Svensk synth-pop a la 80/90-talet! står det sig än idag?

[raubtier76]

När jag var sådär 16-17 år (tidigt 90-tal) lyssnade jag väldigt mycket på svensk synth-pop,typ Elegant Machinery,S.P.O.C.K, Page,Sista mannen på jorden mm...Nu lite drygt 20 år senare fick jag för mig att damma av dom gamla skivorna igen o lyssnade igenom det mesta ganska intensivt,många härliga gamla minnen dök upp från både konserter,fester,kompisar mm...en liten nostalgi-tripp helt enkelt! och helt ärligt!,efter 20 år tycker jag det är lika bra nu som då! så jag började utforska lite vad det fanns för ny svensk synth-pop,men inget kom i närheten av det som jag lyssnat på i min ungdom! Visst,fastnade för några låtar med Vision Talk som var helt ok! Jag har aldrig sett mig som synthare direkt,utan jag har alltid gillat allt från Bach till Napalm Death ;-) o vet egentligen inte vart jag vill komma med denna tråd heller,förutom att jag tyckte svensk synth-pop var bättre förr! ;-)

Nån annan som håller med får gärna dela med er av era synpunkter!

[Alix]

Jag lyssnar på Ratata både då och nu. Fast det kanske inte räknas som synt?

[johnalder]

Lustans Lakejer var riktigt bra. Men det kanske inte heller räknas?

[raubtier76]

Jag lyssnar på Ratata både då och nu. Fast det kanske inte räknas som synt?

 

 

Lustans Lakejer var riktigt bra. Men det kanske inte heller räknas?

jo det gör det säkert,dock tycker jag inget utav dom banden är renodlad synth-pop!,men visst dom gjorde ju också ett par bra låtar på sin tid! ;-)

[mikaellq]

Kanske inte synthpop och inte ens svensk utan tillhör universum och musiken är från naturen rätt in i själen.

Riktigt bra musik är tidlös förstår ni, till skillnad från musikvärldens motsvarighet till McDonals och Burger King i matvärlden, dvs. för snabbkonsumtion. Lyssna, applådera, glöm.

 

Ralph Lundsten är en tokig bohem som hör hemma både bland galaxer och bland tomtar, troll, älvor och strömkarlar.

 

Edit: Han är nog allt en riktig strömkarl själv föresten. Spana in alla synthar av mer eller mindre märkliga modeller.

https://www.youtube.com/watch?v=WucKVVwS87I

[Gäst]

All musik är generationsbunden. Den musik man växte upp med och som man fastnade för i tonåren stannar med en hela livet. Synth har aldrig slagit an några strängar hos mig, för kallt, för maskinmässigt, för lite själ, för få musiker och så vidare. Jag vill ha en elgura med full dist, riktiga trummor, musiker som lirar skiten ur ett material. Det var nämligen det som fick mitt hjärta att slå i tonåren. Jag vet inte namnet på en enda låt med Lustans Lakejer, men jag kan hela Pugh Rogefeldts och Uffe Lundells sjuttiotalsproduktion utantill.

[raubtier76]

Kanske inte synthpop och inte ens svensk utan tillhör universum och musiken är från naturen rätt in i själen.

Riktigt bra musik är tidlös förstår ni, till skillnad från musikvärldens motsvarighet till McDonals och Burger King i matvärlden, dvs. för snabbkonsumtion. Lyssna, applådera, glöm.

 

Ralph Lundsten är en tokig bohem som hör hemma både bland galaxer och bland tomtar, troll, älvor och strömkarlar.

 

Edit: Han är nog allt en riktig strömkarl själv föresten. Spana in alla synthar av mer eller mindre märkliga modeller.

 

https://www.youtube.com/watch?v=WucKVVwS87I

ja,han har jag hört talas om! en riktigt djup typ! ungefär som en förlaga till Thomas Di Leva! ;-)

[johnalder]

All musik är generationsbunden. Den musik man växte upp med och som man fastnade för i tonåren stannar med en hela livet. Synth har aldrig slagit an några strängar hos mig, för kallt, för maskinmässigt, för lite själ, för få musiker och så vidare. Jag vill ha en elgura med full dist, riktiga trummor, musiker som lirar skiten ur ett material. Det var nämligen det som fick mitt hjärta att slå i tonåren. Jag vet inte namnet på en enda låt med Lustans Lakejer, men jag kan hela Pugh Rogefeldts och Uffe Lundells sjuttiotalsproduktion utantill.

Nu kommer vi snabbt från ämnet... Jag föredrar också distade gitarrer, främst då hårdrock, men gillar så mycket annat också. Soul, r&b, synth, singer songwriter, country... Men det är sällan som ny musik slår an.

