Religionstråden

[Alix]

Agnostiker är för mig någon som tror, men förnekar det medvetet eller omedvetet, samtidigt finns en stor skepticism och ett tvivel som gör att agnostikern inte vet vad den ska tro, det är för många pusselbitar som fattas för att agnostikern ska kunna tro fullt ut...

En agnostiker för mig är alltså någon som har en gnutta tro för om man tvivlar eller är skeptisk så måste där ju finnas ett litet frö av tro annars skulle man väl aldrig tvivla?

Rätta mig om jag har fel

Det är nog ungefär så jag uppfattar det också.

Ni har delvis rätt, se min länk ovan. Äsch, jag ger länken igen. Ni har inte rätt vad gäller stark agnosticism, vilket jag är anhängare av.

 

Det är du som vänder på bevisbördan här. Jag kräver samma empiriska bevisning för "Gud" som för "strängteorin". Vill eller kan man inte bevisa "Gud" och "strängteorin" på samma sätt som man kan bevisa "den allmänna relativitetsteorin" empiriskt så väntar jag på att man presenterar bevisningen. Att kräva bevis för avsaknaden av något är bara larvigt.

Jag missförstås igen därför att jag uttrycker mig otydligt, jag menar exakt samma sak som du. Skriv nu inte att jag skriver något annat, för det gör jag säkert av slarv och bristande energi. Okej?

[Justitia]

PS. Nu får ni inte överskölja mig med invändningar för jag orkar inte ta tag i det på grund av min sjukdom. Det måste ni respektera.

Tror inte du kan hindra människor att fortsätta diskussionen, men om du inte orkar svara har vi förståelse. Ta hand om dig.

[Alix]

Tror inte du kan hindra människor att fortsätta diskussionen, men om du inte orkar svara har vi förståelse. Ta hand om dig.

Tack kära Justitia, jag ska ta en promenad nu. Jag menar givetvis inte att debatten ska avstanna. Det jag hoppas på är att mina argument inte betraktas som seriösa bara för att jag själv inte diskuterar saken vidare.

[Whatname]

PS. Nu får ni inte överskölja mig med invändningar för jag orkar inte ta tag i det på grund av min sjukdom. Det måste ni respektera.

Helt OK. Jag ifrågasätter heller inte dig utan ville bara klargöra var jag själv står.

[Alix]

Helt OK. Jag ifrågasätter heller inte dig utan ville bara klargöra var jag själv står.

Tack, mycket vänligt av dig! Och jag förstår dig givetvis.

[iMarc]

Tack kära Justitia, jag ska ta en promenad nu. Jag menar givetvis inte att debatten ska avstanna. Det jag hoppas på är att mina argument inte betraktas som seriösa bara för att jag själv inte diskuterar saken vidare.

Man diskuterar när man kan, orkar och vill Ha en riktigt skön promenad!

[Alix]

Man diskuterar när man kan, orkar och vill Ha en riktigt skön promenad!

Tack iMarc, jag kom just in från en skogspromenad och all den skira grönskan där.

[kiwi]

Ateistiska argument är bottenlöst fåniga och desperata.

 

Vad menas? Argument som kommer från ateister eller argument som stöder/förespråkar ateism? Jag tror inte argument i sig kan vara ateistiska...

 

 

 

Vetenskapen kräver falsifierbarhet och testbarhet. Om man vill ifrågasätta (falsifierbarhet) att det bara finns jordbundna elefanter och tekoppar kan man leta efter andra (testbarhet). Det är inte möjligt vad gäller guds existens. Freuds teori om det undermedvetna är jämställd med frågan om guds existens, ur ett vetenskapligt perspektiv. Man kan inte undersöka något som av nödvändighet måste vara okänt för oss.

 

Varför måste guds existens av nödvändighet vara okänd? Han har ju tydligen gjort sig gällande tidigare i historien (i GT dyker han upp i var och varannan buske), så det är inget som hindrar Honom från att materialisera sig rakt framför våra näsor precis när som helst.

