"I'm lovin' it"

[Axelman]

Och det där med skattefinansierad sjukvård: Försök inte komma med såna där löjliga attacker. Såna brukar man bara få höra från MUF:are som inte har några riktiga argument. Naturligtvis kan allting bli bättre. Men grundtanken att alla ska bekosta varandras vård är så sund som den kan bli.

I Sverige finns, trots alla tecken på att det är felaktigt, ett antagande om att en verksamhet automatiskt blir noblare, mer effektiv och kvalitativt bättre om den finansieras via skattsedeln och drivs av stat/landsting/kommun. Sedan finns det marknadsidioter som gör samma tankevurpa baklänges, och hävdar att allt blir bättre bara det blir privat.

 

För det första - det finns inte någon motsättning mellan skattefinansiering och att driva en verksamhet i privat regi. Gott om friskolor och daghem visar det.

 

För det andra - att vi gemensamt bekostar vården kräver inte betalning via skattsedeln. Du och jag är med och betalar när andra krockar, när andras villor/lägenheter brinner upp, et c. Det är en försäkring helt enkelt.

 

Vi har världens högsta/näst högsta skattetryck. Under 30 år har vi ständigt höjt skatterna. Under samma period har vi halkat efter omvärlden i levnadsstandard. Det är en myt att vi skulle ha världens bästa skola eller världens bästa vård. Om det finns ett samband mellan höga skatter och välfärd, och det kan kanske diskuteras, så ser det i varje fall inte så enkelt ut som att högre skatter automatiskt leder till bättre välfärd. Om man då är intresserad av att få bättre välfärd borde man vara öppen för att diskutera hur man når dit. Sponsring kanske kan vara en väg. Men den typen av diskussioner är omöjliga, för de senaste 50 åren har den politiska makten etablerat "högre skattetryck ger bättre välfärd" som en sanning som inte får ifrågasättas.

 

Jag tycker det är lite märkligt.

Håller med ärade kamrat Holmlöv.. I vårt landsting i Dalarna finansierar man en mindre symfoniorkester!! Med motiveringen att man mår bra av kultur... Min gissning är att flertalet inlagda på sjukhuset mår sämre av orkestern än av behandlingen.. (w00t) Men det är ju så att överheten bestämmer det som är gött för egen del.... OM man nu ska finansiera kultur för massan skulle man ju sparka symfonin och anställa ett dansband och ett hårdrocksband istället och få mycket pengar över till att låna in en symfoni från Stockholm vid lämpliga tillfällen....

 

Demokratins problem är ju att fördela underskottet så att det blir minsta möjliga skäll, altså är det de svaga som får betala... Vi har ju snart Sveriges högsta skattetryck nu när både kommun och landsting chockhöjer med 1.30 tillsammans, det ni! Men inte blir det bra för det... Då kanske man ska vara glad att man har fått del av storstadens välsignelser (= McD ) och hålla käften, för det blir väl inte bättre än så här....eller?

[Nils Holmlöv]

[Cuba har en väldigt bra sjukvård, bl.a. så är barnadödlighetstalen bland de lägsta i världen, rätta mig om jag har fel men inte finns det väl privata alternativ till den statliga sjukvården på Cuba?

 

Nu säger jag inte att Cubas modell är den rätta, även fast det är coolt med bilar från 69 och salsa, men den är ett bevis på att skattefinansierad sjukvård faktiskt kan funka.

Jag vet inte om jag kan hålla med om att det är ett särskilt starkt bevis. Det går ju inte att överföra erfarenheterna från Cuba på något demokratiskt land. Rätta mig gärna om jag har fel, men det är väl inte särskilt mycket på Cuba som "fungerar" i västerländsk mening, bortsett från just sjukvården?

 

För övrigt har ju Sverige lägst barnadödlighet i hela världen, vilket säger en del om hur relevant barnadödlighet är som mått på vårdkvalitet.

