Gå till innehåll
Just nu i M3-nätverket

Hur jag mår idag-tråden


Alix
 Share

Rekommendera Poster

Ja, sjukgymnasten sade att man kan jobba med kroppen som ”instrument” eller använda fria vikter. Det ger stabilisering och ökad styrka. Han avvisade dock alla arbetsbänkar med vikter eftersom de inte efterliknar verkliga rörelser och inte ger stabilitet. En marknadsgimmick, menade han. Lätt att sälja in för gym. Jag litar på honom. Jag är van vid att analysera resonemang...

 

Jag har tränat på olika ställen genom åren. Sista stället var Falu Atletklubb. Många mästare i tyngdlyftning har kommit därifrån och det är kemiskt fritt från maskiner. Det är en högre inlärningströskel med fria vikter men mycket bättre. Det är feltänk att bara engagera en muskel i taget. Kroppens nervsystem undrar varför man inte gör naturliga rörelser och kan komma i olag!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Hemma och sjuk. Bajs. Jobbar dock ändå.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Hoppas det inte var nåt fel på semlorna??

De var det nog inte. Sambo och barn har varit sjuka hela veckan, så det var väl min tur.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Hostat i fyra veckor med snor och hela baletten. Det vill bara inte ge sig. :evilgrin:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Måttligt kul, men det är bara att acceptera att ett bedövande mörker kommer över mig ibland. Sotsvarta känslor. :ninja::ph34r:

 

Men frukta icke, jag har piller. Och envishet. I morgon eeee en annan dag. :)

 

Man får se det positivt. Hade det varit för en sex sju år sedan hade jag ringt psykakuten och eventuellt blivit inlagd. Nu vet jag att det ”bara” är en själens feber, som går över. Och de senaste månaderna har varit väldigt påfrestande. Men nu finns en väg ut ur det. Då slappnar man av. Och då kommer käftsmällen. :stjarnsmall:

 

Jag tackar och bockar för att jag får vara i fred, dock. Det underlättar betydligt att vara sjukpensionär. :nanakudde:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

16[/size]


Empty your mind of all thoughts.

Let your heart be at peace.

Watch the turmoil of beings,

but contemplate their return.

Each separate being in the universe

returns to the common source.

Returning to the source is serenity.

If you don't realize the source,

you stumble in confusion and sorrow.

When you realize where you come from,

you naturally become tolerant,

disinterested, amused,

kindhearted as a grandmother,

dignified as a king.

Immersed in the wonder of the Tao,

you can deal with whatever life brings you,

and when death comes, you are ready.


http://www.taoteching.org.uk/index.php?c=99

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Måttligt kul, men det är bara att acceptera att ett bedövande mörker kommer över mig ibland. Sotsvarta känslor. :ninja::ph34r:

 

Men frukta icke, jag har piller. Och envishet. I morgon eeee en annan dag. :)

 

Man får se det positivt. Hade det varit för en sex sju år sedan hade jag ringt psykakuten och eventuellt blivit inlagd. Nu vet jag att det ”bara” är en själens feber, som går över. Och de senaste månaderna har varit väldigt påfrestande. Men nu finns en väg ut ur det. Då slappnar man av. Och då kommer käftsmällen. :stjarnsmall:

 

Jag tackar och bockar för att jag får vara i fred, dock. Det underlättar betydligt att vara sjukpensionär. :nanakudde:

 

:kramis:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag har kört så hårt med träningen att energin tagit slut. Det ömmar i musklerna och orkar inte riktigt lika mycket som jag brukar.
Jag var i stan idag och inhandlade lite förnödenheter, mat och annat samt nya batterier till vågen som sa "Lo" varje gång jag ställde mig på den. Betyder INTE att den tycker att jag ska gå ner i vikt, bara att batteriet var slut. :P Så jag skaffade nya och konstaterade nyss att jag fortsätter att rasa i vikt. Är och nosar vid 97 kg vilket är stor skillnad mot de 105 jag varit uppe i förra året. Så där finns en vinst trots allt att vara lite tuff mot sig själv. Men jag äter inte heller lika mycket nu längre.

hindu-squats-gif.gif

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag känner igen mig i hennes öde. Inte samma detaljer, men helheten stämmer in. Tyvärr är vi nog många. Artikel.

– Jag känner ingen bitterhet och jag är inte arg på någon. Däremot kan jag känna en väldig sorg över att det var så många år av mitt liv som försvann.”