[Gäst]

Nu kommer vi snabbt från ämnet... Jag föredrar också distade gitarrer, främst då hårdrock, men gillar så mycket annat också. Soul, r&b, synth, singer songwriter, country... Men det är sällan som ny musik slår an.

Jo, men problemet, eller slutsatsen, i förhållande till frågeställningen är att "det jag tyckte om som tonåring, tycker jag fortfarande om och tycker att det håller". Frågan kan bara ställas till de som var tonåringar vid exakt samma tid, inte till någon som inte tyckte det höll på tiden som begav sig. Frågar du mig om svensk synthpop från nittiotalet fortfarande håller blir svaret "nej, det var inte ens bra på nittiotalet". Inte för att förringa synthpop, utan för att musik är generationsbunden. Jag dammar ofta av skivor från sent sextiotal/tidigt sjuttiotal och tycker att det fortfarande håller. Inte för att musiken är aktuell idag, utan för att den var aktuell under en period i livet när min musiksmak formades.

[johnalder]

Ah, läste lite för snabbt.

[Alix]

Jag gillar fortfarande min ungdoms musik, men jag tycker som regel att den är instrumentalistiskt sett taffligt genomförd. Nyare musik som bygger på dessa pionjärer är mycket bättre.

[Gäst]

Jag gillar fortfarande min ungdoms musik, men jag tycker som regel att den är instrumentalistiskt sett taffligt genomförd. Nyare musik som bygger på dessa pionjärer är mycket bättre.

Så är det naturligtvis åtminstone ibland. Perfektionism är inte samma som musikalitet. Jag väljer hellre musikalitet, det skapar en mer levande musik. I takt med stigande ålder har lyssnandet och kunnandet både breddats och fördjupats, men att jag frivilligt skulle sätta på en skiva med Orup händer inte, oavsett hur produktionen är. Däremot händer det väl inte varje vecka att jag sätter på Sabbath Bloody Sabbath med Black Sabbath bara för att det var min favoritskiva när jag var femton. Paranoid är bättre

[johnalder]

Jag gillar fortfarande min ungdoms musik, men jag tycker som regel att den är instrumentalistiskt sett taffligt genomförd. Nyare musik som bygger på dessa pionjärer är mycket bättre.

Min reflektion är den motsatta. Nutida band som influerats av de gamla banden är nästan aldrig speciellt intressanta. Finns ett antal som gör 70- eller 80-talsosande hårdrock, men ingen kommer i närheten av Deep Purple, Black Sabbath, Judas Priest eller Iron Maiden. Men för förvisso inte de banden heller. Även om exempelvis senaste Sabbath var en positiv överraskning.

[mikaellq]

Ni är väldigt OT nu grabbar. Det skulle ju handla om svensk synth från 80-90-talet.

[Gäst]

Ni är väldigt OT nu grabbar. Det skulle ju handla om svensk synth från 80-90-talet.

Nä, det handlar om vad man gillade när man var 16-17. Självklart kan man inte ställa frågan om den håller för någon som inte var tonåring när den var inne. Svaret då är rätt givet, det var kass då och det är lika kass nu. Men den musiksmak man får som tonåring bär man med sig hela livet.

[Gäst]

Vill man verkligen veta om musik fortfarande står sig skall man fråga någon som är sexton idag. Svarar de med en fnysning så vet man

 

Annars ger man bara svar på frågan om man själv har samma musiksmak idag som man hade när man var sexton.

[Alix]

Så är det naturligtvis åtminstone ibland. Perfektionism är inte samma som musikalitet. Jag väljer hellre musikalitet, det skapar en mer levande musik. I takt med stigande ålder har lyssnandet och kunnandet både breddats och fördjupats, men att jag frivilligt skulle sätta på en skiva med Orup händer inte, oavsett hur produktionen är. Däremot händer det väl inte varje vecka att jag sätter på Sabbath Bloody Sabbath med Black Sabbath bara för att det var min favoritskiva när jag var femton. Paranoid är bättre

 

Min reflektion är den motsatta. Nutida band som influerats av de gamla banden är nästan aldrig speciellt intressanta. Finns ett antal som gör 70- eller 80-talsosande hårdrock, men ingen kommer i närheten av Deep Purple, Black Sabbath, Judas Priest eller Iron Maiden. Men för förvisso inte de banden heller. Även om exempelvis senaste Sabbath var en positiv överraskning.

Nyfiken fråga: Spelar ni själva instrument?

[mikaellq]

Nä, det handlar om vad man gillade när man var 16-17. Självklart kan man inte ställa frågan om den håller för någon som inte var tonåring när den var inne. Svaret då är rätt givet, det var kass då och det är lika kass nu. Men den musiksmak man får som tonåring bär man med sig hela livet.