[Macus]

Eftersom jag inte vill ta för mycket av redaktörens tid i anspråk (han måste ju hinna med att göra nästa numret av MacWorld), så nöjer jag mig med att konstatera två saker:

 

1. Att jämföra sjukförsäkringar med hemförsäkringar är ytterst cyniskt. Om man har en medfödd sjukdom så kan man aldrig vare sig få en privat sjukförsäkring eller kanske jobba ihop tillräckligt med resurser för att bekosta sin egen sjukvård. Vi måste vara beredda att betala för våra medmänniskors behov av sjukvård och omsorg. Och den skall inte vara baserad på välgörenhet och rika människors eventuella samvete.

 

2. Givetvis måste politikerna (våra företrädare i beslutande församlingar) i första hand prioritera vård, skola och omsorg när resurserna tryter. Att vi hellre sparar in på psykvården men har råd att bygga ishallar i nästan varje kommun är en stor skandal.

 

PS. Grillat är godare.

[Balooba]

Hellre vacker, rik och frisk

än ful, fattig och sjuk!

 

Så lär det nog bli även framledes!

Jag är normalt sett emot sammanslagningar av företag, där man tror att ju större desto bättre, men när det gäller Landstinget tror jag på den modellen. Om vi inte kan lägga ner det så gör det istället centralicerat. En bataadministration som fördelar ut standardiserade sjukvårdsblock/moduler över landet. En Göteborgare kräver väl inte annan vård än en Pitebo? Låt sen läkarna läka istället för att administrera, mycke dötid skulle kunna sparas in!

 

Macus konstaterade träffande: Grillat är godare.

Vill t.o.m påstå: Grillat är godast!

[peth]

Macus konstaterade träffande: Grillat är godare.

Vill t.o.m  påstå: Grillat är godast!

Egengrillade är absolut godast

[Macus]

Hellre vacker, rik och frisk

än ful, fattig och sjuk!

 

Så lär det nog bli även framledes!

Jag är normalt sett emot sammanslagningar av företag, där man tror att ju större desto bättre, men när det gäller Landstinget tror jag på den modellen. Om vi inte kan lägga ner det så gör det istället centralicerat. En bataadministration som fördelar ut standardiserade sjukvårdsblock/moduler över landet. En Göteborgare kräver väl inte annan vård än en Pitebo? Låt sen läkarna läka istället för att administrera, mycke dötid skulle kunna sparas in!

 

Macus konstaterade träffande: Grillat är godare.

Vill t.o.m  påstå: Grillat är godast!

>>Balooba

Sammanslagningar av landsting har genomförts i bl a Skåne och Västra Götaland. Tidigare så stred man rätt friskt om fördelningen av kostnaderna mellan landstingen. Bl a så var man inte helt överens om hur den högspecialiserade sjukvården skulle prissättas.

 

Men det finns också helt andra problem som uppstår när man ska leda en sån stor organisation som hela Västra Götaland sjukvård utgör.

Ska man acceptera att betala för dyr timanställd personal när det uppstår personalbrist?

Är det rätt att lägga ner sjukhus på vissa orter och kräva att medborgarna ska åka långa sträckor för att t ex föda barn?

 

o s v.

[peth]

[Cuba har en väldigt bra sjukvård, bl.a. så är barnadödlighetstalen bland de lägsta i världen, rätta mig om jag har fel men inte finns det väl privata alternativ till den statliga sjukvården på Cuba?

 

Nu säger jag inte att Cubas modell är den rätta, även fast det är coolt med bilar från 69 och salsa, men den är ett bevis på att skattefinansierad sjukvård faktiskt kan funka.

Jag vet inte om jag kan hålla med om att det är ett särskilt starkt bevis. Det går ju inte att överföra erfarenheterna från Cuba på något demokratiskt land. Rätta mig gärna om jag har fel, men det är väl inte särskilt mycket på Cuba som "fungerar" i västerländsk mening, bortsett från just sjukvården?

