Religionstråden

[kiwi]

Blir till att skaffa sig en ny fräsch bibel nu i veckan och den ska läsas från pärm till pärm

 

Glöm inte att markera vilka delar som är sanna och vilka som inte är det – och sedan berätta för oss här i forumet.

 

 

/ Kiwi

[iMarc]

Återkommer, var så säkra

[iTjatte]

Glöm inte att markera vilka delar som är sanna och vilka som inte är det – och sedan berätta för oss här i forumet.

Vad är det för larv, kiwi...

man läser varken Vedaböckerna, Tipitaka, Toran, Bibeln eller Koranen för att

"markera vilka delar som är sanna och vilka som inte är det", det är - som jag

tidigare skrivit - ett j-vligt inskränkt förhållningssätt till det magiska som det

innebär att vara människa. Man läser dem på samma sätt som man t ex läser

Shakespeare eller Dostojevskij - med eftertänksamhet och förundran.

Det - liksom fisk - borde du pröva kiwi, det blir man nämligen intelligent av!

 

ursäkta mig, det är inte frågan om ett personangrepp. det är ett slags humor...

Jag har en känsla av att de flesta andra förhållningssätt till läsandet av dessa

skrifter leder käpprätt åt h-lvete, till intolerans och fundamentalism.

Jag tror inte du är något av detta, kiwi, men om du inte aktar dig så kan du bli

Det finns ett inslag av just intolerans och fundamentalism bland de ateister som

numera ständigt frågar efter sanningar och avkräver troende allehanda bevis...

Som om konsten att vara människa omfattas av detta...

 

Hur läser du Marcel Proust? Simone de Beauvoir? Pär Lagerkvist? Joyce Carol

Oates eller Steg Larsson? Brukar du även där "markera vilka delar som är sanna

och vilka som inte är det"?

Då lever du ett tråkigt liv

[Alix]

Vad är det för larv, kiwi...

man läser varken Vedaböckerna, Tipitaka, Toran, Bibeln eller Koranen för att

"markera vilka delar som är sanna och vilka som inte är det", det är - som jag

tidigare skrivit - ett j-vligt inskränkt förhållningssätt till det magiska som det

innebär att vara människa. Man läser dem på samma sätt som man t ex läser

Shakespeare eller Dostojevskij - med eftertänksamhet och förundran.

Det - liksom fisk - borde du pröva kiwi, det blir man nämligen intelligent av!

 

ursäkta mig, det är inte frågan om ett personangrepp. det är ett slags humor...

Jag har en känsla av att de flesta andra förhållningssätt till läsandet av dessa

skrifter leder käpprätt åt h-lvete, till intolerans och fundamentalism.

Jag tror inte du är något av detta, kiwi, men om du inte aktar dig så kan du bli

Det finns ett inslag av just intolerans och fundamentalism bland de ateister som

numera ständigt frågar efter sanningar och avkräver troende allehanda bevis...

Som om konsten att vara människa omfattas av detta...

 

Hur läser du Marcel Proust? Simone de Beauvoir? Pär Lagerkvist? Joyce Carol

Oates eller Steg Larsson? Brukar du även där "markera vilka delar som är sanna

och vilka som inte är det"?

Då lever du ett tråkigt liv

Jag tolkar även kiwis inlägg som ett slags humor...

[Alix]

Jag vet inte om det har tagits upp men varför kan man inte rösta på "agnostiker"?

[Whatname]

man läser varken Vedaböckerna, Tipitaka, Toran, Bibeln eller Koranen för att

"markera vilka delar som är sanna och vilka som inte är det", det är - som jag

tidigare skrivit - ett j-vligt inskränkt förhållningssätt till det magiska som det

innebär att vara människa. Man läser dem på samma sätt som man t ex läser

Shakespeare eller Dostojevskij - med eftertänksamhet och förundran.