 

Jag vågar inte säga hur många som stöder Din syn på huruvida det är möjligt att bevisa Guds existens eller ej, men jag vet att det finns en ansenlig mängd kristna som skulle säga att Du har fel. Ray Comfort, känd bokstavstroende, påstår ju sig kunna bevisa Guds existens på mindre än tre minuter...

 

Gud, om Han finns, skulle lätt kunna övertyga mig om sin existens. Det är bara att titta tidigare i denna diskussionstråd för att se ungefär vad som krävs.

 

Så jo, om Gud vill så går Hans existens att bevisa.

 

 

Ateism handlar om det som Ludwig Wittgenstein filosoferade om vårt språk. Orden bär inte fakta, utan känslor. Ateister tycker inte om tanken på att det skulle finnas en gud, och denna motvilja uttrycks i deras språk; uttryck som därför bara är skenbart förnuftiga och kritiska. Wittgenstein har accepterats vad gäller kritik mot pseudovetenskap, men inte vad gäller vetenskap, eftersom det empiriska är värdeneutralt; det som bara ”är” existerar oberoende av våra känslor inför det.

 

Med tanke på vilka ord Du väljer om ateister och deras argument, så undrar jag vem det är som har mest känslor i detta.

 

 

 

Som då själv varande ateist så har jag ingen motvilja mot att det skulle finnas en gud. Jag ser ju i min omgivning att de som har en tro också förlitar sig till denna och känner en trygghet i denna tro. Alltså ser jag bara fördelar och inga nackdelar med att ha en tro. Problemet, om det nu skall ses som ett problem, är att jag inte kan låssas att jag tror, utan jag saknar tron för att jag inte ser något övertygande som får mig att tro.

 

Allvarligt? Du ser inga nackdelar med att ha en tro?

 

Jag behöver ju inte ens drämma till med galningar som tar livet av sig själva och sina barn för att "Gud" sade åt dom att göra det. Det räcker att se på hur människor ändrar sina liv för att dom tror att Gud vill det.

 

En intressant dokument som SVT sände för något år sedan är "Nunnan". 19 år gammal gick Maria i kloster (faktiskt inte långt från där jag bor), där hon måste vara tyst hela dygnet – förutom under 45 minuter efter lunch och middag. Sin familj får hon bara träffa 7 gånger om året – bakom ett galler. Guds vilja.

 

Stackars Anders Arborelius, katolsk biskop för Stockholms katolska stift, har troligen inte haft sex en enda gång i sitt liv. Inte för att han inte haft tillfälle eller för att han inte ville, utan för att hans tro fick honom att tro att det var fel att ha det som präst. Guds vilja.

 

Behöver jag fortsätta?

 

Visst, det är möjligt att Maria och Anders "trivs" med sina livsval och att dom hade varit olyckliga om det inte fanns någon religion alls på vår jord, men ska man förändra sina liv efter en övertygelse så vore det – åtminstone för mig – mer givande om övertygelsen hade någon koppling till verkligheten.

 

 

/ Kiwi

[Duke]

Kan du bevisa att dina åsikter är sanna, eller att de troendes åsikter är falska? Eller nöjer du dig med att anse, mena, tycka, hävda?

 

Sunt förnuft och logiskt tänkande säger mig att livet skapades av en slump och inte av en allsmäktig varelse. Ta det hur du vill.

[mikaellq]

Tack iMarc, jag kom just in från en skogspromenad och all den skira grönskan där.

Visst är det skönt? För jag utgår från att solen skiner vackert t.o.m. i Borås idag.

Ska strax ge mig ut jag också, fast på räsern. (svengelska)

[iMarc]

Sunt förnuft och logiskt tänkande säger mig att livet skapades av en slump och inte av en allsmäktig varelse. Ta det hur du vill.