 

För övrigt har ju Sverige lägst barnadödlighet i hela världen, vilket säger en del om hur relevant barnadödlighet är som mått på vårdkvalitet.

Det jag ville få fram var att ett land som år 2000 la 186 dollar per innevånare på sjukvård (jmfr. USA: 4499 dollar per innevånare) klarar av att hålla en imponerande hög standard vad gäller statlig sjukvård.

Dessutom så lever medelcubanen längre än medelamerikanen. Man kan visserligen inte mäta livskvalité i medellivslängd, men livskvalité går inte att mäta i antalet McDonaldsrestauranger per capita heller.

[lasson]

Om vi tar hjälp till tredje världen som exempel. Även om vi satsade hela Sveriges BNP skulle det inte räcka för att lösa ens bråkdelen av de problem som finns i t ex Afrika.

"tredje världen" behöver inte pengar... de behöver att vi ger dem en jämn spelplan. Annars blir u-landsstöd samma funktion som med McDonalds miljöanpassning, en publikfriande chimär. Men i Cancun vågade äntligen många fattiga stå samlade och stå upp mot förtrycket. De föll inte till föga för EUs och USAs skrämselpropaganda och unileterala förhandlingstaktik. Det är stort, för det är första gången, första gången som de fattigare länderna vågade säga, "vi är lika mycket värda som ni".

 

edit: språkpolisen

[Balooba]

"vi är lika mycket värda som er".

 

Som er vadå?

[Nils Holmlöv]

Om vi tar hjälp till tredje världen som exempel. Även om vi satsade hela Sveriges BNP skulle det inte räcka för att lösa ens bråkdelen av de problem som finns i t ex Afrika.

"tredje världen" behöver inte pengar... de behöver att vi ger dem en jämn spelplan.

Det var bara ett exempel på ett område som många anser att vi ger alldeles för lite pengar till. För övrigt håller jag med dig - EUs jordbrukspolitik måste göras om, även om det innebär att samtliga parlament i EU blir överösta med gödsel i ett år. Om någon annan kan odla morötter och föda upp kor billigare än vi i väst klarar av så får väl våra bönder hitta på nåt annat...

[Nils Holmlöv]

[Cuba har en väldigt bra sjukvård, bl.a. så är barnadödlighetstalen bland de lägsta i världen, rätta mig om jag har fel men inte finns det väl privata alternativ till den statliga sjukvården på Cuba?

 

Nu säger jag inte att Cubas modell är den rätta, även fast det är coolt med bilar från 69 och salsa, men den är ett bevis på att skattefinansierad sjukvård faktiskt kan funka.

Jag vet inte om jag kan hålla med om att det är ett särskilt starkt bevis. Det går ju inte att överföra erfarenheterna från Cuba på något demokratiskt land. Rätta mig gärna om jag har fel, men det är väl inte särskilt mycket på Cuba som "fungerar" i västerländsk mening, bortsett från just sjukvården?

 

För övrigt har ju Sverige lägst barnadödlighet i hela världen, vilket säger en del om hur relevant barnadödlighet är som mått på vårdkvalitet.

Det jag ville få fram var att ett land som år 2000 la 186 dollar per innevånare på sjukvård (jmfr. USA: 4499 dollar per innevånare) klarar av att hålla en imponerande hög standard vad gäller statlig sjukvård.

Dessutom så lever medelcubanen längre än medelamerikanen. Man kan visserligen inte mäta livskvalité i medellivslängd, men livskvalité går inte att mäta i antalet McDonaldsrestauranger per capita heller.

Återigen, jag ifrågasätter om barnadödlighet är ett bra mått på hur bra sjukvård ett land har. Det kan ju vara så att det är ett prioriterat område på Cuba, eftersom det faktiskt används som ett mått över hela världen, och att det sker på bekostnad av andra områden. Jag säger inte att det är så, men jag har svårt att tänka mig att Cubas sjukvård skulle vara bättre än t ex USAs på alla områden.