Exakt så! :yeahbaby:

  • Tack 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Då sitter man här igen, sömnlös. Dock så har jag inga mörka tankar eller oro som håller mig vaken, det ser mina tabletter till att jag slipper vilket jag är tacksam för. Jag kan bara inte somna. Lägger mig och sätter på musik eller någon podcast i bakgrunden men kommer inte till ro.... Enda trösten är att jag vet att jag kommer att somna framåt småtimmarna när omvärlden börjar vakna till liv igen. Som tur är så är jag helt sjukskriven för tillfället, men målet är naturligtvis att komma tillbaka så att jag kan börja arbeta igen.

Troligtvis inte heltid, gick upp till det i augusti när jag bytte jobb, sen hände en massa saker privat under hösten/vintern där min mor hastigt gick bort i cancer och i början av januari så blev jag inlagd igen för att klara livhanken själv. Det gjorde gott så efter en vecka så var jag hemma igen, men helt sjukskriven och letar nu också nytt jobb, neddragningar inom utbildningsförvaltningen där jag jobbade så min tjänst sparades bort, vilket också hände mitt uppe i allt med att min mor gick bort samt att jag jobbade 12-timmarsdagar med antagningen och det helt nya systemet som precis var sjösatt. Kom upp i 20 timmars övertid de två sista veckorna innan jul.

Vad har man lärt sig av detta? Jo, att lyssna på när ens läkare säger att klivet upp till heltid inte var tiden mogen fastän det var ca tre år sedan jag gick in i väggen, och det rejält hösten 2014. Men påhejad av FK så tog jag steget...

Ironin när läkaren sjukskrev mig på 25% från november och FK avslår sjukskrivningen med att eftersom jag redan lider av en depression så kan mitt arbete inte påverka mitt mående och jag ska därför gå upp på heltid igen. Överklagan ledde bara till att mitt ärende bytte handläggare som avslog det på nytt, och nu var vi framme i januari och läkaren la in mig akut på grund av mitt tillstånd.

  • Ledsen 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

5 timmar sedan, mattem säger:

Då sitter man här igen, sömnlös. Dock så har jag inga mörka tankar eller oro som håller mig vaken, det ser mina tabletter till att jag slipper vilket jag är tacksam för. Jag kan bara inte somna. Lägger mig och sätter på musik eller någon podcast i bakgrunden men kommer inte till ro.... Enda trösten är att jag vet att jag kommer att somna framåt småtimmarna när omvärlden börjar vakna till liv igen. Som tur är så är jag helt sjukskriven för tillfället, men målet är naturligtvis att komma tillbaka så att jag kan börja arbeta igen.

Troligtvis inte heltid, gick upp till det i augusti när jag bytte jobb, sen hände en massa saker privat under hösten/vintern där min mor hastigt gick bort i cancer och i början av januari så blev jag inlagd igen för att klara livhanken själv. Det gjorde gott så efter en vecka så var jag hemma igen, men helt sjukskriven och letar nu också nytt jobb, neddragningar inom utbildningsförvaltningen där jag jobbade så min tjänst sparades bort, vilket också hände mitt uppe i allt med att min mor gick bort samt att jag jobbade 12-timmarsdagar med antagningen och det helt nya systemet som precis var sjösatt. Kom upp i 20 timmars övertid de två sista veckorna innan jul.

Vad har man lärt sig av detta? Jo, att lyssna på när ens läkare säger att klivet upp till heltid inte var tiden mogen fastän det var ca tre år sedan jag gick in i väggen, och det rejält hösten 2014. Men påhejad av FK så tog jag steget... ...

Bra att du får insikter, men trist att det blir till ett sådant pris. Men jag känner igen mig i det. Ta hand om dig! :kramis:

5 timmar sedan, mattem säger:

... Ironin när läkaren sjukskrev mig på 25% från november och FK avslår sjukskrivningen med att eftersom jag redan lider av en depression så kan mitt arbete inte påverka mitt mående och jag ska därför gå upp på heltid igen. Överklagan ledde bara till att mitt ärende bytte handläggare som avslog det på nytt, och nu var vi framme i januari och läkaren la in mig akut på grund av mitt tillstånd.

Idiotiskt resonerat av FK! :superirriterad:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ännu en sömnlös natt... kan inte komma till ro helt enkelt. Problemet är att jag har svårt att somna även med sömntabletter och de ger en otrevlig seghet dagen efter. Men visst, jag somnar i alla fall. Så det är nog det som gäller till kvällen är jag rädd för... behöver få :sleeping:

 

De jag har är rätt så starka, har fått utskrivna mildare, får väl hämta ut dom och se om det hjälper mot segheten dagen efter :crossfingers: 

Redigerad av mattem
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Mår skit just nu. Misstänker det mesta beror på ångesten över att behöva vara i kontakt med FK under dagen, dels gällande ersättning och vad de betalar och vad arbetsgivaren betalar (utöver 10%) som då kan påverka min ersättning från FK samt även gällande att min sjukskrivning är förlängd, vilket innebär att jag måste kontakta FK och de måste fatta ett nytt beslut, oavsett hur dålig vården anser mig vara. 