Sant, men när då någon är bokstavstroende så har man som ateist eller agnostiker att fundera över vad i skrifterna, oavsett om det är Veda, Bibeln, Koranen eller Regeringsförklaringen, det är som ger underlag till en bokstavstroende tolkning, samt även ifrågasätta denna.

[kiwi]

Vad är det för larv, kiwi...

man läser varken Vedaböckerna, Tipitaka, Toran, Bibeln eller Koranen för att

"markera vilka delar som är sanna och vilka som inte är det", det är - som jag

tidigare skrivit - ett j-vligt inskränkt förhållningssätt till det magiska som det

innebär att vara människa. Man läser dem på samma sätt som man t ex läser

Shakespeare eller Dostojevskij - med eftertänksamhet och förundran.

Det - liksom fisk - borde du pröva kiwi, det blir man nämligen intelligent av!

 

ursäkta mig, det är inte frågan om ett personangrepp. det är ett slags humor...

Jag har en känsla av att de flesta andra förhållningssätt till läsandet av dessa

skrifter leder käpprätt åt h-lvete, till intolerans och fundamentalism.

Jag tror inte du är något av detta, kiwi, men om du inte aktar dig så kan du bli

Det finns ett inslag av just intolerans och fundamentalism bland de ateister som

numera ständigt frågar efter sanningar och avkräver troende allehanda bevis...

Som om konsten att vara människa omfattas av detta...

 

Jag förstår att Du, om Du är ny i denna tråd, inte orkar Dig igenom alla 38 sidor med vad jag och många andra har skrivit och diskuterat hittills, så här följer en liten sammanställning av min uppfattning:

 

Jag är väldigt fascinerad av religion. Jag är inte troende själv och har, vad jag minns, aldrig varit det - mer än att jag alltid har haft "dörren på glänt" vad gäller möjligheten att det finns någonting högre och större än oss. Jag har därför under lång tid kallat mig för agnostiker. På senare tid har jag dock börjat se mig själv som ateist, då jag i grund och botten inte tror att det finns någon gud. Dock förstår jag att folk verkar ha olika uppfattning om vad begreppen ateist och agnostiker innebär och betyder, så jag finner det bättre om både jag och andra bara säger vad vi tror eller inte tror på och varför. Därefter kan vi klistra etiketter på varandra om vi tvunget vill och finner det nödvändigt.

 

Hur som helst: Mitt svar till iMarc var rätt så skämtsamt skrivet, men det hade en seriös underton. I mitt sökande efter förklaringen till varför så många människor accepterar förekomsten av en eller flera gud(ar) har jag sett att vissa tar Bibeln (och andra jämförbara religiösa skrifter) rätt så bokstavligen, medan andra tycks plocka lite fritt.

 

När jag frågar om dom verkligen tror att världen skapades på sex dagar eller att Moses verkligen delade Röda havet eller att Gud är så arg och hämndlysten som han tycks vara hela GT igenom, får jag olika svar beroende på vem jag frågar. "Nej, det är bildligt talat", "Det är en liknelse", "Jag medger att det ser konstigt ut, men man måste läsa hela Bibeln för att få sammanhanget", "Just den händelsen är bara en berättelse; det var inget som faktiskt hände" och så vidare.

 

Därav mitt något skämtsamma svar till iMarc. Vilka delar av Bibeln kan man gå efter och vilka kan man ta lättare på? Är det okej att äta bacon? (3 Mos 11:7) Är det okej att äta räkor? (3 Mos 11:10) Är det okej att raka sig? (3 Mos 19:26-27)

 

Om det nu är okej med dessa saker - hur vet jag det? För att "det är ju bara Gamla Testamentet"? För att "det motsägs av andra ställen i Bibeln"? För att "man förstår om man läser hela Bibeln och inte bara plockar smådelar"?

 

Så länge man inte är bokstavstroende, så blir tydligen vissa delar av Bibeln mer eller mindre sanna. Det är därför inte så konstigt om jag som icke-troende höjer på ögonbrynen och undrar hur troende tolkar olika delar av Bibeln och varför.

