Gå till innehåll
Just nu i M3-nätverket

Vad jag gör idag-tråden


Axelman
 Share

Rekommendera Poster

Sambon var förbi idag, eller ja, vad man nu ska kalla det. Jag har ingen nyckel kvar till huset i alla fall och hon ska packa ihop mina saker. Vart jag ska ta vägen spelar inte så stor roll.... bara det inte var tillbaka dit när jag väl blir utskriven härifrån :oroligoledsen:

Sanslöst. Ledsen att sådant skall behöva hända just när man behöver det som minst

:geros:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Sambon var förbi idag, eller ja, vad man nu ska kalla det. Jag har ingen nyckel kvar till huset i alla fall och hon ska packa ihop mina saker. Vart jag ska ta vägen spelar inte så stor roll.... bara det inte var tillbaka dit när jag väl blir utskriven härifrån :oroligoledsen:

Fy f-n. :ThumbsDown:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ja... jag faktiskt inte själv vad jag ska säga. Känns som man åker ut med diskvattnet.

 

Som tur är mitt i allt detta så är ex-frun helt ok att ha med att göra och vill försöka hjälpa mig så gott hon kan.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

... Som tur är mitt i allt detta så är ex-frun helt ok att ha med att göra och vill försöka hjälpa mig så gott hon kan.

Då är hon en klok kvinna, du är barnens far, och hon gör detta i deras intresse. :yeahbaby:

 

Det din exsambo gjorde idag är något av det djävligaste jag har läst på länge i relationssammanhang, om man nu bortser från det sedvanliga våldet och misären i många hem. :byrakrat: Dessvärre händer det nog inte så sällan som man har lust att föreställa sig. :(

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

 

 

JA, det var nästa grej jag glömde ;) Att ta med florsocker och en tesil till jobbet........ men supergott blev det ändå. Useendemässigt; något fattades

 

:)

Typiskt Kiplon :D

tusan missade semlor denna vecka också

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ollie Williams

Ja jag instämmer. Vet inte vad man ska säga, men det där känns riktigt lågt. Vem fasen väljer att bryta upp ett förhållande i samband med att ens partner ligger på sjukhus?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Avreagera er inte på henne. Vi har var och en våra bördor och vi handlar orationellt. Det kan vara en ren skyddsmekanism för hennes del av rädsla för det hon inte kan kontrollera. Vill inte försvara dumt agerande men vill heller inte skälla på en människa när jag inte vet.

  • Rösta upp 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ollie Williams

Visst är det så, det var kloka ord. Men den spontana reaktionen när man får höra något sådant blir likväl "va fan!".

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag pallar nog inte inte så mycket mer. Har haft ett par eländiga dagar bakom mig. Trassligheter med tre tonåringar plus allt annat i livet (inkluderande pågående sjukskrivning/ansökan om sjukersättning). Jag försöker vara aktiv i olika forum, men gör bort mig, alternativt kan inte hantera de situationer som uppstår. Ändå är just sociala medier det jag har. Musik, tv, film, böcker har nästan helt slutat intressera mig. Apati. En del vänner i verkliga livet, och naturintresse och motion, det är gott och väl, men hur fyller man dagarna i övrigt? Jag måste upptäcka det på något sätt. Jag lär väl inte landa i det förrän jag landar socialt och ekonomiskt, vilket lär ske först om tre fyra månader, men jag måste börja söka. Just nu känns det som att jag vill fly ifrån allt, även mina barn. De tar mer än de ger, helt enkelt. Och jag har ingen energi att ge. Hur man än vrider och vänder på det är det som att man förväntas fungera normalt trots psykisk ohälsa. I grund och botten förstår sig folk bara på benbrott och cancer. Man kan säga och skriva motsatsen, men i grund och botten, till vardags, så finns inte förståelsen där. Jag ser det överallt. Så vad göra? Jag ska försöka begränsa min aktivitet i sociala medier (det har jag i och för sig redan gjort), men ännu lite till. Jag tror jag ska börja med att karva i tallbark. Jag vet vad jag menar med det, men jag får väl posta en bild för att visa. Ha det bra.