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Här börjar det rätta till sig efter min pärs. 

Ska rycka bort de 5 plåsterbandagen över hålen på magen i eftermiddag. 

 

Varit lite oroligt i magen, tappat flera kg vätska, för fett kan det ju inte vara, ett djäkla pissande natt o dag, och störd nattsömn.

Svullnaden som går ner förmodar jag. Nu är det  mer normalt med både 1 o 2:an.  

Får blanda till en påse Moxalole varje dag, som binder vatten i tarmen, men det är ju inget farligt vad jag kan förstå.

 

Viktigast är att sömnen får bli riktigt.  

Tappat drygt 3,5 kg kg enligt vågen, så mycket kan ju inte gallblåsan med stenröset vägt. 

Var hos vårdcentralen igår, allt ser Ok ut enligt dem, så det får jag väl tro på. 

Redigerad av Pocahontas
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

För egen del har jag varit hos sjukgymnasten (eller fysioterapeut kallar han sig) för att lära mig hur jag ska träna bort min onda rygg. Det blir till att börja med uppvärmning i roddmaskin och sedan fyra olika övningar med skivstång. Tre av dem utan vikter, tills tekniken sitter. Jag känner mig ändå hyfsat mör nu, men det var roddmaskinens ”fel”. Åtta minuter på högsta motstånd i rask fart för en roddotränad gosse i sina sämre år... :whistling: 

 

Ta hand om er, mattem och Poca! :kramis: 

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

39 minuter sedan, e-snobben säger:

Jag skulle anmäla dem till IVO om det går (FK alltså). Kolla upp det när orken har återvänt. :yeahbaby: 

ISF, menar du.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

2018-02-06 på 02:13, mattem säger:

Då sitter man här igen, sömnlös............

Jag gick in i väggen 2002 och har inte klarat heltid efter det. Det är bara att beklaga hur du behandlas. FK har blivit så omänskligt. Det jag inte begriper är hur försäkringskassan som består av socionomer till största delen har större insikt och auktoritet i sjukfrågor än läkare. Om det fanns någon rim och reson och vett och sans så skulle FK rätta sig efter sjukvårdens specialister. Men icke. Här är det rättshaveri och människor kommer i kläm och får lida totalt i onödan.

...

Sverige vill så gärna vara den lysande stjärnan i världen med demokrati och vara ett föregångssamhälle. Men klarar inte av att hantera människor som hamnat på sjuka sidan. 

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Nä, nu får det vara nog. Inga fler japanska fanskap till känsloikoner. Ett djävla substitut till kroppsspråk och fysiska relationer. Orkar inte med skiten! Jag är förbannad! USA och all cyberrymd kan dra åt HELVITTE!!!

 

PS. Droppen kom när symbolen med TRE hjärtan är ritade med FYRA hjärtan. ”Det kändes rätt”, skriver designteamet.

 

dump.png

Redigerad av Alix
  • Haha 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Har begravt min mor idag. 

Det blev ett fint farväl och många vänner fanns på plats.

Hur jag mår, sådär.

  • Ledsen 3
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Beklagar BjörnS :geros:

 

Begravde själv min mor strax innan jul efter en hastig bortgång, men det spelar ingen roll hur förberedd man är, det tar hårdare än man tror :cry:

  • Ledsen 3
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Tricket för att klara sig lite bättre är väl att inte tänka så mycket, älta och repetera det trista. Det jobbiga är alltså inte händelsen i sig utan hur man väljer att reagera på det, oftast omedvetet.
Jag minns alla begravningar jag varit på, även de jobbigaste, men nu utan att ständigt gå och tänka på det. Jag saknar mina anhöriga, tänker på dem ibland, men det stannar vid det.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

2 timmar sedan, BjornS säger:

Har begravt min mor idag. 

Det blev ett fint farväl och många vänner fanns på plats.

Hur jag mår, sådär.

Det var tråkigt att höra. Är alltid tungt med begravningar, men det var ju bra att ni fick en bra/fin tillställning. Är sånt man kan ta med sig framåt.

 

 

Redigerad av modEric
  • Gilla 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

 Share




×
×
  • Skapa nytt...