This is me

[Mizhou]

Känns dumt att välkomna dej som varit här längre än de flesta.

Jag är väl inte auktoriserad, för jag själv har ännu inte blivit välkomnad, men det spelar ingen roll. Sånt känner man ju. Förmodligen beror det helt och hållet på mej själv. Jag är inte mycket för ritualer och konvenanser. Hoppar helst dessa och brukar gå rakt på sak istället.

371350[/snapback]

Har vi glömt bort dig? Sorry! Klart att du är välkommen!

 

Jag brukar uppskatta dina inlägg Mizhou för dina gedigna kunskaper (som jag själv saknar) och sättet att lägga fram dem, men också för din selektivitet. Inte mycket trams här inte   Du har en känsla för vad som är viktigt (för frågaren), och prioriterar det i dina inlägg. Du har väl varit tvungen att lära dej hushålla med din tid, och respekterar det hos andra.

371350[/snapback]

Tackar för det fina omdömet!

En del trams har det dock blivit, men du kanske har missat alla mina inlägg i Papperskorgen.

 

Jag vet inte om jag ska kommentera din kamp med myndigheter så värst mycket... Har själv ägnat stor del av mitt liv åt detta och har knappast några illusioner vad gäller kunskapsnivån och moralen inom socialen, rättsväsendet, m fl maktapparat. Det kunskapsfientliga och närmast psykotiska tillstånd som råder inom de flesta av samhällets maktsystem måste man genomskåda för att kunna hantera. Att få "rätt" är i det närmaste en omöjlighet (ger dessutom ingenting i sak), men jag har gått in för att få som jag vill. Det funkar mycket bra (faktiskt, he he); de är experter på att göra fel (i sin okunskap) och då går min metod ut på att utnyttja deras ursprungliga (och för länge sedan bortglömda) motivation till yrkesvalet, nämligen viljan att hjälpa dem som "har det sämre", eller rättare sagt "ÄR sämre". Det gäller bara att få dem att känna att DE är bättre. Väl där kan man styra dem med en hand...  Men nog om detta; höll på att trilla i fällan, som vanligt.

371350[/snapback]

Jag började snällt med diskussioner med socialen angående dessa ungdomar, men det har blivit alltmer att jag har ifrågasatt deras kompetens. Ett par gånger har jag till och med hotat med att anmäla dem. Jag hotar dock aldrig med våld eller så. Jag är alldeles för snäll för sånt. Dock kan jag vara elak mot dem, vilket framgår tydligt av de senaste mailen som jag skickade till en av handdläggarna där. Tyvärr är jag sådan att jag alltför lätt tappar tålamodet, och vräker ur mig precis vad jag känner. Kanske inte det bästa om man vill få med sig dem på sin sida.

 

Jag har själv jobbat med div "urspårade" eller sjuka barn, ungdomar och även vuxna, så den delen i din presentation har jag inga problem med att förstå. Kör hårt!

371350[/snapback]

Min erfarenhet av urspårade barn och ungdomar är att det är otroligt lätt att få in dem på rätt spår, men jag måste ha lite resurser för att orka med. Min plånbok tål inte hur mycket som helst.

Sommaren 2005 kom två 14-åriga killar till mig och ville ha hjälp. De var båda mycket självdestruktiva, och var på väg att ta livet av sig båda två. Den ena hade skrivit ett avskedbrev till sin mamma, och gömt det på rummet. den andre hade rymt hemifrån, och ville absolut att jag iinte skulle tala om för hans föräldrar att han var hos mig. Det gjorde jag inte heller. Detta för att om jag hade svikit honom då, så hade han inte levt idag. Fram till början av förra sommaren var jag mycket god vän till hans föräldrar, men när han rymde hemifrån så hade vi redan blivit ovänner, och jag såg ingen som helst anledning att jag skulle vara lojal mot dem. Jag tog grabbens parti, och jag känner fortfarande att jag gjorde rätt, även om inte socialen håller med mig. Jag har bara min förtidspension att leva på, men jag klarade alldeles utmärkt av att hålla båda grabbarna med mat. De mådde bra den tid de var hos mig.

 

Den grabben, vars föräldrar jag var kompis med i flera års tid, bor nu hemma. Den andra, som var hans kompis ett tag, bor nu i fosterhem, och honom berättade jag om i ett tidigare inlägg.

