, playwright, dancer, stage and screen producer, director, performer, singer, and civil rights activist. She is best known for her autobiographical books:

All God's Children Need Traveling Shoes (1986),

The Heart of a Woman (1981),

Singin' and Swingin' and Gettin' Merry Like Christmas (1976),

Gather Together in My Name (1974), and

I Know Why the Caged Bird Sings (1969), which was nominated for the National Book Award.

 

Among her volumes of poetry are A Brave and Startling Truth (Random House, 1995),

The Complete Collected Poems of Maya Angelou (1994),

Wouldn't Take Nothing for My Journey Now (1993),

Now Sheba Sings the Song (1987),

I Shall Not Be Moved (1990),

Shaker, Why Don't You Sing? (1983),

Oh Pray My Wings Are Gonna Fit Me Well (1975), and

Just Give Me a Cool Drink of Water 'fore I Diiie (1971),

which was nominated for the Pulitzer prize.

 

In 1959, at the request of Dr. Martin Luther King Jr., Maya Angelou became the northern coordinator for the Southern Christian Leadership Conference.

From 1961 to 1962 she was associate editor of The Arab Observer in Cairo, Egypt, the only English-language news weekly in the Middle East, and from 1964 to 1966 she was feature editor of the African Review in Accra, Ghana.

She returned to the U.S. in 1974 and was appointed by Gerald Ford to the Bicentennial Commission and later by Jimmy Carter to the Commission for International Woman of the Year. She accepted a lifetime appointment in 1981 as Reynolds Professor of American Studies at Wake Forest University in Winston-Salem, North Carolina. In 1993, Angelou wrote and delivered a poem, "On The Pulse of the Morning," at the inauguration for President Bill Clinton at his request.

 

The first black woman director in Hollywood, Angelou has written, produced, directed, and starred in productions for stage, film, and television.

In 1971, she wrote the original screenplay and musical score for the film Georgia, Georgia, and was both author and executive producer of a five-part television miniseries "Three Way Choice." She has also written and produced several prize-winning documentaries, including "Afro-Americans in the Arts," a PBS special for which she received the Golden Eagle Award. Maya Angelou was twice nominated for a Tony award for acting: once for her Broadway debut in Look Away (1973), and again for her performance in Roots (1977).

Redigerad 18 december, 2006 av friend

[StoreBror]

Japansk dikt

 

 

Svår översättning med alla attributiva bisatser, men here goes nothing:

 

Likt sagyô-ljuden*

mitt i det fallande regnet

försvinner ditt paraply bort

 

 

(*= sa, shi, su, se, so)

[Pocahontas]

Innan man är riktigt säker på en sak, är man tvärsäker

[friend]

Du och jag och världen

 

Fråga inte vem du är och vem jag är

och varför allting är.

Låt professorerna utreda,

de har betalt.

Ställ hushållsvågen på bordet

och låt verkligheten väga sig själv.

Sätt på dig kappan.

Släck ljuset i tamburen.

Stäng dörren.

Låt de döda balsamera de döda.

 

Här går vi nu.

Den som har de vita gummistövlarna

är du.

Den som har de svarta gummistövlarna

är jag.

Och regnet som faller över oss båda

är regnet.

 

Verner Aspenström

[Pocahontas]

*Två herrar från gamla goda Götabanken talade om förnyade internationella kontakter strax efter namnbytet till GOTA BANK med orden: "Dear friends, we are the same guys as before although we have lost our pricks."

[Kayano]

Måste det va långa dikter?

 

Annars har jag ett kort citat från en känd sång, gissa vilken! Rätt svar ger vinnaren äran över att ha svarat rätt..

 

"Freedom is just another word for nothing left to loose"

[Justitia]

*Två herrar från gamla goda Götabanken talade om förnyade internationella kontakter strax efter namnbytet till GOTA BANK med orden: "Dear friends, we are the same guys as before although we have lost our pricks."

452463[/snapback]

 

[friend]

Kort é gott.