 

 

Hur läser du Marcel Proust? Simone de Beauvoir? Pär Lagerkvist? Joyce Carol

Oates eller Steg Larsson? Brukar du även där "markera vilka delar som är sanna

och vilka som inte är det"?

Då lever du ett tråkigt liv

 

Skönlitterära verk har jag inga problem med att läsa och ibland acceptera att jag inte förstår allt av. Läser jag en dikt så är det en dikt och det vore lika dumt att försöka tolka allt i denna bokstavligt, lika mycket som om jag skulle betrakta en tavla av Chagall på fem centimeters avstånd och klaga över att han använt för tjocka penseldrag.

 

Men ska vi nu betrakta Bibelns inneboende budskap (det finns en gud och om du inte passar dig så kan din odödliga själ råka illa ut) som sanning, så kräver jag lite mer än från vanliga litterära verk. Om det är korrekt att tycka och göra A och felaktigt att tycka och göra B, så vill jag veta detta och jag vill veta varför. Jag kräver alltså en sorts "bevis". Vilka delar av Bibeln är sanna och vilka är det inte? Och varför?

 

Dessa verkar dock tyvärr saknas ("tyvärr" för min odödliga själ, om den nu existerar), med tanke på att det finns en handfull stora religioner och ett stort antal olika trossamfund inom var och en av dessa. Hur sjuttsingen kan jag veta om det är mormonerna, de ortodoxa judarna eller någon annan troende grupp som sitter inne med Svaret om jag inte ställer frågor likt dessa?

 

 

/ Kiwi

[Duke]

Min syn på saken:

 

Det finns ingen gud, inget liv efter detta, inga utomjordingar, tomtar, troll (förutom forumtroll) etc. Vi är ensamma. Religion är ett påhitt för att kunna styra människan. Ni som är religösa och tror på gud tycker jag faktiskt synd om. Ni lever en lögn...

[kiwi]

Det finns ingen gud, inget liv efter detta, inga utomjordingar, tomtar, troll (förutom forumtroll) etc. Vi är ensamma. Religion är ett påhitt för att kunna styra människan. Ni som är religösa och tror på gud tycker jag faktiskt synd om. Ni lever en lögn...

 

Inga utomjordingar? Någonstans i universum?

 

 

/ Kiwi

[Alix]

Min syn på saken:

 

Det finns ingen gud, inget liv efter detta, inga utomjordingar, tomtar, troll (förutom forumtroll) etc. Vi är ensamma. Religion är ett påhitt för att kunna styra människan. Ni som är religösa och tror på gud tycker jag faktiskt synd om. Ni lever en lögn...

Kan du bevisa att dina åsikter är sanna, eller att de troendes åsikter är falska? Eller nöjer du dig med att anse, mena, tycka, hävda?

[mikaellq]

Kan du bevisa att dina åsikter är sanna, eller att de troendes åsikter är falska? Eller nöjer du dig med att anse, mena, tycka, hävda?

Jag påstår att det dansar rosa elefanter över himlen varje lördagskväll, du svarar att jag pratar strunt och nämner något om att det inte nyttigt med för mycket alkohol, är det då mitt eller ditt ansvar att lämna bevis?

 

En förnuftig och kritiskt tänkande individ gör ju naturligtvis en bedömning om det totalt orimliga i påståendet.

[mikaellq]

Inga utomjordingar? Någonstans i universum?

Jag håller med.

Som den salige professor Sagan sa, det vore totalt orimligt att vi skulle vara ensamma i ett universum med ett oändligt antal solar, speciellt med tanke på hur lätt liv uppstod här. Drakes ekvation.

[Alix]

Jag påstår att det dansar rosa elefanter över himlen varje lördagskväll, du svarar att jag pratar strunt och nämner något om att det inte nyttigt med för mycket alkohol, är det då mitt eller ditt ansvar att lämna bevis?