Han som nu bor i fosterhem var den första som sa att han ville bo hos mig, redan förra sommaren. Den andre uttryckte samma önskan i höstas.

[Kabo]

Här har det minsan skrivits och jag har inte hunnit med

Välkommen som aktiv!

[Mizhou]

Här har det minsan skrivits och jag har inte hunnit med

371367[/snapback]

Jag måste ju komma ikapp er andra. Även om jag har skrivit en hel del de senaste veckorn, så hra jag ett mycket lågt antal inlägg per, om man slår ut det på alla dagarna sedan jag registrerade mig.

 

Jag ligger också mycket långt efter er i antalet inlägg. Ja, jag vet att detta inte är en tävling om vem som kan få ihop flest antal inlägg, så betrakta det jag skrev som ett skämt.

Välkommen som aktiv!

371367[/snapback]

Tackar!

[no(s)witch]

Jag började snällt med diskussioner med socialen angående dessa ungdomar, men det har blivit alltmer att jag har ifrågasatt deras kompetens. Ett par gånger har jag till och med hotat med att anmäla dem. Jag hotar dock aldrig med våld eller så. Jag är alldeles för snäll för sånt. Dock kan jag vara elak mot dem, vilket framgår tydligt av de senaste mailen som jag skickade till en av handdläggarna där. Tyvärr är jag sådan att jag alltför lätt tappar tålamodet, och vräker ur mig precis vad jag känner. Kanske inte det bästa om man vill få med sig dem på sin sida.

371360[/snapback]

 

Näe, kanske inte det allra bästa. Det är alldeles för vanligt reaktionsmönster hos socialens klienter; de har försvar mot sånt, färdiga strategier. Än värre, det är ofta kanske bara det de verkligen kan. De lägger per automatik klientens iskna reaktioner honom till last, och ser inte sambandet i sitt eget agerande. Visst går det att anmäla till länsstyrelsen, men sånt tar tid och kraft från viktigare saker. Många "hjälpare" ser dessutom en anmälan som ett tecken på att de gjort ett riktigt (bra) jobb, en fjäder i hatten i personalrummet.

 

Jag undviker att hamna i ställningskrig med tjänstemän. Har erfarit att, om man verkligen vill ha något uträttat, bör man öht inte betrakta dem som tjänstemän, utan istället som _personer_, skapa en relation som med fördel bygger på deras överlägsna möjligheter och erfarenheter. Få dem att vilja göra en behjärtansvärd insats, att verkligen tända på projektet. Det är ju enskilda tjänstemän/utredare som lägger fram ärenden för beslut hos nämnderna; en engagerad och entusiastisk _person_ argumenterar på helt annan nivå än en som bara är formell och korrekt.

 

Summa summarum: att vara personlig; se dem som tänkbara bundsförvanter; erkänna sina egna ev misstag; inge dem känslan av att projektet verkligen ger dem möjlighet att uträtta något av värde (stoort); få dem att känna sej delaktiga (helst som initiativtagare till idén) samt värda att ha en sån klok _rådgivare_ som du (*)

 

Det är ju så man styr världens riken, har alltid gjort.

 

Nån kanske tycker att jag är cynisk? Kanske det, men jag vet att det fungerar. Nästan till 100 %.

 

* Skulle du, mot förmodan, få att göra med en riktig vettig "hjälpare", så kan du naturligtvis bortse från ovanstående dravel. Då kan du med fördel vara precis som du är

[Mizhou]

Näe, kanske inte det allra bästa. Det är alldeles för vanligt reaktionsmönster hos socialens klienter; de har försvar mot sånt, färdiga strategier.

371634[/snapback]

Tack för ditt svar!

 

Det behövde jag verkligen, för att sätta mig på rätt spår igen.

 

Jag är lite för trött nu, för att kommentera allt du skrev, så jag tar det i morgon, eller så.

Solbrillorna ovan är inte för att jag är så cool, utan för att ni ska slippa se påsarna under mina ögon.

[Andreas Leijon]

En öppen och engagerande presentation. All cred i världen i för det!

Stort välkommen, lite sent omsider!

[Eda]

Jag tog alltså ett steg i taget med dem, och ca 60 grabbar hemifrån var det som vågade sig upp i den stora vertrampen, som hade ca 3.70 i fallhöjd. Nu är den rampen riven och de har just byggt en ny, men den har jag inte måtten på än.

Tack för introt! Jag har inte varit där än, men nya verten i Frysen är nog betydligt större då detta är trenden i allmänhet för vertramper.