 

:::::::::::::::

 

I Gibraltar sund

Jag drunknade en stund

 

Sen for jag till Marocco

 

Camán

[friend]

Passande titel för denna dag.

 

Erik Lindegren

 

Snöflöjt

Tiden snöar från trädet

dalen svävar i djupet

spåret lockar vid källan

såret bär kransar av snö

 

Rösterna sover i dalen

sekunderna vilar så fjärran

så fjäran långt från varandra

som dansande bort med en annan

 

hartassar doppas vid källan

minuterna andas så fjärran

år som är flingornas segel

så fladdrande utan skepp

 

mitt varglopp glider på kransar

källan dricker snö

trädet är utan himmel

såret är utan sår

 

jag själv är mitt eget byte

jag flydde med alla spåren

snart är väl trädet fjärran

snart går väl tid i tö.

 

ur Vinteroffer

[Pocahontas]

Ordets egentliga förstånd

 

I skymningen af sänkta rullgardiner

Låg på sin sotsäng, gamle Truls.

En doktor satt bredvid och tummade på hans puls

Och tolkade med eskulapska miner:

"Nu är din stund för handen, Truls! "

 

Den sjukes fromma hustru stod nära vid hufvudgärden....

"Ack, himmel" ropte Truls, "jag far den sista färden"

"Och lämnar dig, min skatt......o, stund så smärtefull! "

 

´Min ängel´, sade frun, sörj inte för min skull!.....

"Hvad nu, din dumma gås....jag mente mitt schatull! "

Röt gubben till....och for ur världen

 

Anna Maria Lenngren (1795)

[friend]

Ordets egentliga förstånd

 

I skymningen af sänkta rullgardiner

..................

Röt gubben till....och for ur världen

 

Anna Maria Lenngren (1795)

453601[/snapback]

 

[friend]

Måste det va långa dikter?

 

Annars har jag ett kort citat från en känd sång, gissa vilken! Rätt svar ger vinnaren äran över att ha svarat rätt..

 

"Freedom is just another word for nothing left to loose"

452473[/snapback]

 

My and Bobby McGee

By Kris Kristoffersson

 

 

Kontrar med:

 

-I've got great a christall ball, he said.

and I snatch it from his hand.

 

Med och av vem?

[Telly82]

"Freedom is just another word for nothing left to loose"

452473[/snapback]

"FREE IS WHEN YOU DON'T HAVE TO PAY FOR NOTHING OR DO NOTHING

WE WANT TO BE FREE FREE AS THE WIND"

http://www.seeklyrics.com/lyrics/Frank-Zap...n-Age-Wind.html

[Pocahontas]

När

 

När skall du komma, sälla tid,

Då världen icke mer i strid

För våld och agg och tvedräkt blöder;

När flyr de grymma villors här,

Som hatets afgrundslåga när

Bland jordens åbor, mina bröder?

 

Du hopp om detta ljusets dar,

Som länge världen gäckar har

Med aning om en allmän lycka,

När skall du din fullbordan nå,

När ska män´skan mod och styrka få

Att bindeln från sitt öga rycka?

 

 

Anna Lena Lenngren

f 1755- d 1817

[Pocahontas]

Mer av Anna Maria

 

[friend]

The Haw Lantern

 

The wintry haw is burning out of season,

crab of the thorn, a small light for small people,

wanting no more from them but that they keep

the wick of self-respect from dying out,

not having to blind them with illumination.

 

But sometimes when your breath plumes in the frost

it takes the roaming shape of Diogenes

with his lantern, seeking one just man;

so you end up scrutinized from behind the haw

he holds up at eye-level on its twig,

and you flinch before its bonded pith and stone,

its blood-prick that you wish would test and clear you,

its pecked-at ripeness that scans you, then moves on.

 

By Seamus Heaney

 

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Seamus_Heaney

[friend]

My soul is dark

My soul is dark - Oh! quickly string

The harp I yet can brook to hear;

And let thy gentle fingers fling

Its melting murmurs o'er mine ear.