 

Är Cubas sjukvård verkligen bättre eller kostnadseffektivare än vad den är i västvärlden så borde våra landstingspolitiker åka dit med en gång och ta reda på hur Cuba använder sina 186 dollar per invånare och år. Möjligen kommer de fram till att det är färre politiker som administrerar vårdapparaten, men i så fall lär vi aldrig få höra talas om det.

 

[Balooba]

Kan det vara så att Cuba är så underutvecklat att man inte har verktygen för att plocka fram relevant statistik?

Tänker på gamla Sovjet som aldrig hade en ända arbetslös enligt deras tillförlitliga statistik!

[Nils Holmlöv]

Eftersom jag inte vill ta för mycket av redaktörens tid i anspråk (han måste ju hinna med att göra nästa numret av MacWorld), så nöjer jag mig med att konstatera två saker:

 

1. Att jämföra sjukförsäkringar med hemförsäkringar är ytterst cyniskt. Om man har en medfödd sjukdom så kan man aldrig vare sig få en privat sjukförsäkring eller kanske jobba ihop tillräckligt med resurser för att bekosta sin egen sjukvård. Vi måste vara beredda att betala för våra medmänniskors behov av sjukvård och omsorg. Och den skall inte vara baserad på välgörenhet och rika människors eventuella samvete.

 

2. Givetvis måste politikerna (våra företrädare i beslutande församlingar) i första hand prioritera vård, skola och omsorg när resurserna tryter. Att vi hellre sparar in på psykvården men har råd att bygga ishallar i nästan varje kommun är en stor skandal.

 

PS. Grillat är godare.

1. Det handlar om en finansieringsform. En massa människor är med och betalar för att renovera mitt hem om jag drabbas av eldsvåda. En massa människor är med och betalar för min vård om jag blir sjuk. På vilket sätt skiljer sig de två sätten från varandra, moraliskt eller praktiskt? Försäkringen i privata bolag ska dock gå med vinst, vilket skapar ett incitament att ha så liten administration som möjligt. Motsvarande incitament finns inte för skattemedel.

 

Naturligtvis är det så att människor med medfödda sjukdomar/missbildningar inte efter att sjukdomen konstaterats kan få en försäkring. Båda mina barn försäkrades när de låg i livmodern, eftersom chansen att få en barnförsäkring efter att de gjort ett läkarbesök om det så bara är för förkylning är enormt mycket mindre. Detta händer i Sverige, idag. Men det handlar om ett förhållningssätt, att ta ett aktivt ansvar för sitt eget liv. Och för de som har oförutseende/snåla föräldrar måste det finnas en annan lösning.

 

Och visst, jag är medveten om att det finns fall där försäkringar inte fungerar. Marknadsekonomi har massor av fördelar och en del klara begränsningar.

 

Det jag dock vill säga är att den reflexmässiga inställningen att skattefinansiering och statlig/landstings/kommunal drift alltid är bättre och ädlare står i vägen för en ordentlig utvärdering av hur vi ska nå våra mål. Att bara beklaga sig över att skatten är för låg kan rimligtvis inte vara lösningen för ett land som har världens högsta skatter utan att ha världens bästa vård.

 