Finns ingen logik och förnuft över att en existens skulle vara slumpartad, det är alltid en mening med allting och liv kan inte skapas av annat än liv

[Alix]

Vad menas? Argument som kommer från ateister eller argument som stöder/förespråkar ateism? Jag tror inte argument i sig kan vara ateistiska...

Ursäkta mig, jag menar argument som stöder ateismen.

 

Varför måste guds existens av nödvändighet vara okänd? Han har ju tydligen gjort sig gällande tidigare i historien (i GT dyker han upp i var och varannan buske), så det är inget som hindrar Honom från att materialisera sig rakt framför våra näsor precis när som helst.

 

Jag vågar inte säga hur många som stöder Din syn på huruvida det är möjligt att bevisa Guds existens eller ej, men jag vet att det finns en ansenlig mängd kristna som skulle säga att Du har fel. Ray Comfort, känd bokstavstroende, påstår ju sig kunna bevisa Guds existens på mindre än tre minuter...

 

Gud, om Han finns, skulle lätt kunna övertyga mig om sin existens. Det är bara att titta tidigare i denna diskussionstråd för att se ungefär vad som krävs.

 

Så jo, om Gud vill så går Hans existens att bevisa.

För mig är det irrelevant vad troende tror sig kunna bevisa. Jag vet att de inte kan det. Och ateister kan heller inte bevisa att gud inte finns.

 

Med tanke på vilka ord Du väljer om ateister och deras argument, så undrar jag vem det är som har mest känslor i detta.

Mina känslor rör inte guds eventuella existens, utan om pseudovetenskapligt trams i syfte att få folk att tro att det inte finns någon gud.

 

Sunt förnuft och logiskt tänkande säger mig att livet skapades av en slump och inte av en allsmäktig varelse. Ta det hur du vill.

Då ber jag att få gratulera. Men du får gärna förklara för mig vad det i ditt logiska tänkande är för skillnad på slumpen och en allsmäktig varelse, det skulle vara intressant att få veta. Oneliners är lite så där, när det gäller filosofiska spörsmål.

 

Visst är det skönt? För jag utgår från att solen skiner vackert t.o.m. i Borås idag.

Ska strax ge mig ut jag också, fast på räsern. (svengelska)

Det har varit växlande molnighet (när det är klart väder överallt annars är det växlande molnighet i Borås, och så vidare...). Men visst är det skönt. Jag hittade en liten oas där jag bor, inklämt mellan villaområdena. Här en bild över tjärnen som ligger där:

 

[kiwi]

För mig är det irrelevant vad troende tror sig kunna bevisa. Jag vet att de inte kan det. Och ateister kan heller inte bevisa att gud inte finns.

 

Jag håller inte med om att troende inte skulle kunna bevisa existensen av Gud. Allt hänger på om Han tillåter det. I GT var det inga problem att visa sig, men numera verkar Han väldigt tillbakadragen.

 

Att ateister inte kan bevisa icke-existensen av Gud håller jag däremot med om. Vi har tidigare i tråden pratat om svårigheterna att överhuvudtaget bevisa icke-existensen av någonting. Men att detta i sig skulle vara ett argument för varken ena eller andra sidan är närmast ett argumentum ad ignorantiam – ett argument till okunnigheten. Bara för att vi inte kan bevisa att Loch Ness-odjuret inte existerar, betyder inte att det de facto existerar.

 

 

Mina känslor rör inte guds eventuella existens, utan om pseudovetenskapligt trams i syfte att få folk att tro att det inte finns någon gud.

 

Det finns bra och dåliga argument på båda sidor. Däremot tycker jag att 1) rimligen ligger bevisbördan på den som påstår existensen av någonting och 2) utgångspunkten i mänskligt vetande är att vi från början ingenting vet; vi når vår kunskap genom bland annat bevissamlande, experiment och iakttagelser.