If in this heart a hope be dear,

That sound shall charm it forth again:

If in these eyes there lurk a tear,

'Twill flow, and cease to burn my brain.

 

But bid the strain be wild and deep,

Nor let thy notes of joy be first:

I tell thee, minstrel, I must weep,

Or else this heavy heart will burst;

For it hath been by sorrow nursed,

And ached in sleepless silence, long;

And now 'tis doomed to know the worst,

And break at once - or yield to song.

 

 

Lord Byron

[friend]

Now all ye lovely people

I have to bid fare well

Couse now I shall retire

And in my bed I'll dwell

 

Till morning light come calling

Caressing our mother earth

To dreams and hopes and laughter

Again she will give birth

 

Camán

 

[Pocahontas]

 

Anna Maria Lenngren

Teckningen är gjord av Carl Larsson

[friend]

En dag om året

En dag om året borde alla låtsas,

att döden vilar i ett vitt schatull.

Inga stora illusioner krossas

och ingen skjuts för fyra dollars skull.

 

Världskatastrofen sover lugnt och stilla

emellan lakan på ett snyggt hotell.

Inget rep gör någon broder illa

och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

 

Inga män blir plötsligt sönderbrända

och ingen dör på gatorna just då.

Visst är det lögn det kan väl hända.

Jag bara säger: Vi kan låtsas så.

Stig Dagerman 23.2.54

[friend]

God jul

kära forum deltagare.

 

Dagens dikt blir självfallet lång och juliig.

 

TOMTEN.

 

Av Viktor Rydberg

 

Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

 

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

 

Står där så grå vid ladgårdsdörr,

grå mot den vita driva,

tittar, som många vintrar förr,

upp emot månens skiva,

tittar mot skogen, där gran och fur

drar kring gården sin dunkla mur,

grubblar, fast ej det lär båta,

över en underlig gåta.

 

För sin hand genom skägg och hår,

skakar huvud och hätta ---

»nej, den gåtan är alltför svår,

nej, jag gissar ej detta» ---

slår, som han plägar, inom kort

slika spörjande tankar bort,

går att ordna och pyssla,

går att sköta sin syssla.

 

Går till visthus och redskapshus,

känner på alla låsen ---

korna drömma vid månens ljus

sommardrömmar i båsen;

glömsk av sele och pisk och töm

Pålle i stallet har ock en dröm:

krubban han lutar över

fylls av doftande klöver; ---

 

Går till stängslet för lamm och får,

ser, hur de sova där inne;

går till hönsen, där tuppen står

stolt på sin högsta pinne;

Karo i hundbots halm mår gott,

vaknar och viftar svansen smått,

Karo sin tomte känner,

de äro gode vänner.

 

Tomten smyger sig sist att se

husbondfolket det kära,

länge och väl han märkt, att de

hålla hans flit i ära;

barnens kammar han sen på tå

nalkas att se de söta små,

ingen må det förtycka:

det är hans största lycka.

 

Så har han sett dem, far och son,

ren genom många leder

slumra som barn; men varifrån

kommo de väl hit neder?

Släkte följde på släkte snart,

blomstrade, åldrades, gick --- men vart?

Gåtan, som icke låter

gissa sig, kom så åter!

 

Tomten vandrar till ladans loft:

där har han bo och fäste

högt på skullen i höets doft,

nära vid svalans näste;

nu är väl svalans boning tom,

men till våren med blad och blom

kommer hon nog tillbaka,

följd av sin näpna maka.

 

Då har hon alltid att kvittra om

månget ett färdeminne,

intet likväl om gåtan, som

rör sig i tomtens sinne.

Genom en springa i ladans vägg

lyser månen på gubbens skägg,

strimman på skägget blänker,

tomten grubblar och tänker.

 

Tyst är skogen och nejden all,

livet där ute är fruset,

blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset.

Tomten lyssnar och, halvt i dröm,

tycker sig höra tidens ström,

undrar, varthän den skall fara,

undrar, var källan må vara.