 

En förnuftig och kritiskt tänkande individ gör ju naturligtvis en bedömning om det totalt orimliga i påståendet.

Nej, det är fel. De där tekopparna och allt vad ni kallar det är bara rökridåer för det faktum att guds existens eller annat metafysiskt inte går att bevisa. ”Förnuft” och ”kritiskt tänkande” kan aldrig ersätta bevis. Ateister accepterar det aldrig på andra områden; som om att det skulle vara förnuftigt efter kritiskt tänkande att Einsteins relativitetsteorier är sanna. Bevis har alltid krävts för att bekräfta hans teorier och andra påståenden om verkligheten. Goddag yxskaft!

 

Vad gäller de rosa elefanterna får du bevisa att de finns, till dess förhåller jag mig skeptisk. Men elefanterna och tekopparna handlar ändå inte om metafysik; och är därför inte jämförbara. De kan låta sig bevisas empiriskt. Innan så har skett är de obekräftade hypoteser. Och dåliga sådana, eftersom vi har förhållandevis god empirisk kunskap om att elefanter inte är rosa, och att varken de eller tekoppar kan flyga.

 

 

Ateistiska argument är bottenlöst fåniga och desperata.

[Balooba]

... eftersom vi har förhållandevis god empirisk kunskap om att elefanter inte är rosa, och att varken de eller tekoppar kan flyga.

 

Här gör du felet att du referar utifrån din kunskap om jordnära elefanter. Faktum är att flygande elefanter är rosa, och vad anbelanger tekoppar så är de kunglig dansk, de med blå blommor.

[Alix]

Här gör du felet att du referar utifrån din kunskap om jordnära elefanter. Faktum är att flygande elefanter är rosa, och vad anbelanger tekoppar så är de kunglig dansk, de med blå blommor.

Vetenskapen kräver falsifierbarhet och testbarhet. Om man vill ifrågasätta (falsifierbarhet) att det bara finns jordbundna elefanter och tekoppar kan man leta efter andra (testbarhet). Det är inte möjligt vad gäller guds existens. Freuds teori om det undermedvetna är jämställd med frågan om guds existens, ur ett vetenskapligt perspektiv. Man kan inte undersöka något som av nödvändighet måste vara okänt för oss.

[Alix]

Ateism handlar om det som Ludwig Wittgenstein filosoferade om vårt språk. Orden bär inte fakta, utan känslor. Ateister tycker inte om tanken på att det skulle finnas en gud, och denna motvilja uttrycks i deras språk; uttryck som därför bara är skenbart förnuftiga och kritiska. Wittgenstein har accepterats vad gäller kritik mot pseudovetenskap, men inte vad gäller vetenskap, eftersom det empiriska är värdeneutralt; det som bara ”är” existerar oberoende av våra känslor inför det.

[Alix]

Men nu tänker jag duscha och lämnar således ateisterna åt deras sorgliga öde...

[mikaellq]

Nej, det är fel. De där tekopparna och allt vad ni kallar det är bara rökridåer för det faktum att guds existens eller annat metafysiskt inte går att bevisa. ”Förnuft” och ”kritiskt tänkande” kan aldrig ersätta bevis. Ateister accepterar det aldrig på andra områden; som om att det skulle vara förnuftigt efter kritiskt tänkande att Einsteins relativitetsteorier är sanna. Bevis har alltid krävts för att bekräfta hans teorier och andra påståenden om verkligheten. Goddag yxskaft!

 

Vad gäller de rosa elefanterna får du bevisa att de finns, till dess förhåller jag mig skeptisk. Men elefanterna och tekopparna handlar ändå inte om metafysik; och är därför inte jämförbara. De kan låta sig bevisas empiriskt. Innan så har skett är de obekräftade hypoteser. Och dåliga sådana, eftersom vi har förhållandevis god empirisk kunskap om att elefanter inte är rosa, och att varken de eller tekoppar kan flyga.

