MacWorld forum Just nu i M3-nätverket
Gå till innehåll
Alix

Hur jag mår idag-tråden

Rekommendera Poster

Men i övrigt så har jag ett rejält bakslag sedan i onsdags som jag nämnt tidigare. Rejäl ångest och oro i själen :tyst::cry: hade det inte varit för att jag har bestämt mig för att jag ska klara det så hade jag parkerat tofflorna, så jävla illa är det rent ut sagt. Går på den lilla envishet som finns kvar just nu :irriteradtjej:

 

Så det är tur att det har blivit bättre med sömnen ^_^

Med bättre sömn kommer det garanterat att snart kännas bättre. Man blir skogstokig av dålig sömn. Jag skojar inte. Det förklarar typ 90 procent av välmåendet. Eller nästan i alla fall.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Aha, quetiapin, Seroquel, som det hette på den tiden jag hade diagnosen bipolär sjukdom. Ja, jösses, den fick mig att sova 10-11 timmar per dygn som en stock. Fast jag hade en dos på 300 mg per dygn... Det är egentligen en mycket vanlig biverkning, att den är sövande. Den är inte till för det. Men om det funkar, grattis! :yeahbaby:

 

Ja, doktor nämnde att man hade den för det förr, men det var väl inte så bra resultat. Nu använder man den för dess biverkning, dvs som sömntablett. Kör 25 mg just nu, men det är nog i lägsta laget, men jag är fri att justera in dosen efter behov upp till 200 mg i dagsläget.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, doktor nämnde att man hade den för det förr, men det var väl inte så bra resultat. Nu använder man den för dess biverkning, dvs som sömntablett. Kör 25 mg just nu, men det är nog i lägsta laget, men jag är fri att justera in dosen efter behov upp till 200 mg i dagsläget.

Ja, kör på det. :yeahbaby:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kom in i ett upplösningstillstånd när jag skulle sova så jag ringde först jourhavande präst, men där var det lång kö, så jag ringde psykakuten. Där fick jag prata med en klok man som jag har pratat med förut, och med hjälp av hans egna erfarenheter kom vi fram till att jag är rädd för att mina barn ska vända mig ryggen nu när jag är förbrukad (läs hel sjukersättning). Jag vet i huvudet att så knappast är fallet, men känslan och rädslan att det kan bli så är ändå stark. Jag inser också att det har med min egen relation till mina föräldrar, vilka jag tog avstånd ifrån. Deras dåliga föräldraskap gör att jag själv mår dåligt som vuxen. Som tur är har jag fått erbjudande av den psykolog jag gick hos tidigare att han finns där för mig. Han ringde i höstas. Då förstod jag inte hur han kan hjälpa mig, men det gör jag nu. På sätt och vis var det riktigt bra att jag mådde riktigt dåligt för det öppnade upp insikten i mitt hjärta. Det är inte ångest, utan rädsla. Fruktan att bli vänd ryggen och isolerad från de tre underbara barn som jag egentligen lever för, det är problemets kärna. De är mitt allt. Annars är jag tämligen isolerad. Nu ser jag tv-serien Badhotellet på TV4 Play. En småputtrigt trevlig serie med fantastisk scenografi. En ostmacka och ett glas juice gjorde susen därtill. Så även om jag är sömnlös nu mår jag förhållandevis bra jämfört med för ett par timmar sedan. En dag i taget. En natt i taget, snarare.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad skönt att du möttes med klokskaper och insikter som förhoppningsvis kan hjälpa dig vidare :geros::kramis:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

Själv så somnade och sov jag helt OK, fram till tretiden, då jag vaknade och behövde gå på dass. Ingen ångest eller kallsvettningar och så, men då tog jag doktorns råd om att jag kan ta en pilla till om jag vaknar alldeles för tidigt, så det gjorde jag. Men det innebar att jag nu på morgonen vaknade kallsvettig och har har spenderat ca 1-1.5 timme till att återacklimatisera . Ska helt enkelt prova att ta två tabletter till natten ikväll eftersom resultatet av att ta en tablett till mitt i natten blev ett bakslag. Även om jag inte alls kände mig lita kallsvettig och spänd/krampaktig som jag normalt sett vaknade tidigare. Så än finns det hopp.... :crossfingers::yeahbaby:

Redigerad av mattem

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad skönt att du möttes med klokskaper och insikter som förhoppningsvis kan hjälpa dig vidare :geros::kramis:

Ja, tack! Samtidigt inser jag att jag nog mot slutet av utsättningen av Lyrican har börjat få kraftigare utsättningssymtom. Men dem "botar" jag med min lugnande behovsmedicin. :ThumbsUp:

 

Själv så somnade och sov jag helt OK, fram till tretiden, då jag vaknade och behövde gå på dass. Ingen ångest eller kallsvettningar och så, men då tog jag doktorns råd om att jag kan ta en pilla till om jag vaknar alldeles för tidigt, så det gjorde jag. Men det innebar att jag nu på morgonen vaknade kallsvettig och har har spenderat ca 1-1.5 timme till att återacklimatisera . Ska helt enkelt prova att ta två tabletter till natten ikväll eftersom resultatet av att ta en tablett till mitt i natten blev ett bakslag. Även om jag inte alls kände mig lita kallsvettig och spänd/krampaktig som jag normalt sett vaknade tidigare. Så än finns det hopp.... :crossfingers::yeahbaby:

Jag skrev till min syster* om din medicins nya användningsområde, och hon bekräftade att så var fallet, att den numera används som sömnmedicin "off label". Du kan nog tryggt ta lite högre dos ikväll.

 

 

(*Hon är sjukare än jag är och har haft så mycket som 600 mg Seroquel per dygn...)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hållter tummarna för dig Alix, det vet du? :kramis:

 

Tackar för infon, det var så doktorn också uttryckte det. Att jag kan öka dosen det vet jag, men eftersom det fungerade bra med intaget på kvällen och det var inte för tidigt på morgonkvisten jag var uppe så provade jag det han sa om att ta en för att få de sista timmarnas sömn. Men det var inte bra, inte för mig i alla fall, så nu vet jag att är jag så pass vaken om det så är mitt i natten så är det bara att stiga upp och i så fall lägga sig och vilar en stund när man känner sig trött. ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hållter tummarna för dig Alix, det vet du? :kramis:

 

Tackar för infon, det var så doktorn också uttryckte det. Att jag kan öka dosen det vet jag, men eftersom det fungerade bra med intaget på kvällen och det var inte för tidigt på morgonkvisten jag var uppe så provade jag det han sa om att ta en för att få de sista timmarnas sömn. Men det var inte bra, inte för mig i alla fall, så nu vet jag att är jag så pass vaken om det så är mitt i natten så är det bara att stiga upp och i så fall lägga sig och vilar en stund när man känner sig trött. ;)

Ja, visst, vi stöttar varandra! :kramis:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kroppen behöver inga piller för att somna, men ni inbillar er det bara för att ni inte somnar.

 

Sanningen är den att ni lurat era kroppar med Imovan och andra sömnpiller som ger er abstinensbesvär om ni inte får rätt mängd varje dag.

 

Släng allt som har med sömnpiller att göra. Det som händer de första 3-4 dagarna är att ni får jätteproblem med abstinensen som gör det omöjligt att sova, men då gäller det att ni biter ihop och står ut med det tills gifterna har försvunnit ur kroppen. Under tiden går ni långa promenader varje dag.

 

Helt plötsligt sover ni som grisar utan problem.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kroppen behöver inga piller för att somna, men ni inbillar er det bara för att ni inte somnar.

 

Sanningen är den att ni lurat era kroppar med Imovan och andra sömnpiller som ger er abstinensbesvär om ni inte får rätt mängd varje dag.