 

post-28798-0-77037500-1423959563_thumb.jpg

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Sambon var förbi idag, eller ja, vad man nu ska kalla det. Jag har ingen nyckel kvar till huset i alla fall och hon ska packa ihop mina saker. Vart jag ska ta vägen spelar inte så stor roll.... bara det inte var tillbaka dit när jag väl blir utskriven härifrån :oroligoledsen:

Usch så hemskt du måste ha det just nu, det är svårt att läsa dina inlägg och faktum är att jag ofta tänker på dig och på hur jobbigt du måste ha det just nu. Jag känner inte alls dig och vet ingenting om vem du är eller hur du är. Men jag lider med dig, och hoppas allt kan bli på bästa sätt i slutändan. Huvudsaken just nu måste ändå vara att dina behandlingar fungerar och att du kan gå vidare så bra du kan efteråt. Jag håller alla tummar jag har för dig, på ett eller annat sätt så ordnar det sig i slutändan...

:kramis:

:geros::geros::geros::geros::geros:

 

Avreagera er inte på henne. Vi har var och en våra bördor och vi handlar orationellt. Det kan vara en ren skyddsmekanism för hennes del av rädsla för det hon inte kan kontrollera. Vill inte försvara dumt agerande men vill heller inte skälla på en människa när jag inte vet.

ja, så är det..... Det finns alltid två sidor på ett mynt...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag pallar nog inte inte så mycket mer. Har haft ett par eländiga dagar bakom mig. Trassligheter med tre tonåringar plus allt annat i livet (inkluderande pågående sjukskrivning/ansökan om sjukersättning). Jag försöker vara aktiv i olika forum, men gör bort mig, alternativt kan inte hantera de situationer som uppstår. Ändå är just sociala medier det jag har. Musik, tv, film, böcker har nästan helt slutat intressera mig. Apati. En del vänner i verkliga livet, och naturintresse och motion, det är gott och väl, men hur fyller man dagarna i övrigt? Jag måste upptäcka det på något sätt. Jag lär väl inte landa i det förrän jag landar socialt och ekonomiskt, vilket lär ske först om tre fyra månader, men jag måste börja söka. Just nu känns det som att jag vill fly ifrån allt, även mina barn. De tar mer än de ger, helt enkelt. Och jag har ingen energi att ge. Hur man än vrider och vänder på det är det som att man förväntas fungera normalt trots psykisk ohälsa. I grund och botten förstår sig folk bara på benbrott och cancer. Man kan säga och skriva motsatsen, men i grund och botten, till vardags, så finns inte förståelsen där. Jag ser det överallt. Så vad göra? Jag ska försöka begränsa min aktivitet i sociala medier (det har jag i och för sig redan gjort), men ännu lite till. Jag tror jag ska börja med att karva i tallbark. Jag vet vad jag menar med det, men jag får väl posta en bild för att visa. Ha det bra.

 

attachicon.gifbark.jpg

Har inget bra svar att ge, annat än att det svårt att läsa även ditt inlägg. Jag håller alla mina tummar även för dig och hoppas att allt kan reda sig på bästa sätt.... För hur det än är så brukar det alltid ordna sig på ett eller annat sätt i slutändan.

 

Att vara tonårsförälder är verkligen ingen dans på rosor, tvärtom. Tonåringar kan vara fruktansvärda mot sina föräldrar. Och man undrar många gånger hur dålig och illa värd man är. Sedan rätt som det är en dag, så har de blivit vuxna.

Då kommer de igen. Och helt plötsligt så vill de ha kontakt, och de vill ha råd och dåd om både det ena och det andra.

Så hur man än känner sig när man är mitt i det, så är det övergående. Jag själv trodde aldrig att det kunde vara så, det kunde gå månader innan en av mina döttrar hörde av sig. Själv vågade jag inte kontakta henne. Nu vill hon ha kontakt, efter ca dryga 10 år. Det hade jag aldrig trott när hon flyttade hemifrån då för många år sedan.