 

 

Ateistiska argument är bottenlöst fåniga och desperata.

Vill du argumentera med metafysik så blir det svårt att komma runt det subjektiva vilket inte var någon förutsättning när du krävde bevis av Duke tidigare.

 

För att dra ett annat exempel, kreationisterna vill hävda att eftersom världen är så komplex så är det enligt dem ett bevis på gud. Men någon kapabel till att skapa något så komplext måste vara komplex själv. Vem har i så fall skapat gud? Deras försök till att resonera skapar en oändlig kedja med pseudoförklaringar alltså.

För att följa Occam's Razor, varför inte dra den betydligt enklare slutsatsen att världen kommit till på en betydligt mer naturlig väg.

[Whatname]

Nej, det är fel. De där tekopparna och allt vad ni kallar det är bara rökridåer för det faktum att guds existens eller annat metafysiskt inte går att bevisa. ”Förnuft” och ”kritiskt tänkande” kan aldrig ersätta bevis. Ateister accepterar det aldrig på andra områden; som om att det skulle vara förnuftigt efter kritiskt tänkande att Einsteins relativitetsteorier är sanna. Bevis har alltid krävts för att bekräfta hans teorier och andra påståenden om verkligheten. Goddag yxskaft!

 

Vad gäller de rosa elefanterna får du bevisa att de finns, till dess förhåller jag mig skeptisk. Men elefanterna och tekopparna handlar ändå inte om metafysik; och är därför inte jämförbara. De kan låta sig bevisas empiriskt. Innan så har skett är de obekräftade hypoteser. Och dåliga sådana, eftersom vi har förhållandevis god empirisk kunskap om att elefanter inte är rosa, och att varken de eller tekoppar kan flyga.

 

 

Ateistiska argument är bottenlöst fåniga och desperata.

Jag förstår inte vad du menar eller avser här. Du lägger i alla händelser in helt andra betydelser i orden ateism och agnostisism än vad jag stött på i något annat sammanhang. "Ateism" är "avsaknad av tro på en högre makt", "agnostisism" är "osäker, obeslutsam på om det finns en högre makt" enligt modernt språkbruk. Rätt eller fel, men det är vad "man" menar i dagligt tal. Det är möjligt att religionsvenskapen lägger in andra betydelser i orden. Agnostisism borde i så fall ligga som motsats till gnostisismen, och säger i så fall ingenting mer än att jag inte godkänner tanken på reinkarnation och lite annat som här samman med just gnostisismen, men det säger absolut ingenting om mitt förhållande till "en högre makt", inte ens att jag är obeslutsam.

 

Om du upplever att ateismens argument är bottenlöst fåniga så är det OK, men kan du förklara hur du menar att strävan efter empirisk bevisning är "goddag yxskaft"? Einsteins relativitetsteorier har visat sig vara tämligen enkla att bevisa empiriskt, och man har sedan några årtionden också bevisat stora delar av kvantfysiken i empiriska studier, även om kvantfysiken strider mot "sunt förnuft" på de flesta sätt man kan tänka sig.

[Balooba]

Ateister tycker inte om tanken på att det skulle finnas en gud, och denna motvilja uttrycks i deras språk; uttryck som därför bara är skenbart förnuftiga och kritiska.

 

Som då själv varande ateist så har jag ingen motvilja mot att det skulle finnas en gud. Jag ser ju i min omgivning att de som har en tro också förlitar sig till denna och känner en trygghet i denna tro. Alltså ser jag bara fördelar och inga nackdelar med att ha en tro. Problemet, om det nu skall ses som ett problem, är att jag inte kan låssas att jag tror, utan jag saknar tron för att jag inte ser något övertygande som får mig att tro.

Mitt förnuft och förmåga till kritiskt tänkande ger inte ett enda litet indicium på att det skall finnas något övernaturligt som en gud.