2. De senaste åren har "vård, skola, omsorg"-mantrat varit på modet. Fråga en kulturarbetare vad de tycker om kulturklimatet i Sverige - jag är inte mycket för sk finkultur, men alternativet (som Bingolotto eller SVTs lördagkvällar) förskräcker. Fråga en bibliotikarie vad han/hon tycker om satsningen på biblioteken - är det inte viktigt att även de som inte har råd att köpa böcker har möjlighet att förkovra sig? I Stockholm dör det uteliggare varje vinter - ska det vara så i ett civiliserat samhälle? Varför ska inte de som bor i glesbyggd få köra på ordentliga vägar? Ha kommunala färdmedel som faktiskt är ett alternativ till att åka bil, istället för en buss som går varannan timme vare sig någon vill åka eller inte. Är det för övrigt rätt att de som behöver glasögon ska behöva betala för dessa själva? Det är ju ett "handikapp" som de inte rår för, som måste korrigeras om de vill kunna gå i skolan eller ha ett jobb, och som kan vara rätt dyrt. Eller ta bindor/tamponger till kvinnor. Över halva befolkningen lägger ner enorma summor, som män inte behöver ha och som inte har någon motsvarighet hos män. Är inte det orättvist?

 

Skatteutjämningssystemet drabbar Stockholm med full kraft, och det senaste förslaget får bland annat som effekt att Stockholm förutom att regionen kommer att få betala ännu mer än tidigare, kommer att skicka pengar till Skåne och Göteborg som båda har högre tillväxt än Stockholm. Samtidigt finns det kommuner i Sverige som förmodligen skulle gå i konkurs om inte utjämningssystemet fanns. Och varför ska inte dessa kommuner få bygga ny ishall, när så många andra får det? Osv, osv osv.

 

Det finns fullständigt legitima, tungt vägande argument för i stort sett allt som idag finansieras via skattsedeln. De lätta besparingarna är gjorda för decennier sedan, om de nu någonsin varit lätta.

 

Dessa avvägningar måste vi alltså göra, samtidigt som vården, skolan och omsorgen blir allt sämre, politikerlöften till trots. I ett land som har världens högsta skatter.

 

Hur kan någon då vara övertygad om att höga skatter är den enda lösningen? Att alla andra alternativ är så mycket sämre att de inte ens behöver diskuteras. Det tycker jag är konstigt.

[Axelman]

Ärade kamrat Holmlöv. Det gläder oss att ni har med glöd kastat er över denna debatt! Men: Vi har nu drabbats av en misstanke i våra led. Kan det vara så att NI egentligen är något annat än en Chefredaktör för en datatidning? Eller är ni talskrivare åt den gode herr Bo Lundgren?

 

OSA

 

( PS: Vad handlade den här tråden om från början.... )

[Balooba]

Axelman, gör du reklam för Bo Lundgren? Tror du verkligen Lundgren skulle klara av en sån redig och ofärgad analys?

[rastapopoulos]

3. Jag håller med om att "tillräcklig" kvalitet är bättre än överdriven kvalitet om man skall nå framgång. Faktum är att det är en av mina gamla käpphästar.

Själv anser jag att McDonalds är en totalt omacig restaurang - trots namnet. Ingen klass, finess och stil. Tråkiga och likriktade produkter, grälla färger och smaklös design. Fula förpackningar och kvantitet snarare än kvalitet. Inkompatibel mjuk- och hårdvara (pröva McFish med Chokladshake och till så får ni se…) Likriktning och totalt världsherravälde. Open source? Glöm det. "Hemligt recept på BigMac-såsen"

 

"Tillräcklig" kvalitet och stora kommersiella framgångar, hmm

 

Varför får ovanstående mig helt osökt att tänka på en helt annan (och betydligt större) plattform än Mac OS…?

[lasson]

Försäkringen i privata bolag ska dock gå med vinst, vilket skapar ett incitament att ha så liten administration som möjligt. Motsvarande incitament finns inte för skattemedel.

Fast man kan ju vända på det också... de ska gå med vinst. Vilket gör att ju dyrare för kunden desto bättre för företaget.

Försäkringsbolag är inte mina favoriter (heller), och deras minimerade administration ger jag inte mycket för, de måste ju t ex betala alla hundratals jurister som ska bevisa att jag inte har rätt till någon ersättning alls

 

Jag säger inte att offentlig sektor alltid slår privat på något sätt men när det gäller sjukvårdsförsäkringar är jag nog benägen att se farorna snarare än fördelarna med privata alternativ. Möjligen har jag sett coppolas "the rainmaker" en gång för mycket men som sagt, vinstkrav leder kanske till billiga lösningar, men definitvit inte alltid bra lösningar.