 

Alix! Snart är det vår och solen skiner och tänk så fina cykelturer och promenader som väntar då :kramis:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag pallar nog inte inte så mycket mer. Har haft ett par eländiga dagar bakom mig. Trassligheter med tre tonåringar plus allt annat i livet (inkluderande pågående sjukskrivning/ansökan om sjukersättning). Jag försöker vara aktiv i olika forum, men gör bort mig, alternativt kan inte hantera de situationer som uppstår. Ändå är just sociala medier det jag har. Musik, tv, film, böcker har nästan helt slutat intressera mig. Apati. En del vänner i verkliga livet, och naturintresse och motion, det är gott och väl, men hur fyller man dagarna i övrigt? Jag måste upptäcka det på något sätt. Jag lär väl inte landa i det förrän jag landar socialt och ekonomiskt, vilket lär ske först om tre fyra månader, men jag måste börja söka. Just nu känns det som att jag vill fly ifrån allt, även mina barn. De tar mer än de ger, helt enkelt. Och jag har ingen energi att ge. Hur man än vrider och vänder på det är det som att man förväntas fungera normalt trots psykisk ohälsa. I grund och botten förstår sig folk bara på benbrott och cancer. Man kan säga och skriva motsatsen, men i grund och botten, till vardags, så finns inte förståelsen där. Jag ser det överallt. Så vad göra? Jag ska försöka begränsa min aktivitet i sociala medier (det har jag i och för sig redan gjort), men ännu lite till. Jag tror jag ska börja med att karva i tallbark. Jag vet vad jag menar med det, men jag får väl posta en bild för att visa. Ha det bra.

 

attachicon.gifbark.jpg

Dagar kommer, dagar går, barn växer upp, och det är inte bara talesätt när man gnäller som tonårsförälder. Det är övergående, men det tar tid. Ibland får man mothugg i olika sociala medier, man tycker man har rätt, och kan inte begripa hur någon kan tycka på annat sätt. För den som är frisk kanske det knappt ens läggs märke till, för den som är i känsligt läge blir det en katastrof, och det känns som om man gjort bort sig trots att man själv är den ende som lagt märke till det.

Ibland är dessutom omgivningen fokuserad på sig och tar inte hänsyn för att de inte vet att de skall ta hänsyn, och ibland kanske det inte räcker med att påpeka. Dessutom kanske man feltolkar, och det kan ske åt båda hållen.

Hang in there. Life goes on, tonåringar blir vuxna och internetforum glömmer snabbt.

Må så gott det går, du också :geros:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Usch så hemskt du måste ha det just nu, det är svårt att läsa dina inlägg och faktum är att jag ofta tänker på dig och på hur jobbigt du måste ha det just nu. Jag känner inte alls dig och vet ingenting om vem du är eller hur du är. Men jag lider med dig, och hoppas allt kan bli på bästa sätt i slutändan. Huvudsaken just nu måste ändå vara att dina behandlingar fungerar och att du kan gå vidare så bra du kan efteråt. Jag håller alla tummar jag har för dig, på ett eller annat sätt så ordnar det sig i slutändan...

:kramis:

:geros::geros::geros::geros::geros:

 

 

ja, så är det..... Det finns alltid två sidor på ett mynt...

Jag kan inte annat än att hålla med. Ibland ger livet verkligen citroner när man inte har vare sig möjlighet eller kraft att göra lemonad.

Häng i, ta en dag i sänder och krya på dig så gott det går, och hoppas behandlingarna börjar göra nytta snart.

:geros:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag pallar nog inte inte så mycket mer. Har haft ett par eländiga dagar bakom mig. Trassligheter med tre tonåringar plus allt annat i livet (inkluderande pågående sjukskrivning/ansökan om sjukersättning). Jag försöker vara aktiv i olika forum, men gör bort mig, alternativt kan inte hantera de situationer som uppstår. Ändå är just sociala medier det jag har. Musik, tv, film, böcker har nästan helt slutat intressera mig.

 

// ... //

Usch då... Låter inget bra det där. Här inne har du inte gjort bort dig, så jag antar att det är på andra ställen då. Det ekonomiska kan vara riktigt surt. Funkar ju till en viss del men det sliter i längden. Hoppas det löser sig med FK, och hoppas att du är tilbaka snart, om du har tänkt att pausa lite. :crossfingers::kramis:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

En fundering?

Kan den som köper en ny mac ominstallera den med ett äldre operativ sedan? Eller är det liksom kört, bara gilla läget?

Det KAN gå, med en djäkla massa moddande, och hårdvaran inte är förändrad väsentligt. Men det finns inga garantier.