[Mita]

Läste bara för några dagar sedan en artikel om att det fanns "bot" mot ADHD, och det var något med kosten, djäklar att jag inte sparade den..men det var något som det var brist på i kroppen och denna kosten gav avsevärd effekt...minns inte var jag läste det 

371246[/snapback]

 

 

 

http://www.vitaviva.com/sv/Health/Health_I...etails.367.aspx

[Pocahontas]

Nej inte den, i.o.f.s intressant. Det jag läste var bara 14 dagar sedan en nyskriven artikel,,

[Mita]

Nej inte den, i.o.f.s intressant. Det jag läste var bara 14 dagar sedan en nyskriven artikel,,

371650[/snapback]

 

Det jag länkade handlar ju just om kosten för adh-barn och gäller givetvis vuxna också, det är ju inget nytt att det handlar om kosten!

[Pocahontas]

förstår

[Spynx]

Trots att vi pratat en del via Skype och MSN så fick jag veta saker om dig som jag inte visste förut.

 

Välkommen, även ifall att det är lite sent

[Mizhou]

Jag började dock inte med datorer 1979

371165[/snapback]

Eftersom man inte kan ändra, så får jag citera mig själv, och lägga till ändringen i ett separat inlägg. Naturligtvis skulle det ha stått "Jag började dock inte med datorer förrän 1979".

[Mizhou]

En öppen och engagerande presentation. All cred i världen i för det!

Stort välkommen, lite sent omsider!

371638[/snapback]

Tackar! Roligt att få en kommentar av självaste chefredaktören för MacWorld!

[Mizhou]

Tack för introt! Jag har inte varit där än, men nya verten i Frysen är nog betydligt större då detta är trenden i allmänhet för vertramper.

371642[/snapback]

Ja, den är nog större. De höll på att bygga till ytterligare en skatehall i vintras. Förut var det EN hall, med streetbana, vertramp och miniramp. I den gamla hallen är det bara streetbana, som har blivit mycket större. Sedan har de byggt en ungefär lika stor hall till, med ramper. Det behövdes verkligen. Tyvärr har jag inte varit inne och åkt alls i den nya hallen. Jag har inte ens sett den än.

Den skulle bli klar ungefär en vecka efter att jag var där

 

Jag var på Fryshuset då i ett helt annat ärende, för ett möte med Lugna Gatan, och passade på att sticka ner till skatehallen för att se om det var någon där man kände igen. Killen som satt i kassan var ny för mig, och jag frågade efter de andra killarna som i vanliga fall har suttit där, när jag varit nere och tränat grabbarna, eller åkt själv. Killen i kassan sa då att de var nere och höll på att färdigställa ramperna i den nya byggnaden, men jag gick aldrig ner och snackade med dem då.

 

Men jag får väl försöka ta mig in till stan något och kolla.

 

Eda: Hur kommer det sig att du inte har varit på Fryshuset då? Är det för långt att åka från Singapore, eller?

[Mizhou]

Trots att vi pratat en del via Skype och MSN så fick jag veta saker om dig som jag inte visste förut.

 

Välkommen, även ifall att det är lite sent

371981[/snapback]

Ja, nu vet du ju i alla fall lite mer om mig

 

Tack för välkomnadet!

[Eda]

Eda: Hur kommer det sig att du inte har varit på Fryshuset då? Är det för långt att åka från Singapore, eller?

372124[/snapback]

Ja, Stockholm ligger en rätt bra bit från Singapore.

 

Fryshuset (skatedelen) har för övrigt blivit ombyggd flera gånger. Första gången jag var där fanns det bara en vertramp och en kass miniramp inne i ett tält. Vi var där på vintern och visste inte hur man satte igång värmen så vi skatade i kylan, men det gjorde ingenting för rampen var så kul att åka i. Nästa gång jag var där så hade de byggt en j-a hall inne i jättehuset strax intill. Därinne fanns det ett stort kul minirampkomplex, en bred asskön vertramp samt en streetyta med halt trägolv. Denna hall fanns i flera år och byggdes om sporadiskt. Efter detta flyttade hela fryshuset till nya lokaler. Tyvärr så anser jag att hela skatedelen blev rejält nedgraderad iom denna flytt då åkytan blev rejält mindre. Denna hall stod i många år dock, till den ombyggnad du talar om påbörjades för något år (?) sedan. Den nya hallen verkar vara riktigt bra, enligt de bilder jag sett. Överhuvudtaget så verkar skatescenen i Stockholm ha satt rejält med fart efter många halvdöda år. Grattis Stockholmare!

