Gå till innehåll
Just nu i M3-nätverket

Till Minne av


snowreeler
 Share

Rekommendera Poster

:cry: Så oherhört ledsamt, och orättvist.

 

Hoppas SVT gör ngt finnt minnes portätt av honom. Inte bara ett minnesprogram - gärna en hel minneskväll.

det blev 1 timme

post-154-0-68472600-1415557294_thumb.png

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Acker Bilk har spelat sin sista ton på klarinetten:

 

http://www.bbc.com/news/entertainment-arts-29874053

Ja honom minns man från dansgolvet i unga år

 

Redigerad av Pocahontas
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • 1 month later...

Det var ju min favoritserie från böckerna av Sven Delblanc.
De där bägge gubbarna får mig alltid att tänka på den där skitgubbarna på teaterläktaren i Mupparna. :lol:

Vila i frid Ingvar.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Usch, det var tråkigt att läsa. :(

Up there we belong passar nog bra

 

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • 5 weeks later...

Edgar Froese, musiker i kultbandet Tangerine Dream, har gått till den stora musiksamlingen:

http://www.bbc.com/news/world-europe-30965708

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article20215655.ab

En beundrare du också?

Väldigt trist. 70 är lite för tidigt att lämna in tycker jag. :(

 

Edit: Men de skriver tokigt som vanligt. I mina öron var TD som störst under 80-talet även om Edgar började experimentera med synthesizern och annan elektronik redan tidigt 70-tal.

Redigerad av mikaellq
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

iMatte v. 2.0

En beundrare du också?

Väldigt trist. 70 är lite för tidigt att lämna in tycker jag. :(

 

Edit: Men de skriver tokigt som vanligt. I mina öron var TD som störst under 80-talet även om Edgar började experimentera med synthesizern och annan elektronik redan tidigt 70-tal.

Efter att Bauman lämnade 1976 så gick TD i riktningen billig och komersiell new age-musik (med indianfjädrar och örnar som symboler), ett av hundratals "trycka-på-knappen"-band. Lättsmält och ytlig musik, helt annorlunda än den pionjärinsats de gjorde sent 60-tal, tidigt 70-tal.

Lyssna på tex Athem och Rubycon - svårsmälta och mörka, men helt nyskapande på sin tid.

  • Rösta upp 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Tangram (1980) är min alla tiders favorit med långa sequencerslingor och tydligt feta analoga ljud.
Men även Exit (1981) och Phaedra (1974) är favoriter i skivsamlingen.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Efter att Bauman lämnade 1976 så gick TD i riktningen billig och komersiell new age-musik (med indianfjädrar och örnar som symboler), ett av hundratals "trycka-på-knappen"-band. Lättsmält och ytlig musik, helt annorlunda än den pionjärinsats de gjorde sent 60-tal, tidigt 70-tal.

Lyssna på tex Athem och Rubycon - svårsmälta och mörka, men helt nyskapande på sin tid.

Baumann var även med på turnén i USA 1977.

 

Edit: glöm det politiska med TD. De handlade helt om konst, experimenterande, det psykedeliska, kanske även det surrealistiska. Edgar ville hitta något helt nytt efter två krig och en mager kultur där behovet av mer av egen kultur var stor, som Edgar själv sa i en intervju.

Redigerad av mikaellq
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

iMatte v. 2.0

Tangram (1980) är min alla tiders favorit med långa sequencerslingor och tydligt feta analoga ljud.

Men även Exit (1981) och Phaedra (1974) är favoriter i skivsamlingen.

 

Phaedra är mycket bra, men vid tiden för Tangram och Exit har de börjat spåra ur och fått "lukt på pengar". Inte deras sämsta, men de album där det blir tydligt att de lämnar den experimentella musiken för att börja stelna i en form.