En av mina bästa vänner är präst, jag har läst flera verk gällande tro och åskådning, och hittills har inte ett uns av tvivel på min egen ateistiska uppfattning rubbats.

Det är alltså inte motvilja det är frågan om.

[Alix]

Vill du argumentera med metafysik så blir det svårt att komma runt det subjektiva vilket inte var någon förutsättning när du krävde bevis av Duke tidigare.

 

För att dra ett annat exempel, kreationisterna vill hävda att eftersom världen är så komplex så är det enligt dem ett bevis på gud. Men någon kapabel till att skapa något så komplext måste vara komplex själv. Vem har i så fall skapat gud? Deras försök till att resonera skapar en oändlig kedja med pseudoförklaringar alltså.

För att följa Occam's Razor, varför inte dra den betydligt enklare slutsatsen att världen kommit till på en betydligt mer naturlig väg.

Jag argumenterar inte med metafysik, utan mot att metafysik kan bevisas, eller motbevisas. Vad kreationism har med mitt resonemang att göra förstår jag inte. Som agnostiker följer jag vetenskapen och den säger att världen har skapats på ett visst sätt, vilket jag följer intill dess att det motbevisas. Däremot ifrågasätter jag att en naturlig väg skulle vara enklare än den metafysiska, den naturliga vägen är betydligt mer komplex jämfört med en gud som svingar sitt trollspö.

 

Jag förstår inte vad du menar eller avser här. Du lägger i alla händelser in helt andra betydelser i orden ateism och agnostisism än vad jag stött på i något annat sammanhang. "Ateism" är "avsaknad av tro på en högre makt", "agnostisism" är "osäker, obeslutsam på om det finns en högre makt" enligt modernt språkbruk. Rätt eller fel, men det är vad "man" menar i dagligt tal. Det är möjligt att religionsvenskapen lägger in andra betydelser i orden. Agnostisism borde i så fall ligga som motsats till gnostisismen, och säger i så fall ingenting mer än att jag inte godkänner tanken på reinkarnation och lite annat som här samman med just gnostisismen, men det säger absolut ingenting om mitt förhållande till "en högre makt", inte ens att jag är obeslutsam.

 

Om du upplever att ateismens argument är bottenlöst fåniga så är det OK, men kan du förklara hur du menar att strävan efter empirisk bevisning är "goddag yxskaft"? Einsteins relativitetsteorier har visat sig vara tämligen enkla att bevisa empiriskt, och man har sedan några årtionden också bevisat stora delar av kvantfysiken i empiriska studier, även om kvantfysiken strider mot "sunt förnuft" på de flesta sätt man kan tänka sig.

Agnosticism med mera som jag skriver om är den religionsvetenskapliga. Vad exempelvis botanik har att säga om agnosticism tillmäter jag ingen betydelse. Agnosticismen förhållande kan beskrivas på olika "hårda" sätt och du kan läsa mer om det här (lustigt nog kräver Wikipedia källor för vad som skrivs där). Själv följer jag stark agnosticism. Agnosticism som begrepp är ingalunda motsatsen till gnosticism. Den senare är liksom teism också metafysisk; ordet etymologiska betydelse är irrelevant. Vad gäller goddag yxskaft har du missuppfattat mig. Jag avser där att man utan bevis kan förneka guds existens, medan allt annat kräver bevis. Det är paradoxen som är goddag yxskaft.

 

Som då själv varande ateist så har jag ingen motvilja mot att det skulle finnas en gud. Jag ser ju i min omgivning att de som har en tro också förlitar sig till denna och känner en trygghet i denna tro. Alltså ser jag bara fördelar och inga nackdelar med att ha en tro. Problemet, om det nu skall ses som ett problem, är att jag inte kan låssas att jag tror, utan jag saknar tron för att jag inte ser något övertygande som får mig att tro.

Mitt förnuft och förmåga till kritiskt tänkande ger inte ett enda litet indicium på att det skall finnas något övernaturligt som en gud.

