Så har då den sista dagen för mig på redaktionen kommit. Det är dags att säga farväl.

Det känns vemodigt och ledsamt, men samtidigt vet jag att en ny utmaning precis ska börja - och nya utmaningar gillar jag, så inget ont som inte har något gott med sig!

Min tid som redaktör på MacWorld har varit minst sagt intensiv. Det är ett riktigt skönt och galet gäng som sitter där på Karlbergsvägen, och jag minns så väl vilken chock jag fick den första veckan på redaktionen. Var det verkligen på riktigt? Jag hade känslan av att jag var med i dolda kameran - ett så galet gäng kan ju inte finnas på riktigt?! Sedan blev jag en i gänget, för att inte säga vår egna lilla MacWorldfamilj.

Jag hoppas att ni alla - både Leijon & co och ni läsare - tar emot min efterträdare Joel med öppna armar och mycket kärlek så att han kommer in gänget på samma sätt.

Nu är det väl läge för att blicka bakåt, bli lite sentimental och få den där tåren i ögonvrån. Så vi kör väl igång med det direkt - när jag tänker tillbaka på hur mycket jag egentligen hunnit göra sedan jag började i februari 2008 blir jag nästan säker på att det måste vara fel, är det inte längre sedan? Hur har jag hunnit med så mycket?!

Jag har varit er Keynote-utsände och med pirr i magen suttit i den stora salen på MacWorld Expo i San Francisco, förstummat vandrat runt på den gigantiska CES-mässan i Las Vegas, livebevakat det nattliga iPhone 3G-släppet på Kungsgatan, suttit sena kvällar på redaktionen och livebevakat Apples events och jag kört igenom halva Europa i jakt på en iPhone 3GS.

Som inte det räcker så har jag har lärt Robert Wells att spela Piano - på min iPhone. Jag har varit med på TV8 och DN:s webbteve som MacWorlds iPhoneexpert och jag har varit på olika pressträffar. Och jag har varit på redaktionen mer än jag hunnit vara hemma. Hur gick allt det där till? Och oj så roligt vi haft!

Jag har fått vara med om riktiga äventyr, haft helt underbara kollegor och faktiskt längtat efter att få gå till jobbet!

Kära vänner på redaktionen och här i bloggen - ni har gett mig minnen för livet - jag kommer att sakna er! Sedan för att svara på frågorna som säkert kommer att komma :

Skrufves vad händer nu-FAQ!

Q: Kommer du inte att skriva mer för MacWorld?
A: Det är mitt uppdrag som webbredaktör jag nu lämnar. Jag kommer att som frilansskribent skriva artiklar för MacWorld även framöver, så vi ses i tidningen!

Q: Kommer du inte att blogga mer?
A: Nej, nu är det Joel som tar över efter mig även här på bloggen! Var snälla mot honom!

Q: Varför måste du sluta?
A: Ett kort svar - den ekonomiska finanskrisen sätter sina spår överallt. Nedskärningar drabbar oss alla. Och nu var det jag som fick packa ihop min flyttkartong i de omorganiseringar som sker på förlaget. Så är spelreglerna. Skäll inte på Leijon, skäll på finansvalparna på Wall Street som spekulerade lite för mycket.

Q: Kommer du köra PC nu när du slutar på MacWorld?
A: Den där frågan låtsas jag att jag inte sett!

Q: Men, jag vill ju ha mer av Skrufve?
A: Jag finns kvar och har precis slagit upp portarna till min helt egna blogg: www.skrufve.se, och så twittrar jag vidare som vanligt! (Tack Leijon för att du fick mig att upptäcka Twitter)

Q: Men, om du inte längre är redaktör - då kan ju vi anställa dig!?
A: Strålande idé! I’m all ears, jag är alltid öppen för nya uppdrag och kollegor! Mejla mig på jimmy@skrufve.se så tar vi det därifrån!

Q: Får man verkligen göra reklam för sig själv så där?
A: Som vi brukar säga på redaktionen - når man så får man!

Q: Vad är du mest nöjd med?
A: MacWorld on Tour 2009, att jag fick lära Robert Wells att spela piano och att Anna skaffat sig en iPhone till sist!

Och med den lilla FAQ:n tackar jag för mig - tack för en underbar tid! Vi kanske möts där ute?

So long, farewell, auf wiedersehen, goodbye!