 

Det där med "feta analoga ljud" har jag aldrig köpt. Jag har hållt på med syntar sedan 70-talet och tycker att de bara blivit bättre och bättre med åren. Visst är det nostalgi av stora mått att pilla på rattarna på en gammal analog synt, men man minns också hur otroligt begränsade de var och hur mycket man fick jobba för att bygga hyfsade ljud. Jag har mjukvarusyntar på datorn idag som låter flera resor bättre än mina 70-talssyntar.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Phaedra är mycket bra, men vid tiden för Tangram och Exit har de börjat spåra ur och fått "lukt på pengar". Inte deras sämsta, men de album där det blir tydligt att de lämnar den experimentella musiken för att börja stelna i en form.

 

Det där med "feta analoga ljud" har jag aldrig köpt. Jag har hållt på med syntar sedan 70-talet och tycker att de bara blivit bättre och bättre med åren. Visst är det nostalgi av stora mått att pilla på rattarna på en gammal analog synt, men man minns också hur otroligt begränsade de var och hur mycket man fick jobba för att bygga hyfsade ljud. Jag har mjukvarusyntar på datorn idag som låter flera resor bättre än mina 70-talssyntar.

Roligt att läsa att vi kan vara överens om något.

Analogsyntharna som jag har programmerat några stycken av var inte helt kass men begränsade jämfört med dagens. Studera Omnisphere 2 till exempel som är värstingen idag om man vill ha flexibilitet som heter duga i att skapa nya och spännande ljud.

 

Naturligtvis handlar det mycket om nostalgi det att jag älskar ljudet från de analoga syntharna. När jag upptäckte Tangerine Dream, Klaus Schulze, Kraftwerk, Jean Michel Jarre, m.fl. så var det som om en helt ny värld öppnades upp för mig, ett helt universum byggt av ljud, rytm och begränsad melodi, det som senare kom att kallas för "ambient", men jag har hela tiden föredragit att kalla det för elektronisk musik, något som kanske även vår mästare och tidig pionjär Ralph Lundsten hade godkänt.

 

Det är som att läsa en riktigt bra science fiction bok. Något att verkligen resa in i och låta tid och rum försvinna för en stund. Mycket bra!

 

ralph-lundsten.jpg

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

iMatte v. 2.0

Roligt att läsa att vi kan vara överens om något.

Analogsyntharna som jag har programmerat några stycken av var inte helt kass men begränsade jämfört med dagens. Studera Omnisphere 2 till exempel som är värstingen idag om man vill ha flexibilitet som heter duga i att skapa nya och spännande ljud.

 

Naturligtvis handlar det mycket om nostalgi det att jag älskar ljudet från de analoga syntharna. När jag upptäckte Tangerine Dream, Klaus Schulze, Kraftwerk, Jean Michel Jarre, m.fl. så var det som om en helt ny värld öppnades upp för mig, ett helt universum byggt av ljud, rytm och begränsad melodi, det som senare kom att kallas för "ambient", men jag har hela tiden föredragit att kalla det för elektronisk musik, något som kanske även vår mästare och tidig pionjär Ralph Lundsten hade godkänt.

Omnisphere 2, finns den ute redan? Jag har kört både föregångaren Atmosphere och Omnisphere 1 och älsakr dem verkligen. Tittade nu på en demonstration av Omnisphere 2 och den verkar ju ta rejäla steg framåt. En annan favorit är Absynth, som jag har kört sedan den låg ut som beta (skriven av en enda privatperson, Brian Clevinger). Även den är sanslöst flexibel.

 

Det vi däremot inte är överens om är Ralph Lundstens betydelse (på samma nivå som Tomita och liknande...) och inte heller definitionen av ambient. För mig är ambient det Brian Eno myntade med albumet Discreet Music. Han har berättat i en intervju hur han kom på begreppet ambient när han låg sängbunden efter ett benbrott och hade bett en vän att sätta på en skiva innan han gick (något modernt klassiskt om jag minns rätt). Men volymen på stereon var väldigt låg, så låg att musiken smälte ihop med omgivningens ljud som strömmade in från det öppna fönstret. Då fick han idéen att smälta ihop musik med omgivande ljud (ambient sounds).

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Tycker han ser äldre ut än så

 

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Min latin är dessvärre lite rostig...

Var glad för det. Min har rostat bort fullständigt. ;)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

 Share




×
×
  • Skapa nytt...