En av mina bästa vänner är präst, jag har läst flera verk gällande tro och åskådning, och hittills har inte ett uns av tvivel på min egen ateistiska uppfattning rubbats.

Det är alltså inte motvilja det är frågan om.

Det var inte enbart en motvilja i känslomässig eller fysisk mening jag menade. Motvilja kan uttryckas som du beskriver; att du helt enkelt inte tror. Att tro skulle då gå emot din vilja (med vilja avses inte beslutsamhet utan möjlighet; det kan uttryckas: att tro är inte möjligt för mig).

 

PS. Nu får ni inte överskölja mig med invändningar för jag orkar inte ta tag i det på grund av min sjukdom. Det måste ni respektera.

[iMarc]

Agnostiker är för mig någon som tror, men förnekar det medvetet eller omedvetet, samtidigt finns en stor skepticism och ett tvivel som gör att agnostikern inte vet vad den ska tro, det är för många pusselbitar som fattas för att agnostikern ska kunna tro fullt ut...

En agnostiker för mig är alltså någon som har en gnutta tro för om man tvivlar eller är skeptisk så måste där ju finnas ett litet frö av tro annars skulle man väl aldrig tvivla?

Rätta mig om jag har fel

[Whatname]

Som då själv varande ateist så har jag ingen motvilja mot att det skulle finnas en gud. Jag ser ju i min omgivning att de som har en tro också förlitar sig till denna och känner en trygghet i denna tro. Alltså ser jag bara fördelar och inga nackdelar med att ha en tro. Problemet, om det nu skall ses som ett problem, är att jag inte kan låssas att jag tror, utan jag saknar tron för att jag inte ser något övertygande som får mig att tro.

Mitt förnuft och förmåga till kritiskt tänkande ger inte ett enda litet indicium på att det skall finnas något övernaturligt som en gud.

En av mina bästa vänner är präst, jag har läst flera verk gällande tro och åskådning, och hittills har inte ett uns av tvivel på min egen ateistiska uppfattning rubbats.

Det är alltså inte motvilja det är frågan om.

Jag är helt enig med dig här. Jag saknar förmåga till att tro, men har inga som helst problem med att andra gör det. Jag håller just på att lyssna på en föreläsningsserie på iTunes U om "Ancient and Medieval Church History" från "Covenant Theological Seminar", jättespännande med den religiösa vinkeln som denna amerikanska organisation har. Men ateist är vad jag är, inte agnostiker. Jag är inte det ringaste fientlig till Guds-tanken eller till de som har en tro jag inte delar, men jag saknar helt och fullt förmågan att tro själv.

[Whatname]

Agnostiker är för mig någon som tror, men förnekar det medvetet eller omedvetet, samtidigt finns en stor skepticism och ett tvivel som gör att agnostikern inte vet vad den ska tro, det är för många pusselbitar som fattas för att agnostikern ska kunna tro fullt ut...

En agnostiker för mig är alltså någon som har en gnutta tro för om man tvivlar eller är skeptisk så måste där ju finnas ett litet frö av tro annars skulle man väl aldrig tvivla?

Rätta mig om jag har fel

Det är nog ungefär så jag uppfattar det också.

[Whatname]

Vad gäller goddag yxskaft har du missuppfattat mig. Jag avser där att man utan bevis kan förneka guds existens, medan allt annat kräver bevis. Det är paradoxen som är goddag yxskaft.

Det är du som vänder på bevisbördan här. Jag kräver samma nivå på empirisk bevisning för "Gud" som för "strängteorin" (där man alltså inte heller har någon som helst empirisk bevisning, bara snygga matematiska formler som inte ger några bevis). Vill eller kan man inte bevisa "Gud" och "strängteorin" på samma sätt som man kan bevisa "den allmänna relativitetsteorin" så väntar jag på att man presenterar bevisningen. Att kräva bevis för avsaknaden av något är bara larvigt.