Ja, exakt. Det brukar kunna gå, men kan vara pilligt som sagt. Om inte annat borde man kunna installera på en annan dator och sätt lägga in disken på sin egen dator. Annars är det väl en fil man får gå in i och ändra lite i som har med hårdvarustöd och sånt att göra, ange andra/fler modeller som skall funka.

 

Det finns alternativ. Jag föredrar TextEdit om inte nöden kräver fler funktioner. Då blir det Pages. Fast OSS OpenOffice är ett skapligt alternativ det också.

[+] Samma här... :yeahbaby: TextEdit funkar bra till det mesta då man behöver skriva formaterad text. Annars är det väl OO som gäller här med.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Samma här... :yeahbaby: TextEdit funkar bra till det mesta då man behöver skriva formaterad text. Annars är det väl OO som gäller här med.

Inte i det här fallet. När jag har möjlighet att välja verktyg själv blir det gärna Pages, men det är inte alltid man får det alternativet i en strikt akademisk miljö.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Oj, jag är inte på kofoten eller så..... men fel blev det :hihihi:

^_^

 

Jag kör minin tills den rasar. När Mavericks inte supportas längre får det bli Linux av något slag.

 

Ve och fasa. Från första kretsen i helvetet ned till den andra (antar jag med tanke på iosifieringen).

Man kan ju supporta lite själv, men kan vara är lite bökigt. Vet själv eftersom jag gör så med in Lion (som numer är osupportad). Testa Fedora med Cinnamon. Det var en riktigt trevlig upplevelse (håller jut på att testa/prova den). Det är “servern” man installerar med/via NET-install »», för att få den med Cinnamon. Man kan välja skrivbordsmiljöer där. Det kan man inte i de andra (Workstation...).

 

iOSifiering... Jo, det är verkligen ve och fasa. :ThumbsUp:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ja, exakt. Det brukar kunna gå, men kan vara pilligt som sagt. Om inte annat borde man kunna installera på en annan dator och sätt lägga in disken på sin egen dator. Annars är det väl en fil man får gå in i och ändra lite i som har med hårdvarustöd och sånt att göra, ange andra/fler modeller som skall funka.

Nej, du får KP om du försöker göra det med en dator där det inte finns stöd för moderkortets chipset. Det enda som funkar att lirka in är om ett tidigare operativ släpptes till ett specifikt moderkort, men det absolut tidigaste är den punktversion som släpptes med moderkortet.

Annars får det bli Linux. Själv är jag helt nöjd med 10.10.2 och har inga problem. Jag köper nog en ny iMac under året och ser dessutom fram mot 10.11 :)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Sambon var förbi idag, eller ja, vad man nu ska kalla det. Jag har ingen nyckel kvar till huset i alla fall och hon ska packa ihop mina saker. Vart jag ska ta vägen spelar inte så stor roll.... bara det inte var tillbaka dit när jag väl blir utskriven härifrån :oroligoledsen:

Ja... jag faktiskt inte själv vad jag ska säga. Känns som man åker ut med diskvattnet.

 

Som tur är mitt i allt detta så är ex-frun helt ok att ha med att göra och vill försöka hjälpa mig så gott hon kan.

:kramis: Vilket dåligt sätt. Botten! :ThumbsDown: Är väl en sak om hon vill att ni delar på er, men timingen kunde ju varit något bättre vald då. Blir det tillbaka till ditt hus? ...eller kanske en lägenhet? Hoppas det löser sig fort. :crossfingers:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

iOSifiering... Jo, det är verkligen ve och fasa.

Förstår inte vad du avser. Kan du ge exempel på denna iOSifiering? Jag märker nämligen ingen sådan. Och jo, jag kör senaste iOS på min iPhone 5s. Jag ser ingen likhet alls.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Inte i det här fallet. När jag har möjlighet att välja verktyg själv blir det gärna Pages, men det är inte alltid man får det alternativet i en strikt akademisk miljö.

Nä, det funkar ju inte överallt. Men är det bara en .rtf-fil, funkar TextEdit bra. Annar får man ju köra nåt Officeprogram. Pages är nog bra till en del. Har inte använt det, men för att skriva ett rent dukument känns det som OO är ett bättre alternativ till dokument/handlingar.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

 Share




×
×
  • Skapa nytt...