[ackiboa]

Ärade kamrat Holmlöv. Det gläder oss att ni har med glöd kastat er över denna debatt! Men: Vi har nu drabbats av en misstanke i våra led. Kan det vara så att NI egentligen är något annat än en Chefredaktör för en datatidning? Eller är ni talskrivare åt den gode herr Bo Lundgren?

 

OSA

 

( PS: Vad handlade den här tråden om från början....   )

>>Axelman

 

Många av oss är duktiga dörrstängare, i vår iver att behålla kontrollen programmerar vi morgondagen och bommar igen utsikten.

 

Samtidigt bubblar det i periferien. Rastlösa själar söker där ständigt ny näring och rör sig obehindrat mellan skråen. Vi är en del av en ny tid, det gäller för oss att hänga med. Även en chefredaktör för en datatidning behöver motionera sina mer civila tankar, ett sådant självklart mänskligt drag bör du och jag släppa fram.

 

Inspirerade tidningsredaktioner är alltid att föredra.

 

Jagande med pilbåge har gett min tandläkare en nytändning i behandlingsrummet. Och min läkarkamrat är numer cyklande postiljon, det ger honom härligt flås och ny aptit.

 

Visst är det "oroande" med människor som med en sådan avundsvärd lätthet bryter mot förväntningarna...

[Axelman]

Open source? Glöm det. "Hemligt recept på BigMac-såsen"

När man äter dem blir det ofta mycket Open sauce på fingrarna..... (w00t)

[Axelman]

Ärade kamrat Holmlöv. Det gläder oss att ni har med glöd kastat er över denna debatt! Men: Vi har nu drabbats av en misstanke i våra led. Kan det vara så att NI egentligen är något annat än en Chefredaktör för en datatidning? Eller är ni talskrivare åt den gode herr Bo Lundgren?

 

OSA

 

( PS: Vad handlade den här tråden om från början....   )

>>Axelman

 

Många av oss är duktiga dörrstängare, i vår iver att behålla kontrollen programmerar vi morgondagen och bommar igen utsikten.

 

Samtidigt bubblar det i periferien. Rastlösa själar söker där ständigt ny näring och rör sig obehindrat mellan skråen. Vi är en del av en ny tid, det gäller för oss att hänga med. Även en chefredaktör för en datatidning behöver motionera sina mer civila tankar, ett sådant självklart mänskligt drag bör du och jag släppa fram.

 

Inspirerade tidningsredaktioner är alltid att föredra.

 

Jagande med pilbåge har gett min tandläkare en nytändning i behandlingsrummet. Och min läkarkamrat är numer cyklande postiljon, det ger honom härligt flås och ny aptit.

 

Visst är det "oroande" med människor som med en sådan avundsvärd lätthet bryter mot förväntningarna...

Familjen hemma tror att jag jobbar som säljare, men i själva verket är jag indianhövding som kämpar för naturen!

[Macus]

>>Nils Holmlöv

Nu får du väl ändå ta och lugna ner dig.

Du citerar mig och kommer sedan med en massa påståenden som svar på mitt förra inlägg som ger intrycket av att jag tycker att skatterna är för låga m m.

 

Jag tycker inte att skatterna är för låga. Tvärtom så tycker jag att skattetrycket är för högt. Men om skattemedlen inte räcker till så måste man prioritera. Och då måste exempelvis kommunerna i första hand prioritera bort sådan service som inte är deras skyldighet enligt kommunallagen att tillhandahålla. Mantrat "vård-skola och omsorg" är inget som jag har hittat på, utan det har lagstiftarna i Sveriges Riksdag bestämt. Vissa politiker tycker det är roligt att sponsra sitt favoritlag, bygga nöjesfält, bjuda in kineser och starta diverse jippon m m, men det är inte deras viktigaste uppgift.

