InDesign CS3: Äntligen! eller huh?
Macprogram, Observerat, Redaktionen, Tidningen MacWorld Kommentera!
Har ganska nyligen installerat InDesign CS3 efter att ha gjort MacWorld på InDesign CS (inte CS2) i flera år. Ett coolt program som blivit mycket bättre, även om jag inte hunnit testa alla effekter och nyheter i programmet. Men en sak retar jag mig på.
När man ska lägga in en bild ritar man ju upp en ruta och monterar bilden i rutan. Oftast måste man skala om bilden så att den fungerar i tidningen. Då markerar man bilden “inne” i ramen (med den vita pilen) och drar i handtagen. Eller så kan man ange hur stor bilden ska vara i procentrutan som du ser på bilden. Men kolla decimalerna! Man kan vara grymt noggran med CS3! Adobe sparar inte på krutet utan man får tillgång till 14 (!) decimaler att leka med. Coolt eller bara dumt?
Själv tycker jag det räcker med tre decimaler. Skulle kunna acceptera fyra decimaler för riktigt subtilt finlir. Är det någon formgivare där ute som behöver mer än 6 - 7 decimaler? När behöver man 14 decimaler?
8 kommentarer till “InDesign CS3: Äntligen! eller huh?”
För mig räcker den med 2 decimaler. Kan det verkligen behövas mer..?
Någonstans svär någon över att han inte kan få 15 decimalers noggrannhet.
Nä, han behöver det inte, men han vill känna att han har kontroll.
Jag skulle vilja kunna kerna brödtext med 49 980 decimaler. Som pi.
Jag tror att detta mest är ett resultat av den gamla fajten med Quark XPress, och alltså av historisk natur. När InDesign först såg dagens ljus var ett av Quarks säljargument för sin produkt att man i InDesign inte hade möjlighet till samma grad av noggrannhet vad gäller typografiska element. Efter diverse uppgraderingar ändrades detta i InDesign, och på den vägen är det…
Med 16 värdesiffrors noggrannhet som ovan skulle du kunna väga dej på morgonen och säga “Hoppsan jag tror jag lagt på mej ett par protoner sen igår”.
Är det bara jag som monterar bilden utan att dra upp en ruta först?
kanske är det för att jag inte längre håller på med hårdmallade sidor i form av tidningsdesign längre utan kör på lite mer fri siddesign, men ändå.
är det inte ett omständigt steg att först rita in en ram sedan montera bilden i den och skala om?
Undantag är förstås sidor som redan är mallade och där bilders position redan är inritad med ett block, då monterar jag förstås i det…
hmm…
Petern->
Nja, det behövs väl typ 25-26 decimaler för det. Om vi tar en väteatom för enkelhets skull (som bara har en proton i kärnan) så har den en vikt på cirka 1 u (egentligen 1,00794 u), vilket blir 1.67 * 10-24 g. (Upphöjt till -24 alltså…)
Utskrivet: 0,00000000000000000000000167 g.
Sen behöver man bara en skrivare med hög upplösning, “Hm, jag tror bilden är lite för bred, bäst att skala bort ett par neutroner på vänstersidan”.
Jag monterar alla bilder direkt från Bridgen. Detta underbara lilla program som jag gärna sjunger lovsånger om och som låter en placera ut flera bilder med små snabba klick, skalade och klara.
Annars är ju tangentkommandot kringla-shift-h användbart. Så slipper man hålla på med den lilla vita pilen.
I nya indesign går det väl att göra bildblocksmallar så man exakt kan bestämma vad bilden ska göra när man monterar den?
Decimaler skiter jag i.