 

Släng allt som har med sömnpiller att göra. Det som händer de första 3-4 dagarna är att ni får jätteproblem med abstinensen som gör det omöjligt att sova, men då gäller det att ni biter ihop och står ut med det tills gifterna har försvunnit ur kroppen. Under tiden går ni långa promenader varje dag.

 

Helt plötsligt sover ni som grisar utan problem.

:ThumbsDown:

 

Tala om att förenkla och förneka psykisk problematik...

:yeahbaby:

  • Rösta upp 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

Lyrican jag slutar med hade jag tänkt fasa ut gradvis under två veckor (minst en vecka står det i FASS). I natt och en stor del av dagen blev jag "cold turkey" något så förfärligt. Nu har det lugnat ned sig. Hoppas det håller i sig. :crossfingers: Men andra sajter säger att man ska dra ut på det ännu längre. Det kan jag förstå. Men nu blev det som det blev och i morgon bitti tar jag sista dosen (hoppas jag). Den enda påtagliga effekt den annars har haft är att jag har fått sömnproblem av den. Därför har jag behövt sömnmedicin, vilket jag vill sluta med. En nyans apropå KarlAstrids onyanserade inlägg ovan.

Redigerad av Alix
  • Rösta upp 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, hade det varit så enkelt hade jag gärna gått en mil om dagen för att slippa både den psykiska ohälsan och sömnproblemet. Försöker komma ut och röra mig så det är tyvärr inte hela lösningen, även om jag önskar att det vore så.

 

Hur det än är så önskar jag inte min värsta fiende att må så här och har man inte själv varit där så kan man nog inte förstå. För vissa är det säkert så att det räcker med "aktiv motion" så mår de både bra och sover, det vore en ynnest att få vara en utav dessa personer....

 

Vore det så enkelt så skulle jag ju snart må hur bra som helst, jag får ju piller... men det är ingen "quick-fix" det heller.

 

För egen del så kan jag också nämna att alla läkare jag har träffat på så är de väldigt noga att uttömma alla resurser de har på preparat som inte är beroendeframkallande och inte kastar in det tunga artilleriet bara för att man gjorde så förr....

 

Har man ont i benet eller har huvudvärk är det ingen som ifrågasätter, varken om man tar värktabletter eller inte vill ut och röra på sig, men har man ont i själen, ja då är man bara tramsig... :superirriterad: Ut och gå en runda och sluta sjåpa dig, det är ju bara att rycka upp sig :citation:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kan ju tycka att byggnormen för hur långt ned hörnen på friggebodars vindskivor får befinna sig är alltför generös. Detta blodvite med väl snart tillhörande bula uppstod trots tre indirekta skyddslager: huvan på jackan, yllemössa och håret. "Vilken jädra smäll!" som Dynamit-Harry skulle ha sagt. :(

 

post-28798-0-87328400-1427036649_thumb.jpg

 

post-28798-0-97458800-1427036650.png

 

Annars mår jag bra och blev inte ens yr i huvudet. Dock kanske en aning psykologiskt fastfrusen av den smärtsamma överraskningen...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

AJ, sådant gör så vansinnigt ont :stjarnsmall::geros:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mått skit nu stora delar av sena eftermiddagen och kvällen... Arg och ledsen, på mig själv för att "trillar dit" och mår skit igen, för att jag saknar Ulrika, för att jag inte kan få prata ut med henne just nu, för att jag inte orkar ta tag i och plocka upp saker nu när jag har mer möbler på plats osv...