 

Utjämningssystemet mellan kommuner och landsting kan man givetvis ha diverse synpunkter på. Jag säger inte att dagens system är perfekt, kanske inte heller det föreslagna nya systemet är det, men jag kan förstå grunden för att man en gång införde det. Man ville försäkra sig om att alla svenskar oavsett var man bor i landet skall ha samma rätt till kommunala service och sjukvård. Att Stockholm har blivit nettobetalare beror på att tillväxten har varit högre i huuvudstaden. Man har försökt med utjämningssystemet dämpa effekterna av en för stark tillväxt i Stockholmsområdet samtidigt som det sker en utarmning av landsbygden. Givetvis kan man ha olika åsikter om det är rätt av politiker att uttöva utjämningspolitik eller om man skall låta marknadskrafterna få härja fritt.

 

Jag kan bara konstatera att en för snabb expansion och inflyttning till storstäderna leder till andra problem som t ex bostadsbrist i Stockholm, Göteborg och Malmö, samtidigt som det är gott om tomma lägenheter på mindre orter.

 

Trafikproblemen kan man ju också diskutera. Men jag lämnar det den här gången.

[Nils Holmlöv]

>>Nils Holmlöv

Nu får du väl ändå ta och lugna ner dig.

Du citerar mig och kommer sedan med en massa påståenden som svar på mitt förra inlägg som ger intrycket av att jag tycker att skatterna är för låga m m.

Sorry, det var fult gjort. De flesta som framför den typ av argument du framför hävdar dock att skatterna är för låga. Jag utgick automatiskt från att du också gjorde det.

Jag tycker inte att skatterna är för låga. Tvärtom så tycker jag att skattetrycket är för högt. Men om skattemedlen inte räcker till så måste man prioritera. Och då måste exempelvis kommunerna i första hand prioritera bort sådan service som inte är deras skyldighet enligt kommunallagen att tillhandahålla.

Vilket då ger politikerna ett oerhört inflytande över folks lön ska gå till. Vilket gör att folks inflytande över hur de själva kanske vill prioritera minskas. I dag får politiska beslut om bidrag och satsningar på olika verksamheter mycket större konsekvenser än den enskilda individens beslut om utbildning, arbete, arbetsinsats et c. Om jag sliter 10 timmar om dagen i tre år, och till slut blir befordrad för det, kan en grupp politiker snabbt omintetgöra hela löneförhöjningen genom att ändra reglerna för t ex maxtaxan. Visst, jag har fått säga mitt om vilka dessa politiker är, men ingen har frågat mig om jag tycker att det är OK att de har så stort inflytande över mitt liv.

Utjämningssystemet mellan kommuner och landsting kan man givetvis ha diverse synpunkter på. Jag säger inte att dagens system är perfekt, kanske inte heller det föreslagna nya systemet är det, men jag kan förstå grunden för att man en gång införde det. Man ville försäkra sig om att alla svenskar oavsett var man bor i landet skall ha samma rätt till kommunala service och sjukvård.

Du tänker på att man i norrland anser sig ha råd med gratis kommunal musikskola, något som man i Stockholm inte har råd med? Eller att man i Stockholm som ett resultat av utjämningssystemet tvingas höja skatten (hela skattehöjningen går till utjämningssystemet) samtidigt som man måste skära ned i verksamheten? Eller tänker du på att många kommuner i Stockholm faktiskt förlorar pengar om en av deras arbetslösa invånare plötsligt hittar ett jobb? Eller om att de förlorar pengar på om folk flyttar till kommunen?

 

Utjämningssystemet är groteskt, men eftersom vi nollåttor är i minoritet i landet är det röstpolitiskt lönsamt att pressa oss på pengar.