 

Edit: Glömde säga att jag har åkt flera gånger i alla versioner av fryshuset, förutom den senaste. Favoriten är fortfarande Version 2 (inne i komplexet), men vi får väl se om det ändras nu efter ombyggnaden.

[Mizhou]

Ja, Stockholm ligger en rätt bra bit från Singapore. 

 

Fryshuset (skatedelen) har för övrigt blivit ombyggd flera gånger. Första gången jag var där fanns det bara en vertramp och en kass miniramp inne i ett tält. Vi var där på vintern och visste inte hur man satte igång värmen så vi skatade i kylan, men det gjorde ingenting för rampen var så kul att åka i. Nästa gång jag var där så hade de byggt en j-a hall inne i jättehuset strax intill. Därinne fanns det ett stort kul minirampkomplex, en bred asskön vertramp samt en streetyta med halt trägolv. Denna hall fanns i flera år och byggdes om sporadiskt. Efter detta flyttade hela fryshuset till nya lokaler..

372126[/snapback]

Ja, det första Fryshuset låg borta vid Danvikstullsbron nästan, och hade i början ett tennistält nere på kajen. Nu ligger det vid Gullmarsplan, och jag håller med om att det var trång i den gamla hallen. Speciellt sedan de rev det provisoriska tältet utanför, där de hade en minramp och en spine. Då blev bara den "stora" lilla hallen kvar. Nu är det dock endast street i den hellen, och alla ramper står i den nybyggda, så nu är läget annorlunda. Jag var där under ombyggnaden ivintras, och kollade in i den gamla hallen, men gick aldrig ner och kollade den nya hallen. Jag funderade på att gå ner och morsa på Steven, som han i kassan sa arbetade i den nya hallen då, men gjorde aldrig det. Om du åker in någon gång så kan du hälsa Steven och Kasper från Danne och Ösmogänget.

 

Jag tror att de aldrig kan glömma bort oss, så många medlemmar som de fick ifrån lilla Ösmo på den tiden.

[Jerry]

jag har en kompis som jobbade som persolig assistent till en kille med

ADHD, och som tog killen till hans fotbolls och hockeyträningar med mera, vilket

sällan funkade bra, han fick utbrott och bråkade med lagkamrater.

 

En dag var träningen inställd så han tog killen till skatehallen i göteborg.. och vilken förbättring det blev för den lilla killen! han kämpade och kämpade med brädan, visst, han fick utbrott fortfarande, men han kunde lixom bara skylla på sig själv, inga lagkamrater. när han kom hem var han trött

och la sig att sova helt lugnt. hans föräldrar var helt förbluffade..

 

Efter det så la dom ner hockeyn och fotbollen, sen var det skate för hela slanten, hans föräldrar var helt överlyckliga...

 

Har oxå vart på en hel del va dom olika versionerna av fryshuset, dock inte den senaste.

casper och steven känenr jag bra, vi träffades sist nere i malmö för ett par veckor sen på en stor skatetävling, ser jag dom ska jag hälsa!

[Mizhou]

jag har en kompis som jobbade som persolig assistent till en kille med

ADHD, och som tog killen till hans fotbolls och hockeyträningar med mera, vilket

sällan funkade bra, han fick utbrott och bråkade med lagkamrater.

 

En dag var träningen inställd så han tog killen till skatehallen i göteborg.. och vilken förbättring det blev för den lilla killen! han kämpade och kämpade med brädan, visst, han fick utbrott fortfarande, men han kunde lixom bara skylla på sig själv, inga lagkamrater. när han kom hem var han trött

och la sig att sova helt lugnt. hans föräldrar var helt förbluffade.. 

372222[/snapback]

Jo, jag har många liknande erfarenheter. Lagsporter brukar sällan fungera bra för ungar med ADHD, DAMP, AS med mera. Det gör dem bara frustrerade.

Det var också en orsak till att jag började med skate, och sedan har jag också tränat kampsport som också är mycket bra. Vidare så är alla andra extremsporter bra, såsom bergsklättring, fallskärmshoppning med mera. För attt inte glömma bort motorsporterna.