 

Mår dock "bättre" igen, men jag hänger inte själv med i de tvära kasten i mitt mående både uppåt och neråt, allt kan vara bra också far en tanke/minne genom ens huvud och man mår skit igen, lika tvärt kan man, nästan i alla fall, må bättre. Visserligen så tar jag mina ångestdämpande tabletter när jag känner att jag börjar må dåligt och tack och lov så hjälper dom, det inser jag. Har även daglig kontakt och oftast långa samtal med min mor, vi har alltid kunnat prata med varandra så det är ett skönt stöd att bara kunna få tänka högt och resonera om allt och inget med henne :kramis: Det är verkligen värt sin vikt i guld :Star:

 

Som sagt, det är jobbigt med "jojo-måendet", ett riktigt helvete är det rent ut sagt :angry:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kan ju tycka att byggnormen för hur långt ned hörnen på friggebodars vindskivor får befinna sig är alltför generös. Detta blodvite med väl snart tillhörande bula uppstod trots tre indirekta skyddslager: huvan på jackan, yllemössa och håret. "Vilken jädra smäll!" som Dynamit-Harry skulle ha sagt. :(

 

Annars mår jag bra och blev inte ens yr i huvudet. Dock kanske en aning psykologiskt fastfrusen av den smärtsamma överraskningen...

Aj. Tala om :stjarnsmall:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

AJ, sådant gör så vansinnigt ont :stjarnsmall::geros:

 

Aj. Tala om :stjarnsmall:

Tack, men nu är det bättre. Ingen bula ens. :) Fast jag ska kanske vänta till i morgon med att uttala mig definitivt... :whistling::crossfingers:

 

Mått skit nu stora delar av sena eftermiddagen och kvällen... Arg och ledsen, på mig själv för att "trillar dit" och mår skit igen, för att jag saknar Ulrika, för att jag inte kan få prata ut med henne just nu, för att jag inte orkar ta tag i och plocka upp saker nu när jag har mer möbler på plats osv...

 

Mår dock "bättre" igen, men jag hänger inte själv med i de tvära kasten i mitt mående både uppåt och neråt, allt kan vara bra också far en tanke/minne genom ens huvud och man mår skit igen, lika tvärt kan man, nästan i alla fall, må bättre. Visserligen så tar jag mina ångestdämpande tabletter när jag känner att jag börjar må dåligt och tack och lov så hjälper dom, det inser jag. Har även daglig kontakt och oftast långa samtal med min mor, vi har alltid kunnat prata med varandra så det är ett skönt stöd att bara kunna få tänka högt och resonera om allt och inget med henne :kramis: Det är verkligen värt sin vikt i guld :Star:

 

Som sagt, det är jobbigt med "jojo-måendet", ett riktigt helvete är det rent ut sagt :angry:

Jag känner igen mig helt i det du skriver, bortsett från det brustna hjärtat. Min livlina är min älskade syster. Och det är hon fast hon själv mår risigt allt som oftast. Tänker på dig, kompis! :kramis:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För egen del känner jag så här framåt kvällen av att jag blir lite lätt "cold turkey" igen, vilket ger ångest (det mesta som är obehagligt och ovant ger det). Men inte så farligt, jag tog dock ångestdämpande, så det ska funka.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ni är många som är i mina tankar, både aktiva och före detta aktiva medlemmar som man "lärt känna" genom åren.

 

Tack för att ni finns. alla ni :kramis:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ni är många som är i mina tankar, både aktiva och före detta aktiva medlemmar som man "lärt känna" genom åren.

 

Tack för att ni finns. alla ni :kramis:

Tack, detsamma. Att se dina inlägg känns betydelsefullt. En trygghet, även om de emellanåt utstrålar smärta och vanmakt. För då behöver jag inte känna mig ensam i mina våndor.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du läser mig som en bok :laserbok: . En klen tröst måhända, men visst är det skönt att veta att man inte är ensam här i världen även om jag vet att vi båda önskar att ingen annan ska behöva må så här... :geros:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nej, det är ingen klen tröst. Det är en livlina, en räddningsplanka, ett segt halmstrå, när man behöver det som bäst. :geros:

 

---

 

Idag känner jag lite "cold turkey" igen, men inget farligt. Har orkat städa av golven i alla fall. Ska väl ta en se frukost nu. :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner mig lite frusen. Har fleecetröja på men är kall om händerna. Snart är yngsta dottern här, det piggar upp. Ska nog göra te.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett nytt konto på vårt forum. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu



×