 

Där är, vad gäller frågan om Guds existens, ateismen en god utgångspunkt – i varje fall om man med ateism menar att man anser att existensen av Gud (ännu) inte är bevisad. Det saknas helt enkelt fog för att tro på en eller flera gudar.

 

Som ateist utesluter jag personligen inte möjligheten att det finns någon form av högre väsende, men så länge jag inte har fog för att påstå eller tro på detta så låter jag bli. Jag kan ju inte heller bevisa icke-existensen av ett Matrix där vi alla är mänskliga batterier och bara upplever en datorskapad illusion av verkligheten, men det skulle vara något kontraproduktivt att leva som om så vore fallet.

 

 

/ Kiwi

[iKnatte]

Jag är (det är jag inte alltid) helt överens med Alix i hans suveräna argumentation.

Jag hade tänkt säga något till kiwi, som svarat mina tidigare inlägg, men Alix har

många gånger överträffat vad jag tänkt anföra, dock...

- jag registrerades som medlem på forumet i nov-09 och den här tråden har bara

funnits sedan feb-10, så visst har jag hängt med från start även om jag inte 'orkat'

(alldeles riktigt!) läsa alla de nära 800 inläggen.

Jag blir lite beklämd av argument liknande 'Duke':s, som tror sig vara klokare än

resten av mänskligheten genom lite 'sunt förnuft och logiskt tänkande' - det är bra,

fortsätt med det! (jag varnar dock för att det har lett käpprätt åt h-lvete tidigare)

Att en a-teist är i lika hög grad troende som en teist, och att ingendera äger problem-

formuleringsprivilegiet trodde jag inte ens längre var en diskussionsfråga, men ateist-

erna här på forumet hänvisar alltjämt till något slags allmänt förhållningssätt till ung.

samma 'sunda förnuft och logiska tänkande' som 'Duke':s för att förbehålla sig rätten

att avkräva bevis, men aldrig att på motsvarande sätt leverera dem.

Uppskattningsvis 90 % av världens befolkning är i något avseende gudstroende, så

denna inställning verkar - minst sagt - vara ett utslag av någon form av 'teologisk

imperialism' (I ären dumme - Vi äro kloke)

 

Det är mycket kinkigt med källhänvisningar till påståendet ovan (det om procent-

satser), det medger jag, men eftersom jag - och det kanske förvånar någon - faktiskt

räknar in mig i samma grupp som kiwi av f.d. religiöst intresserade agnostiker, nu-

mera övertygade ateister kan det ha sin relevans att jag alltjämt betraktar 'mysteriet

att vara människa' som något att vörda, inte förlöjliga...

 

f.ö. kallades 'Occam's Razor' helt enkelt för Ockhams rakkniv när jag läste filosofi,

'mikaellq', men det kanske är snyggare (och mer retoriskt nedgörande) på utrikiska?

Även om William var född i Ockham i Yorkshire, så publicerade han förmodligen sina

tankar på latin, knappast på provinsspråket 1300-talsengelska.

[iFnatte]

Jag håller inte med om att troende inte skulle kunna bevisa existensen av Gud. Allt hänger på om Han tillåter det.

I GT var det inga problem att visa sig, men numera verkar Han väldigt tillbakadragen.

Men igen - jösses, kiwi!

- du vill ju att de som tror ska försöka bevisa grunden till sin tro för att du ska må bra i din ateism...

 

Att ateister inte kan bevisa icke-existensen av Gud håller jag däremot med om.

Vi har tidigare i tråden pratat om svårigheterna att överhuvudtaget bevisa icke-existensen av någonting.

Men att detta i sig skulle vara ett argument för varken ena eller andra sidan är närmast ett argumentum

ad ignorantiam – ett argument till okunnigheten. Bara för att vi inte kan bevisa att Loch Ness-odjuret inte

existerar, betyder inte att det de facto existerar.