[Eda]

Jo, jag har många liknande erfarenheter. Lagsporter brukar sällan fungera bra för ungar med ADHD, DAMP, AS med mera. Det gör dem bara frustrerade.

Det var också en orsak till att jag började med skate, och sedan har jag också tränat kampsport som också är mycket bra. Vidare så är alla andra extremsporter bra, såsom bergsklättring, fallskärmshoppning med mera. För attt inte glömma bort motorsporterna.

372227[/snapback]

Sedär, en själsfrände! Det låter som om jag också har en mild släng av samma sak. Jag har aldrig gillat lagsporter, men känt en stark dragning till äventyrssporterna. Jag har även försökt träna kampsport, men blev frustrerad över en massa tramsiga ritualer och slutade. Motorsport har jag aldrig provat, annat än go-cart på sommarland, dock.

[Jarting]

Välkommen får man väl säga då

[Mizhou]

Sedär, en själsfrände! Det låter som om jag också har en mild släng av samma sak.    Jag har aldrig gillat lagsporter, men känt en stark dragning till äventyrssporterna. Jag har även försökt träna kampsport, men blev frustrerad över en massa tramsiga ritualer och slutade. Motorsport  har jag aldrig provat, annat än go-cart på sommarland, dock.

372339[/snapback]

Det är många inom både extremsporten och IT-braschen som skulle kunna få dessa diagnoser. Det finns många som ifrågasätter dem, och jag kan delvis hålla med. Det är nämligen så att istället för diagnos på ADHD, så skulle man lika gärna kunna se det som en personlighetstyp. Tyvärr lever vi idag i ett samhälle som inte alls passar denna personlighetstyp. Ta till exempel de två mest kända äventyrarna, varav en tyvärr inte lever längre, så skulle de förmodligen aldrig klarat av ett nio-till-fem-jobb på ett kontor. Vissa är mer aktiva, och vill ha mer rörliga jobb.

 

Jag önskar bara att fler med ADHD och dylikt fick chansen att bli duktiga, inom till exempel extremsport eller så. Det vore också bra om vi blickade bakåt lite i tiden, till då hantverkare var respekterade yrkesgrupper. Många skulle må bättre av sådana jobb, än att tvingas sitta på ett kontor.

 

För några år sedan snackades det om att alla människor kunde delas in i A- respektive B-människor. Den ena gruppen var de som kunde sitta på kontor och liknande. Den andra gruppen var de som var mer aktiva, och ständigt jagade kickar. T.ex sådana som utövar extremsporter, eller springer maraton. Många tror att det är för adrenalinkickarna, men det är inte hela sanningen. Det är så att vi som har dessa diagnoser har mindre serotonin än andra, och lättare blir deprimerade. Hård fysisk aktivitet påverkar nivån av serotonin positivt, och även nivån av dopamin och naturligtvis adrenalin.

 

Utöver adrenalinkickar, så blir vi alltså mindre deprmierade, och får lättare att koncentrera oss. Vi mår bättre helt enkelt. Asperger syndrom och ADHD och de andra närliggande diagnoserna kallas ofta för nördsyndrom, eftersom många inom IT-branschen har dessa diagnoser. Där är det närmast en tillgång att ha en sådan diagnos. T.ex i Silicon valley så är det så många som 98% som har dessa diagnoser, och det är bara den typen av människor som klarar av att sitta framför en dator 24 timmar i sträck. "Vanliga" människor skulle inte jobba alls under sådana förhållanden. Det är en del "nördar" som åstadkommer stora saker inom it-världen, genom att stänga in sig i ett litet rum, och sedan sitta där och programmera i en vecka.

 

Många sitter dessutom hellre uppe på nätterna och programmerar, eftersom det är mindre störande moment i omgivningen då. Det blir alltså lättare att hålla koncentrationen.

 

Man ska alltså inte betrakta det som ett "fel" eller som en sjukdom att ha ADHD eller AS. Det finns många positiva saker med det också, och det är därför jag är tveksam till medicinering för alla. Jag vill helt enkelt inte bli "botad". Jag vill ju bara vara den jag är, och bli respekterad för det, precis som alla andra.