Jag har inte så speciellt mycket emot ifall ni vill ronna tråden men faktum är att… äh, läs trådtiteln!

[mikaellq]

Jag köpte en t-shirt av dem för nåt år sedan som listar vågformer som de gamla analoga syntharna använde för att utföra klassisk subtraktiv ljudsyntes på.

 

[wall7]

Kanske inte synthpop och inte ens svensk utan tillhör universum och musiken är från naturen rätt in i själen.

Riktigt bra musik är tidlös förstår ni, till skillnad från musikvärldens motsvarighet till McDonals och Burger King i matvärlden, dvs. för snabbkonsumtion. Lyssna, applådera, glöm.

 

Ralph Lundsten är en tokig bohem som hör hemma både bland galaxer och bland tomtar, troll, älvor och strömkarlar.

 

Edit: Han är nog allt en riktig strömkarl själv föresten. Spana in alla synthar av mer eller mindre märkliga modeller.

 

https://www.youtube.com/watch?v=WucKVVwS87I

Han har gjort skitmusik som nästan ingen lyssnar på idag. Enklaste och billigaste sortens "naturhärmande" skräp utan något som helst värde. Om det är någon som skulle kunna kallas musikens McDonalds är det Ralph Lundsten. Jag är glad att Leo Nilsson inte fastnade i Lundstens Andromedaterror utan kunde skaffa sig ett eget och intressantare musikaliskt liv. Antalet syntar är inget bevis på storhet.

Skit i syntarna och lyssna på Brahms trea eller Mahlers tvåa eller vad fan som helst utom Lundstens sega syntterror.

[Alix]

Han har gjort skitmusik som nästan ingen lyssnar på idag. Enklaste och billigaste sortens "naturhärmande" skräp utan något som helst värde. Om det är någon som skulle kunna kallas musikens McDonalds är det Ralph Lundsten. Jag är glad att Leo Nilsson inte fastnade i Lundstens Andromedaterror utan kunde skaffa sig ett eget och intressantare musikaliskt liv. Antalet syntar är inget bevis på storhet.

Skit i syntarna och lyssna på Brahms trea eller Mahlers tvåa eller vad fan som helst utom Lundstens sega syntterror.

Han har skrivit musik för Operan, Dramaten, Rikskonserter och Riksteatern, plus balettmusik, bland annat. 2008 fick han Illis quorum av regeringen (alliansen visserligen...). De måtte alla ha osedvanligt dåligt omdöme.

[wall7]

Han har skrivit musik för Operan, Dramaten, Rikskonserter och Riksteatern, plus balettmusik, bland annat. 2008 fick han Illis quorum av regeringen (alliansen visserligen...). De måtte alla ha osedvanligt dåligt omdöme.

Vad du kan googla Alix? Det var länge sen hans musik ansågs "het", om någonsin. Lyssna på vad han åstadkommit om du ska fortsätta och tycka, eller titta lite på hans hemsida, jösses vad töntigt.

Det finns hur många kompositörer som helst som skrivit för de institutioner du nämner ovan, gör det kompositörerna bra? Inte. Det var bland annat Rikskonserters uppgift att låta kompositörer med det mest märkliga profiler att skriva för dem. Det var aldrig någonsin ett kvalitetsbevis.

Illis Quorum får du oavsett kvalitet, uthållighet är däremot att föredra.

[Alix]

Vad du kan googla Alix? Det var länge sen hans musik ansågs "het", om någonsin. Lyssna på vad han åstadkommit om du ska fortsätta och tycka, eller titta lite på hans hemsida, jösses vad töntigt.

Det finns hur många kompositörer som helst som skrivit för de institutioner du nämner ovan, gör det kompositörerna bra? Inte. Det var bland annat Rikskonserters uppgift att låta kompositörer med det mest märkliga profiler att skriva för dem. Det var aldrig någonsin ett kvalitetsbevis.

Illis Quorum får du oavsett kvalitet, uthållighet är däremot att föredra.

Du är en beklaglig misantrop. Det du inte gillar är inte bra, punkt. 100 procents arrogans.

[wall7]

Du är en beklaglig misantrop. Det du inte gillar är inte bra, punkt. 100 procents arrogans.

Inte sant. Finns massor av musik jag inte "gillar" som är bra, bara jag slipper lyssna på den. Lundsten kan möjligen synthantverket, men bra? No way!

[Gäst]

Jag har inte så speciellt mycket emot ifall ni vill ronna tråden men faktum är att… äh, läs trådtiteln!

Det var ju det jag gjorde, och svarade på:

 

Vill du veta om musik fortfarande står sig, spela upp den för en sextonåring.

 

Vill du veta om du och dina kompisar fortfarande har samma musiksmak som du/ni hade när du/ni var tonåring(ar), lyssna på den själv.