Du förstår uppenbarligen inte (du heller!) tyngden i Alix' kunniga argumentation,

Om en rabiat provokatör vill lansera den teologiska teorin om spagettimonstret eller flygande tekannor,

så kanske denne har en viss bevisbörda att leva upp till,

medan om två miljarder katoliker i världen vill hävda rätten till sin 2000-åriga tro, kanske den ende,

eller de enda, som på alla sätt vill motsätta sig denna tro har ett annat förhållande till själva bevisbördan

(vilket på intet sätt står i motsats till att de kan ha rätt!)

Så fungerar t ex demokratin, du måste samla ett visst antal namn för att registrera ett parti, ännu fler

för att få partistöd, än fler för att få uppträda i tv, etc. etc... - visst, visst,

men - varför?

 

Det finns bra och dåliga argument på båda sidor. Däremot tycker jag att 1) rimligen ligger bevisbördan på den som påstår existensen av någonting och 2) utgångspunkten i mänskligt vetande är att vi från början ingenting vet; vi når vår kunskap genom bland annat bevissamlande, experiment och iakttagelser.

 

Där är, vad gäller frågan om Guds existens, ateismen en god utgångspunkt – i varje fall om man med ateism menar att man anser att existensen av Gud (ännu) inte är bevisad. Det saknas helt enkelt fog för att tro på en eller flera gudar.

 

Som ateist utesluter jag personligen inte möjligheten att det finns någon form av högre väsende, men så länge jag inte har fog för att påstå eller tro på detta så låter jag bli. Jag kan ju inte heller bevisa icke-existensen av ett Matrix där vi alla är mänskliga batterier och bara upplever en datorskapad illusion av verkligheten, men det skulle vara något kontraproduktivt att leva som om så vore fallet.

/ Kiwi

Allt det du sedan anför är ju egentligen grymt subjektiva åsikter eller antaganden, som har lite med saken att skaffa,

eller hur!

[iMarc]

Men igen - jösses, kiwi!

- du vill ju att de som tror ska försöka bevisa grunden till sin tro för att du ska må bra i din ateism...

 

 

Du förstår uppenbarligen inte (du heller!) tyngden i Alix' kunniga argumentation,

Om en rabiat provokatör vill lansera den teologiska teorin om spagettimonstret eller flygande tekannor,

så kanske denne har en viss bevisbörda att leva upp till,

medan om två miljarder katoliker i världen vill hävda rätten till sin 2000-åriga tro, kanske den ende,

eller de enda, som på alla sätt vill motsätta sig denna tro har ett annat förhållande till själva bevisbördan

(vilket på intet sätt står i motsats till att de kan ha rätt!)

Så fungerar t ex demokratin, du måste samla ett visst antal namn för att registrera ett parti, ännu fler

för att få partistöd, än fler för att få uppträda i tv, etc. etc... - visst, visst,

men - varför?

 

 

Allt det du sedan anför är ju egentligen grymt subjektiva åsikter eller antaganden, som har lite med saken att skaffa,

eller hur!

Rock´n roll nu kör vi hårt hela Ankeborg!

Loving this!

[Balooba]

Allvarligt? Du ser inga nackdelar med att ha en tro?

 

Jag behöver ju inte ens drämma till med galningar som tar livet av sig själva och sina barn för att "Gud" sade åt dom att göra det. Det räcker att se på hur människor ändrar sina liv för att dom tror att Gud vill det.

 

/ Kiwi

 

Ja allvarligt! Extremer finns bland alla människor, oavsett vad man tror på.

 

Gud blir moderns omhändertagande, Gud blir en surrogatmamma med värma och trygghet.

Den personliga tron för en frisk människa innehåller, som jag ser det, inget negativt men en massa positivt.

 

Det finns extrema ateister som utför illdåd. Är det då negativt att vara ateist?

Jag känner mig trygg i min ateism, men är lite avundsjuk på de som genom sin tro kan se hopp i de mest, för oss ateister, hopplösa situationer.