 

Det vore bättre att delvis anpassa samhället, så att fler kan plugga och arbeta utefter "sina" förutsättningar. Tyvärr har sossarna och fackföreningarna gjort upp om en massa lagar, som från början var tänkta att bli något positivt. Arbetstidslagen t.ex kom väl till för att ingen arbetsgivare ska kunna tvinga någon att jobba 16 timmar per dygn, och om man blir tvungen att jobba övertid så ska man ha övertidsersättning. OB-tillägg betalas ut för obekväm arbetstid. Tyvärr har detta blivit helt fel. Bekväm arbetstid är det som vi kallar normal kontorstid, men VEM säger att den är bekväm för MIG?

 

Om jag och en med likvärdiga kvalifikationer söker en programmerartjänst, så får den andre jobbet, eftersom han kan jobba dagtid. Inte för att jobbet blir bättre gjort på dagtid, utan för att det blir billigare för arbetsgivaren. Den adndre sitter på kontoret mellan 9 på mogonen och 17 på kvällen. Jag har svårt att koncentrera mig i en kontorsmiljö, där det hela tiden händer en massa saker. Jag skulle kanske kunna göra samma jobb, men jobba från 21 på kvällen till 5 på morgonen. Tyvärr måste arbetsgivaren då betala OB-tillägg till mig, enligt arbetdstidslagen och alla avtal.

 

Jag tycker inte att det är fackets eller politikernas sak att avgöra vad som är bekväm respektive obekväm arbetstid. Det vill jag bestämma vad som är bekvämt för mig. Säg att jag skulle göra samma jobb på tider som passar mig, som den andre killen gör på dagtid, utan att arbetsgivaren betalar mer. Då skulle jag ha betydligt bättre chans på arbetsmarknaden.

 

Dessutom finns det många med dessa diagnoser som dessutom har social fobi, och tycker det är obehagligt att vistas bland mycket folk. Det kan vara mycket jobbit för dem att ta sig till och från jobbet i rusningstrafiken. Om man lättade lite på fackets makt, så skulle många, som idag är förtidspensionerade, kunna komma ut i arbete. Självklart ska någon som normalt jobbar dagtid, ha OB-tillägg om han tvingas jobba över till sent på kvällarna. På samma sätt vill ja ha detta OB-tillägg om jag tvingas stanna kvar tills fram på förmiddagen.

 

En annan positiv sak med att alla inte behöver åka till och från jobbet i rusningen, ä att det blir mindre trångt på gatorna, och det blir inte heller lika stressigt i samhället. Det blir mindre förseningar i kollektivtrafiken osv. Det finns alltså många samhällsekonomiska vinster med att minska fackens makt.

 

Facken ska inte tillsammans med sossarna stifta lagar. de ska hålla sig till avtal, och även där bör de dra ner lite. de ska naturligtvis se till att ingen blir utnyttjad av sin arbetsgivare, och att ingen behöver jobba mer än 8 timmar om dagen osv, men jag tycker att den enskílde arbetstagaren borde få mer att säga till om.

 

Eda: Se även mina inlägg i tråden om valet 2006. Där skriver jag också en del om skolan, bland annat. Där finns en förklaring till varför så många med t.ex DAMP och AS inte tycker om skolan (framförallt handlar det om ämnet idrott). Naturligtvis finns det även andra orsaker än de jag skrev om där, till att man inte gillar lagsporter.

[Mizhou]

Välkommen får man väl säga då  

372840[/snapback]

Tackar Jarting!

[lotpot]

Jag ser att du får mycket gensvar för på din pres. Jag vet precis vad du talar om och känner igen allt det som du beskriver om att bli bemött på ett speciellt sätt av t.ex socialtjänsten.

Dessa myndigheter verkar snarare ägna sig åt polisiär verksamhet i form av försvårande och avog inställning till hjälpbehövande.

De skall stoppas undan så de inte hörs eller syns så billigt som möjligt. Att de inte får vård eller kommer till ett ställe där folk har rätt kunskaper spelar minddre roll, bara det är billigt.

 

Det är så förbannat frustrerande att bli bemött på detta sätt i vårt annars fina land.

Psyk o missbruksvården har verkligen fallit i Sverige. Vi har bland de högsta talen för dödlighet bland exempelvis heroinister i Europa. 400 dog under 2005 i sverige.

1200 dog i Tyskland (som har 90miljoner inv). Sen står svenska delegater på olika konferenser och säger att den svenska modellen är bäst i världen. Usch skäms säger jag.

 

Jag känner att det drar iväg och jag ska inte bli långrandig utan önska dig lycka till med ditt arbete med dessa människor som såväl behöver såna som du.

Kör hårt kompis och lycka till

Mvh / Inge