Jag kan bara konstatera att en för snabb expansion och inflyttning till storstäderna leder till andra problem som t ex bostadsbrist i Stockholm, Göteborg och Malmö, samtidigt som det är gott om tomma lägenheter på mindre orter.

Vi har en svart bostadsmarknad i Stockholm till följd av den bostadspolitik som förs. Det byggs inga bostäder i Stockholm på grund av den bostadspolitik som förs. I korthet går politiken ut på att en etta på Östermalm är lika mycket värd som en etta i Tensta. Problemet skulle kunna lösas/lindras genom marknadshyror, men det är tydligen orättvist.

[Balooba]

Nils, jag har svårt att tycka synd om er 08:or. Av vilken grotesk anledning skall ni packa ihop er detta viset? Stockholm är vackert, men det skall besökas men inte bos i. Trafiken är ett ständigt kaos oavsett tiden på dygnet, trots att ni har landets bästa kommunala kommunikationer! Ni betalar fantasisummor för lägenheter som i övriga landet på sin höjd skulle duga som förråd! Ni jobbar i norr och bor i söder och vice versa! All trafik från landet norr om Stockholm måste passera igenom stan på väg tilll de södra landsändarna. Att skilja på lokaltrafik och genomfartstrafik genom byggandet av en kringled ger politiskt kaos!

Det ni har är att ni har allt, konkurensutsatt, kulturutbud, flera levande statskärnor, utbildningar, mångkultur etc. Kriminaliteten gör att ni har många poliser för er trygghet, den dåliga luften och livsfarliga trafiken att ni sällan behöver vänta på ambulansen. Uteliggarna utgör ett pittoreskt inslag i stadsbilden, men varför även dessa dras till Stockholm begriper jag inte!

Sälj era lägenheter, flytta tio mil från Stockholm och lev lyxliv för pengarna i en avstressande miljö! Livskvalite kan inte vara att sitta i köer flera timmar varje dag!

:angel:

[thevil]

Open source? Glöm det. "Hemligt recept på BigMac-såsen"

McDONALD'S Big Mac Sauce.

[Axelman]

Vilket då ger politikerna ett oerhört inflytande över folks lön ska gå till. Vilket gör att folks inflytande över hur de själva kanske vill prioritera minskas. I dag får politiska beslut om bidrag och satsningar på olika verksamheter mycket större konsekvenser än den enskilda individens beslut om utbildning, arbete, arbetsinsats et c. Om jag sliter 10 timmar om dagen i tre år, och till slut blir befordrad för det, kan en grupp politiker snabbt omintetgöra hela löneförhöjningen genom att ändra reglerna för t ex maxtaxan. Visst, jag har fått säga mitt om vilka dessa politiker är, men ingen har frågat mig om jag tycker att det är OK att de har så stort inflytande över mitt liv.

Om man nu skulle fråga ett antal människor om hur mycket inflytande politikerna ska ha så får man ganska många olika svar. Det är ju det här som är politik; vi tillsammans tar ansvar för att bestämma vems linje vi ska gå på och den kompromissen blir ingen nöjd med utan vi får leva med den tills nästa gång. Vi har en tradition av att på gott och ont ha gett bort mycket bestämmanderätt. Vill man ändra får man engagera sig politiskt. Ytterligheterna med Storebror i ena änden och Total frihet i den andra känns inte lockande. Den eviga frågan är ju var gränsen ska gå. Jag tror inte politiker automatiskt förstår vad som är bäst, utan kanske (för) ofta är bara ute efer att göra karriär. Att marknadskrafterna ska styra kan vara bättre då man förhoppningsvis får in folk som kan räkna, med dem kommer också risken att de som inte kan ta hand om sig kommer i kläm. Att handikappade, mentalsjuka och flera andra svaga grupper får stryka på foten då de inte är produktiva och kan tillföra samhället något. Ett system tenderar att inte bli bättre än de människor som är i det, vare sig de är statligt eller kommersiellt....