En falsk trygghet, ja, men om den falska tryggheten känns sann så är de ju alla tiders.

[iTjatte]

Vi värmer upp med lite Blaise Pascal (1623-62):

"Det är hjärtat som förnimmer Gud, och inte förnuftet. Detta är tron:

Gud är kännbar för hjärtat, inte för förståndet."

"Antingen är kristendomen sann eller falsk. Om du satsar på att den

är sann, och du då tror på Gud och underkastar sig Honom, så - om

den är sann - så har du fått Gud, himlen, och allt annat. Om den är

falsk, har du förlorat något, men du har haft ett bra liv präglat av

fred och illusionen att allt i slutändan blir till det bästa. Om du satsar

på att kristendomen är falsk har du förlorat något, men om du räknar

med att den är falsk, och den visar sig vara sann, har du har förlorat

allt och du får tillbringa evigheten i helvetet."

vi avrundar med något av René Descartes (1596-1650):

 

"För att filosofera seriöst och söka sanningen om alla ting som kan vetas,

måste vi först av allt lägga åt sidan alla våra förutfattade meningar, eller

åtminstone iakttaga den största försiktighet för att inte sätta vår lit till några

av de uppfattningar som vi accepterade i det förflutna förrän vi först har

undersökt dem noga ånyo och bekräftat deras sanning. Härnäst, måste vi

på ett metodiskt sätt uppmärksamma de begrepp som vi har inom oss, och

vi måste bedömma som sanna alla och bara de vars sanning vi klart och

tydligt känner igen när vi uppmärksammar dem på detta sätt. När vi gör

detta skall vi inse, först av allt, att vi existerar i den mån vår natur består i

tänkande; och vi skall samtidigt inse både att det finns en Gud, och att vi

beror på honom, och även att ett beaktande av hans attribut sätter oss i

stånd att undersöka andra tings sanning, eftersom han är deras orsak.

Slutligen, kommer vi att se att vi förutom begreppen om Gud och om vårt

medvetande, har inom oss kunskapen om många propositioner, vilka är

evigt sanna, så som `Ingenting kommer ur ingenting´. Vi skall även finna

att vi har kunskap både om en kroppslig eller utsträckt natur som är delbar,

rörlig, och så vidare, och också om vissa förnimmelser som påverkar oss,

så som förnimmelserna av smärta, färger, smaker och så vidare (även om

vi ännu inte vet orsaken till att vi påverkas på detta sätt). När vi kontrasterar

all denna kunskap med de förvirrade tankar vi hade innan, kommer vi att

skaffa oss vanan att forma klara och tydliga begrepp om alla de ting som

kan vetas. Dessa få instruktioner tycks mig innehålla de viktigaste princi-

perna för mänsklig kunskap."

 

ingen av dessa tvenne är nämnvärt mindre smart än ex. 'Duke'

[mikaellq]

Rock´n roll nu kör vi hårt hela Ankeborg!

Loving this!

Mycket kärlek är aldrig fel nä.

Men spelar det egentligen någon roll för dig vad andra tycker? Är inte det viktiga och centrala vad det ger dig?

[mikaellq]

Vi värmer upp med lite Blaise Pascal (1623-62):

"Det är hjärtat som förnimmer Gud, och inte förnuftet. Detta är tron:

Gud är kännbar för hjärtat, inte för förståndet."

Kanske just detta är problemet? Folk tänker för lite och känner för mycket?

Jag har inga problem med att förstå det vi definierar som gott.

Det gynnar mig och min del i flocken och beteendet har utformats och finslipats genom årtusenden av evolution där det helt enkelt gynnat flocken och dess överlevnad, konstigare än så är det inte och det behövs inga gudar för att varken förstå eller förklara.