 

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

[Hummel]

Midvinternattens köld är svår, tio små nissar i djup snö går.

Rävsax under täcket vitt, klipper nisse av på mitt.

Livsandan snabbt i honom tryter, strax i eget blod han flyter.

 

Nio små nissar i midnattstimma, traskar fram i månskensdimma.

Uggla hoar från sitt näste, istapp trillar tyst från fäste.

Nisse spetsas utav tappen, tomte ligger död på trappen.

 

Utanför dörren står gröten och ångar, åtta små nissars intresse den fångar.

Med stigande hunger de fatet nalkar, en stackars tomte på kanten halkar.

Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

 

Många springor stugan har, där sju tomtenissar in sig tar.

Katten bakom dörren ruva, slukar nisse med hull och luva.

Rester utav tomtehand, slickar misse bort från tand.

 

Sex små nissar mot julbordet ila, Snabbt de uppför bordsben kila.

Sista tomten över kanten hasar, tappar greppet och nedåt rasar.

Faller nedåt likt ett lod, mattan röd av tomteblod.

 

Tomtar fem i väldig iver, springer runt ty hungern river.

Nisse snubblar på sitt skägg, faller rakt mot knivens egg.

Liten nisse stackars saten, rinner ut i sillsalaten.

 

Fyra nissar har festat på sill, och nu de törsten sin släcka vill.

Mot glöggen de springer i samlad tropp, och tar för sig av drycken i varsin kopp.

Ner faller nisse i glögghett hav, likt skållad mandel hans skinn faller av.

 

Tre små nissar i granen sig svingar, mellan ljus och änglavingar.

Nisse sig för nära våga, strax han står i ljusan låga.

Doftar snart likt vidbränd stek, ångrar då sin ystra lek.

 

Två små tomtar omkring sig tittar, då en smällkaramell de hittar.

Nisse ner på den hoppar, men för detta ej den stoppar.

På tak, på golv, på gardin med frans, finns nu nisses hjärnsubstans.

 

Husbon stiger upp i natten, för att kasta lite vatten.

Under husbons tunga toffla, förvandlas nisse till krämig våffla.

 

Snön ligger vit lite här o var, inte en jävla tomte finns kvar.

 

/Okänd författare

 

God jul på er!

[friend]

Roisin Dubh (Black Rose)

(Lynott)

 

Tell me the legends of long ago

When the kings and queens would dance in the realm of the Black Rose

Play me the melodies I want to know

So I can teach my children, oh

 

Pray tell me the story of young Cu Chulainn

How his eyes were dark his expression sullen

And how he'd fight and always won

And how they cried when he was fallen

 

Oh tell me the story of the Queen of this land

And how her sons died at her own hand

And how fools obey commands

Oh tell me the legends of long ago

 

Where the mountains of Mourne come down to the sea

Will she no come back to me

Will she no come back to me

 

Oh Shenandoah I hear you calling

Far away you rolling river

Roll down the mountain side

On down on down go lassie go

 

Oh Tell me the legends of long ago

When the kings and queens would dance in the realms of the

Black Rose

Play me the melodies so I might know

So I can tell my children, oh

 

My Roisin Dubh is my one and only true love

It was a joy that Joyce brought to me

While William Butler waits

And Oscar, he's going Wilde

 

Ah sure, Brendan where have you Behan?

Looking for a girl with green eyes

My dark Rosaleen is my only colleen

That Georgie knows Best

 

But Van is the man

Starvation once again

Drinking whiskey in the jar-o

Synge's Playboy of the Western World

 

As Shaw, Sean I was born and reared there

Where the Mountains of Mourne come down to the sea

Is such a long, long way from Tipperary

 

[friend]

NÖJEN

Att nöjen är högst relativa

jag lärde mej tidigt förstå.

I Nykroppa mente man så:

- Vi har en och annan begravning

och tåget, att titta på.

 

Nils ferlin

Redigerad 26 december, 2006 av friend