 

Jag hade inte brytt mig om att ifrågasätta religion om det inte varit så uppenbart att det ställer till med så mycket elände, allt från förtrycket under medeltiden till moderna krig och terrorism. Exempelvis så anklagas den katolska kyrkan för allt det judehat och förföljelser de utsatts för genom århundraden, inte bara i Hitlers Tyskland, därför att den katolska kyrkan länge anklagat judarna för jesumordet.

 

Tokigt så det förslår alltså, men behöver inte vara det om folk i gemen kunde tänka lite till, inte bara "känna".

[iKnatte]

För att förekomma inlägg liknade det 'mikaellq' nyss levererade

(vilket jag alltså misslyckades med! )

Nej, varken Descartes eller Pascal hade tillgång till Linnés eller

Darwins iakttagelser eller vetenskapliga landvinningar, de för-

sökte helt enkelt tänka själva - som de tänkande människor de

var i sin egen tid.

 

Därför några tänkvärda citat av Einstein, som hade tillgång till

ovanstående och egna landvinningar:

"Att ana att det finns något bakom det vi kan uppleva och

som vårt intellekt inte förmår fatta och vars skönhet och upp-

höjdhet når oss endast indirekt och som en matt av glans av

religiositet. I den bemärkelsen är jag religiös."

(= min 'favvo') eller:

 

"vetenskap utan religion är halt, religion utan vetenskap är

blind"

 

eller till sist:

 

Jag tror inte på en personlig Gud och det har jag aldrig för-

nekat utan sagt uttryckligen. Om jag har något inom mig

som kan kallas religiöst, så är det en gränslös beundran för

världens struktur, såvitt vår vetenskap kan avslöja den.

 

"Jag är djupt religiös icke-troende. Detta är en ganska ny typ

av religion."

 

"Idén om en personlig Gud är fullständigt främmande för mig

och ter sig rentav naiv."

[Balooba]

Om du satsar på att kristendomen är falsk har du förlorat något, men om du räknar

med att den är falsk, och den visar sig vara sann, har du har förlorat

allt och du får tillbringa evigheten i helvetet."

 

 

Ett utmärkt exempel på varför jag inte vill ha Gud till kompis.

Alltså har jag levt ett hedervärt liv men inte trott på Gud så hamnar jag i helvetet.

Den "gode" guden vill då inte jag ha till kompis. Gud liknar mer än tyrann ju mer jag läser sådan smörja.

 

Om nu gud har gett mig intelligens och förmågan till kritiskt tänkande och han inte lyckats övertyga mig om sin existens så hamnar jag i helvetet.

Ibland misstänker jag att den Gud du tillber är Djävulen, och att denne förvirrat mänskligheten att tro på det omvända.

Du är alltså grundlurad och djävulsdyrkare?

 

Min ateism stärktes i kväll ytterligare.

[Alix]

Tack, ankungarna, för berömmet. Jag har tvekat vad gäller min egen argumentation, men nu kanske jag kan drista mig att travestera Samuel Johnson: ”Den som läser och inte blir klokare anar sällan någon brist hos sig själv, utan klagar över svåra ord och dunkla meningar, och frågar varför det skrivs inlägg som man inte kan förstå.”

[iFnatte]

Tack, ankungarna, för berömmet. Jag har tvekat vad gäller min egen argumentation,

men nu kanske jag kan drista mig att travestera Samuel Johnson: "Den som läser och inte

blir klokare anar sällan någon brist hos sig själv, utan klagar över svåra ord och dunkla

meningar, och frågar varför det skrivs inlägg som man inte kan förstå."

Men...

det där har du ju redan sagt till mig (oss)...

menar du att jag har fattat nada... (än-en-gång...)

[iMarc]

Mycket kärlek är aldrig fel nä.

Men spelar det egentligen någon roll för dig vad andra tycker? Är inte det viktiga och centrala vad det ger dig?

Jag förstår inte din fråga, antingen har du formulerat dig knepigt eller så är jag trög.

men kärlek löser nog det mesta